Det doftar hö i stallet och en efter en anländer barnen. Några med hjälmen på huvudet, andra med käpphästen i handen. På Stallfritids i Malung finns inga ridlektioner och inga måsten. Här får barnen i stället pyssla om hästar, leka, träffa kompisar och upptäcka stallet i sin egen takt.
Den här eftermiddagen är det hästarna Maggan, Mary och Benny som finns tillgängliga för den som vill borsta och pyssla om dem. Alma Hedlund, som håller i Stallfritids, samlar barnen och berättar vad som gäller för kvällen.
Sedan är det ganska fritt.
– Barnen sköter sig själva ganska mycket. De kommer till mig om de behöver hjälp eller vill att jag ska vara med i någon lek, berättar hon.
För Siri är hästarna en viktig del av Stallfritids. Hon rider själv på onsdagar och tycker att det är roligt att få pyssla om dem även här.
Bella håller med. Hästarna är det bästa med Stallfritids och favoriten heter Sam.
– Han är snäll!
Sam är en ponny, med lång man och lång svans. Med andra ord finns det en hel del att pyssla med.
Kompisarna lockar
För Munira, Miski, Edda och Siri är det femte gången på Stallfritids. Ryktet om verksamheten har spridit sig mellan barnen. Edda fick höra om den genom Siri och berättade sedan vidare för Miski.
– Vi pysslar om hästar och hoppar med käpphäst, berättar flickorna ivrigt.
Och käpphästar finns det gott om. En del barn har egna med sig, men det också finns att låna. När de andra berättar om hästar och käpphästar visar Tuva stolt upp sin Pelle. Käpphästen är döpt efter den riktiga hästen Pelle och likheten är faktiskt slående.
Men frågar man Amanda, Tuva och Jonna vad som är allra roligast kommer svaret snabbt: mörkerkurragömma.
Då släcks ridhuset ner och ett par barn får leta efter de andra. Den som blir hittad hamnar i ”fängelset” och kan sedan fritas av kompisarna.
Är det inte lite läskigt när hela ridhuset är mörkt?
Nej då. Barnen konstaterar att de har ficklamporna på mobilerna. Men en regel är viktig:
– De som letar får inte ha lampor!
Stallet utan ridning
Stallfritids riktar sig till barn från omkring fem års ålder upp till årskurs sex och hålls en gång i veckan. Ibland kommer uppemot 17 barn. Några rider regelbundet, medan andra knappt har någon tidigare erfarenhet av hästar.
Någon ridning ingår inte och man behöver inte gå på ridskolan för att vara med.
– Man får umgås med varandra och komma djuren nära. Vill man pyssla om en häst får man göra det, säger Alma.
Hon finns med i stallet och hjälper den som vill lära sig mer om exempelvis borstning och hur man rengör hovarna. Men ingenting är påtvingat. Den som hellre vill rita, göra pärlplattor och armband, läsa en ”Mullebok” eller leka kan göra det.
”Man behöver inte vara någon annan”
Alma går Försäljning och serviceprogrammet på gymnasiet och fyller 16 år i december. Hon har själv tillbringat mycket tid i stallet sedan hon var liten. Nu är det hon som tar emot barnen och försöker se till att alla känner sig delaktiga.
– Jag har lärt mig att alla är olika. Man får kolla vad alla vill göra och vara med och leda utan att vara den som bestämmer.
För henne handlar Stallfritids minst lika mycket om gemenskap som om hästar. Barnen får lära sig respekt för djuren, men också för varandra.
Själv vet hon vad stallet kan betyda.
– Stallet betyder väldigt mycket för mig. Man kan vara sig själv där, man behöver inte vara någon annan, säger hon eftertänksamt.
Det är den känslan hon hoppas att de yngre barnen också ska få med sig.
– Jag hoppas att barnen ska tycka att det är roligt att komma hit, att de känner sig trygga och verkligen vill vara här.
Stallfritids
• För barn från cirka 5 år till och med årskurs 6.
• Träffas en gång i veckan. Ingen ridning ingår.
• Man får prova fyra gånger. Därefter krävs medlemskap i ridklubben. Junioravgiften är 350 kronor.
• Aktiviteten är gratis. Medlemskapet innebär att deltagaren är försäkrad och att man, liksom övriga medlemmar, hjälper till med föreningens ideella åtaganden.
Text och foto: Timea Hedlund