”Vi hoppas att oppositionen tar en ordentlig debatt!”

Kylan nyper rejält i kinderna när vi går över Arne Söderbäcks gård i Gärdås. Vi når fram till uthuset där han har sitt kontor och kommer in i värmen, som den öppna spisen bjuder på. Christer Gunnarsson från styrgruppen i ”Nej till vindkraft på Ripfjället” ansluter också till vår lilla pratstund.

Det har gått en tid sedan den 27 september och de båda herrarna reflekterar över allt mellan himmel och jord som hänt i vindkraftfrågan i kommunen både före och efter folkomröstningen kring vindkraft på Ripfjället som bekant utföll till nej-sidans fördel.

– Den här frågan är tvådelad menar jag. Dels handlar det om vindkraftens vara eller icke vara, dels handlar det om vår demokrati, som jag anser är i fara. Jag menar att kommunen medvetet har mörkat avtalen med wpd genom två val, 2014 och 2018. De har funnits, men ingen säger sig veta om dem. Det är ändå, mig veterligen, den största kommunala affären som denna kommun någonsin genomfört. Dessutom är några av avtalen inte diarieförda som de borde varit, säger Arne Söderbäck.

Samrådsmöten har hållits när frågan väl kommit i dagen, men de borde kommit tidigare, enligt vindkraftsmotståndarna. Allt för ofta tycker de sig ha fått svaret: ”Det är ännu för tidigt i processen”, när de ställt frågor till kommunen och till wpd.

Christer Gunnarsson och Arne Söderbäck reflekterar över vindkraftsprocessen så här långt.

Motståndarna organiserade sig och föreningen ”Nej till vindkraft på Ripfjället” bildades. Första delmålet blev att få till stånd en folkomröstning. De samlade ihop 800 namn, men underskrifterna visade sig inte vara giltiga då information förutom själva namnet saknades, exempelvis datum, fullständiga personnummer. Utöver det fick endast underskrifterna från röstberättigade räknas, vilket gjorde att en hel del av namnen därmed diskvalificerades. 800 namn åkte därmed i papperskorgen och man fick börja om. Efter en del ”om och men” fick man i en andra omgång ihop tillräckligt med namn för att folkomröstningen skulle bli ett faktum, när den till sist klubbades igenom i Kommunfullmäktige.

– Min upplevelse är att mycket i denna fråga har ”hastats fram”, det ska gå så fort hela tiden. Omröstningen skulle genomföras redan den 17 maj, men sedan kom pandemin emellan. Det gav oss tid att informera allmänheten mer om vindkraftens baksidor och det tror jag har varit till vår fördel när det gäller utgången av resultatet i folkomröstningen, berättar Christer Gunnarsson.

Via sin Facebookgrupp har föreningen fått kontakt med många liknande grupper runtom i landet, varav en del startats av inspiration från Ripfjällets grupp och de menar att det nationella motståndet mot vindkraft växer allt mer, ju mer information som kommer fram. De tror också att Malung-Sälen blivit något av en vattendelare i frågan, som numera debatteras ända uppe i riksdagen. Malung-Sälen visade sig bli stället där vindkraften körde fast rejält. Detta resulterade i ett stort medialt intresse över hela landet.

– Efter alla larmrapporter som kommit fram under den senaste tiden hoppas vi att folk tänker till och undrar – är det värt att satsa på vindkraft? Bör vi ta reda på mer? Hur kommer man på tanken att hissa upp vikten av 2 stycken 25 tons grävmaskiner 250 meter upp i luften, för att få energi?! Förr eller senare kommer det en ny ”Gudrun” (en storm, red. anm.) – vad händer då? Utanför Jörn, i Västerbotten, kollapsade ett vindkraftverk i slutet av november. Vad är det som säger att inte samma sak händer här? undrar Christer.

Föreningen "Nej till vindkraft på Ripfjället" vill inte se några vindsnurror 250 meter högt upp i skyn.

Att säga att ovan nämnda Facebookgrupp haft en hård och tuff ton är ingen underdrift. Lång ifrån.

– Ja, klimatet där har inte varit bra, det håller jag med om, säger Arne. Därför ser vi numera till att vara hårdare grindvakter och tar bort sådana inlägg som inte har där att göra. Vi har även stängt av en del personer som tyvärr inte kunnat hålla god ton.

Vi samtalar vidare om kommunens icke befintliga vindbruksplan, avsaknad av ekonomisk konsekvensanalys, hur många arbetstillfällen som den eventuella vindkraftsparken kommer att ge och andra frågor som de anser sig inte ha fått några svar på, trots flertalet gånger ställda frågor.

– Vi har bett om att få insyn i processen, men det är svårt. Vi har ställt en massa frågor till de olika partierna som bara ett par av dem svarat på. Majoriteten svarade till exempel inte, de menar att det är Länsstyrelsen som ska svara på dem, då de handlägger tillståndet för en eventuell park, men kommunen måste väl ändå ha en egen uppfattning? funderar Arne.

Föreningen har bett om att få ta del av kommunalrådets samtliga mailkonversationer från 2017 och framåt. Sakta men säkert delges de denna information, i form av kilovis med papper.

– Det handlar om runt 50 000 mail och vi får dem på papper, varför inte på en USB-sticka? Vi får betala för varje kopia, men vi får inga mail som är daterade före 2019 eftersom man då bytte mailsystem på kommunen, så de mailen finns inte kvar. Hittills tror jag att vi fått 14 kilo papper. Jag menar att även detta skadar demokratin, när man försvårar insyn på detta sätt. Demokrati bygger på samspel mellan medborgare och folkvalda.

Föreningen kommer inte att ge sig, även om det kommunala vetot inte används.

Frågan om kommunen kommer att använda sitt kommunala veto i vindkraftsfrågan eller inte ska inom kort upp till beslut i Kommunfullmäktige. Majoriteten har tidigare meddelat att de kommer rösta för att inte använda vetot.

– Beslutet blir med all sannolikhet att man inte använder vetot, men vi hoppas att oppositionen tar en ordentlig debatt! Vi hoppas att de gör en skriftlig reservation inför framtiden. Vi kan ju också hoppas på att åtminstone någon i majoriteten har ändrat ståndpunkt i frågan, men förmodligen är partipiskan svår att säga emot.

Arne, Christer och deras vänner kommer inte att ge upp, även om vetot inte används. De kommer fortsätta att granska allt de kan i kommande beslut, utredningar och vad det mer kan handla om. Och överklaga. Det är deras övertygelse att fokus nu mer kommer att riktas mot beslutsfattare inom Länsstyrelse, miljödomstolar och så vidare och de kommer ifrågasätta även deras arbete i beslutsprocessen. Deras beslut har fram till nu ifrågasatts i allt för liten omfattning, menar de. De fortsätter att ihärdigt söka mer information om vindkraft och tar kontakt med olika myndigheter för att skapa opinion främst för Ripfjället, men även för vindkraftsfrågan i stort.

– Jag har tappat förtroendet för politiken och när folk börjar göra det, då är demokratin, som jag tidigare sagt, i fara. Det har gjort att jag och ytterligare ett helt gäng kommer att ställa oss till förfogande som valbara namn inför valet 2022.

För föreningen ”Nej till vindkraft på Ripfjället” är denna fråga långt ifrån över.