Susanna har jobbat i fastighetsbranschen sedan 1975. På den tiden gjorde hon allt från att skriva tekniska beskrivningar och underlag för bygglov, till att sköta det mesta administrativa arbetet, medan hennes bror Peter gjorde ritningar. 1986 blev hon registrerad mäklare och har inga planer på att sluta med sitt yrke, trots 46 års arbete på samma arbetsplats. Nu är det bara fyra år kvar till guldklocka, men om hon själv får bestämma blir det tio till: ”Jag fortsätter så länge de vill ha mig kvar!”.
Kanske har vissa en uppfattning om att mäklaryrket är glamoröst? Det stämmer säkert till viss del om du är aktiv i större städer. Att gå på visning i dräkt och högklackat är dock inget som hör till Susannas vardag.
– Nej, nej! Här ute i bushen gäller det att alltid ha storstövlar i kofferten på bilen och man får ibland vara beredd på att åka både motorbåt och skoter ut till visningarna. För att inte tala om att man måste använda sina egna apostlahästar en hel del, skrattar Susanna.
Som mäklare måste du kunna ”ta folk” och tycka om att socialisera. Därför är det inte konstigt att Susanna trivts så bra i alla år och att hon vill fortsätta. Hon har väldigt nära till skratt och det känns enkelt att prata och umgås med henne. Någon skulle säkert kalla henne tokrolig med det djupt rotade Malungsmålet som en extra finess.
– Ja, att kunna tala Malungsmålet, eller att i alla fall förstå det, är nog en förutsättning för att skapa trygghet och för att de som vill sälja och köpa hus här i området ska känna sig bekväma. Framför allt när den äldre generationen är inblandad.
Susanna minns den mycket märkliga känslan när hon under konferenser förr i tiden tvingades prata svenska med sin bror, för att de andra skulle förstå. Hon tar också upp ett minne från när Svensk Fastighetsförmedling kom på en liten inspektion, för att se hur de jobbade på kontoret i Malung.
– Det kom in en kompis till mig på kontoret och vi stod och pratade Malungsmål med varandra. Dagen efter skulle inspektören utvärdera, varvid han berättar att försäljningssamtalet från gårdagen verkade ha gått bra och att kunden såg nöjd ut när hon gick. Det han inte visste var att vi hade stått och diskuterat klänningsmönster…
Susanna har hunnit vara med om en enorm utveckling av branschen under sina 46 år. Den första datorn hon fick erfara var en ”ABC 80” som hon inte gav mycket för.
– Det tog längre tid att göra kalkyler med den än det gjorde för Peter att göra dem i sitt huvud. Som mest hade vi någon gång på 80-talet över 70 objekt inne och de flesta hade min bror och jag i huvudet. Men visst har datorer underlättat arbetet, helt klart.
Till mäklarens arbetsuppgifter hör också att fotografera de fastigheter som ska läggas ut till försäljning. Idag har de ofta hjälp av proffsfotografer, men så har det inte alltid varit.
– Jag var med på den tiden där vi sålde hus utan att ha fotografier på dem. Det handlade då om att göra så bra objektsbeskrivningar som möjligt, i text. Det var ett väldigt lyft för branschen när de första svartvita fotografierna gjorde entré i annonserna. Jag tror vi var bland de första att förstå och använda oss av det. Det gäller också att motivet på bilden ser bra ut. Om du visste hur många sängar jag bäddat och hur många kalsonger jag sparkat under sängen innan jag kunnat fotografera, säger Susanna och skrattar gott.
Med sin långa erfarenhet torde Susanna vara dalgångens meste mäklare. Som mäklare arbetar man inte bara med försäljning utan även med värderingar inför bodelningar och arvskiften. Hon tror sig varit inne i hälften av alla hus som finns här och kan ibland komma på sig själv, när hon far förbi någonstans, med att veta hur det ser ut innanför väggarna. Hennes kollega Alexandra Kristofic försöker fundera ut hur många hus Susanna förmedlat genom åren, men hon går bet. Systemen är för gamla för att de ska innehålla alla de nödvändiga uppgifterna. Vi kommer ändå fram till att dryga tusentalet är en kvalificerad gissning.
– Det finns ett hus på Kittarna i Malung som jag har varit med om att sälja sex gånger, det är lite speciellt. Jag har också fått uppleva generationsväxlingar konkret vid flera tillfällen. För 20-talet år sedan kunde jag fråga kunderna vilka deras föräldrar var och därigenom få lite koll på vilka jag hade att göra med. Idag får jag fråga vilka deras mor- och farföräldrar är…
Ofta kommer folk fram till Susanna i mataffären och anlitar henne över frysdisken och det är hon tacksam över och hon tycker det är en av fördelarna med hennes jobb – alla är intresserade av hus och det blir aldrig en brist på samtalsämnen när man jobbar som mäklare. Hon tipsar gärna folk om vad man ska tänka på när man ska köpa hus och gå på visning.
– Man ska gå på så många visningar som möjligt så man lär sig att ställa de rätta frågorna. Det kanske inte spelar störst roll om köket är snyggt eller inte? Kanske är det bättre att veta hur husets uppvärmning fungerar och vad det kostar? Dessutom är det bättre att titta tio gånger innan man köper och bli nöjd, än att titta endast en gång och bli missnöjd i efterhand.
Själv räcker det för Susanna med att ta två steg in i ett hus så får hon en känsla för det, det handlar verkligen om första intrycket för henne.
– Något som är oerhört viktigt, som inte går att filma eller fotografera är doften. Det första jag gör när jag kommer in i ett nytt hus är att lukta. Det ger en bra indikation på hur huset mår.
Susanna är uppvuxen i bygden, men har blivit mer geografiskt bevandrad i kommunen än de flesta i och med sitt yrkesval.
– Ibland inleder en kund som vill sälja ett hus vägbeskrivningen med att jag ska åka till Vallsjön. Vilken av dem, måste jag svara då? Det finns fyra stycken i kommunen. På liknande sätt är det bra att veta att ”Ässisela” heter Älgsjöselen när man ska leta efter den på kartan…
Sin roll som mäklare har Susanna haft i ett flertal olika konstellationer. Hon har varit anställd, uppsagd och ombud, men 1996 blev hon franchisetagare till Svensk Fastighetsförmedling vilket hon fortsatte med i 23 år fram tills för två år sedan då hon överlät franchisedelen till Borlänge-kontoret. De gav i oktober 2020 möjligheten till hennes nuvarande kollegor Alexandra och Pär att ta över.
– Fördelen för företaget har varit att vi trots olika ägarkonstellationer alltid befunnit oss i samma lokaler, folk har vetat vart vi är. Vilka skyltar som sedan suttit ovanför dörren har spelat mindre roll. Det var ett lämpligt tillfälle att överlåta min franchisedel för två år sedan, då jag hade sjukdom i familjen och det var skönt att släppa lite ansvar. Då minskades även verksamhetsområdet, eftersom Vansbrodelen försvann.
Under alla dessa år måste du väl också ha gått på någon nit…eller?
– Ha, ha, absolut! Det fanns en köpare bortifrån som var intresserad av att köpa ett hus i Sälen, rätt nära Vasaloppsstarten. Han frågade om han kunde få provbo i huset någon natt innan han bestämde sig för köp. Såklart fick han det, jag tänkte inte på vilket datum det var. Det visade sig vara natten före Vasaloppet… Han fick gratis boende en natt och sedan drog han! Inte fasiken var han intresserad av att köpa hus.