My Johansson från Malungsfors har utbildat sig vid Trinity Laban Conservatoire of Music and Dance, i London. Hon jobbar över hela världen men har en bas kvar hemma i ”Fors” och en i London. Allt som oftast bor hon dock i kappsäck, när hon reser världen runt för att göra det hon älskar allra mest – att dansa! Förutom att vara professionell dansare är hon även koreograf och skådespelare.
Vilka projekt jobbar du med just nu?
Jag turnerar med tre av mina föreställningar (Now At Once, Nor I och Negotiating space) vilka dock har ställts på paus p.g.a. Corona. Har planer på två olika nya föreställningar, har ett mindre filmprojekt på gång och har nyss turnerat med Dansogram i Malung-Sälens Kommun.
Ett av dina tidigare projekt heter ”Säl å däg”. Berätta, vad är det?
”Säl å däg” är en föreställning om sorg och om att förlora någon man älskar och hur man hanterar det, vilken jag skapade efter att min gammelmormor gått bort.
Du har i sommar varit aktiv med konceptet ”Dansogram” – vad är det?
”Dansogram” är en föreställning och ett koncept som jag har turnerat med i sommar, en mini dansföreställning utanför folks hem (trapp, balkong, veranda), riskfritt i Coronatid. Det är som ett blommogram, fast med dans. Tidigt i somras gjorde jag två längre föreställningar som kommunen stödde, på Bompabacken i Transtrand och Vårdhemmet Malung, där de boende satt inomhus och tittade ut, eller satt utomhus med avstånd. Senare under sommaren fick jag stöd av Region Dalarna, Malung-Sälens Kommun och Håkan J Måleri i Sälen att göra en turné i kommunen, vilken riktade in sig på de som är 70+ och i karantän. Jag gjorde därefter en del efterforskningar, åkte runt och knackade dörr och dansade för en del av den demografin, något som var väldigt uppskattat och väl mottaget av de jag dansade för! Dansogrammet finns även för privatpersoner och företag så att de kan beställa till sig eller till någon annan.
Hur mottogs dansogrammet?
Det har gått otroligt bra och varit väldigt väl mottaget! En äldre dam blev så rörd att hon nästan grät, en äldre herre blev så glad att han hade velat gett mig en kram om det inte vore för Corona och andra sa att något sådant har de aldrig varit med om förut. Jag har också märkt vilket stort socialt behov det finns av att träffa en medmänniska och förutom dansen så har det blivit en hel del prat och många har velat att jag ska komma tillbaka och dansa mer och efterfrågat var de kan se mig uppträda live och inspelat. Så det har gått oerhört bra! Och det är väldigt kul att kunna glädja så många!
Som aktiv inom kultursektorn – tillåts du jobba över huvud taget i dessa tider (förutom dansogram-uppdraget)?
Det har varit svårt, allting blev inställt över en natt i mars på oöverskådlig framtid. Som tur var fick jag stödet till att göra Dansogram. Jag fick också stöd av Regionen för en kort dansfilm, KÄRR, som gjordes till Dansens dag i april. Så jag har kunnat göra lite de senaste månaderna i alla fall. Det verkar som att det öppnar upp lite mer inom kultursektorn, både i Sverige och i världen, även om man tror att sektorn är i gång tidigast efter nyår igen. Jag hoppas på att det skapas nya, mindre projekt som kan göras här och nu, men allt jag skulle ha haft under hösten är inställt.
Vad gör du på fritiden?
Dans, dans, dans och teater. Jag går på museum och utställningar, ser föreställningar, sjunger, läser böcker, träffar vänner och reser.
Det berömda ”gummibandet” som glesbygdsbor anses ha, dvs. att man alltid återvänder till hembygden förr eller senare…hur spänt är det i ditt fall? Besöker du ofta hemtrakterna?
Med tanke på att det inte går att arbeta heltid med professionell dans i Malung så… Däremot är jag här längre perioder några gånger om året och oftare om jag jobbar i närheten eller om något annat händer.
