Sedan hon var tre år har hon flyttat fram- och tillbaka mellan Malung och Karlstad. Efter att ha utbildat sig till make-up-artist startade hon eget och drev detta i ett halvår, samtidigt som hon arbetade inom hemtjänsten i Malung. Utöver det hoppade hon då och då in i kommunväxeln i Malung och ibland städade hon på nätterna, innan utbrändheten var ett faktum… Efter nio månaders sjukskrivning gjorde hon en klassisk helomvändning och började utbilda sig till lastbilschaufför.
Elins farfar var lastbilschaufför så intresset för lastbilar har alltid funnits, men under sjukskrivningen vaknade det till liv ordentligt, då hon spenderade många veckor i lastbilen tillsammans med barndomskompisen Dennis, som också jobbar som chaffis. Hon bestämde sig för att gå samma väg och började en nio månaders intensivutbildning med mycket plugg och mycket körning. Redan efter sju månader hade hon fullföljt utbildningen som gav henne nio olika behörigheter. Det råder personalbrist i åkeribranschen så det är lätt att få jobb och redan två veckor innan hon gjorde slutprovet hade hon en anställning klar, som låg och väntade på henne.
– Jag trivs jätte-, jättebra även om vissa dagar är väldigt stressiga! Jag känner att jag vill åka till jobbet varje dag även om jag på förhand vet att det ibland är hektisk. Jag kör mellan Karlstad och Stockholm och alla ställen däremellan.
I höstas gjorde TV3 reklam på Facebook där de sökte folk till ett nytt TV-program. En av Elins kollegor nominerade henne och berättade:
– Bara så du vet, så har jag anmält dig till ett TV-program!
Han tyckte att Elin hade en spännande bakgrund och dessutom var hon grön inom sitt nya yrke, vilket borde bli spännande TV. Det dröjde inte länge innan produktionsbolaget hörde av sig och hon fick åka på en massa intervjuer. Det slutade med att hon antogs till projektet. I fem veckor (oktober-november), fem dagar i veckan, hade hon sedan sällskap av en kameraman i hytten och en producent som åkte i en bil bakom hennes ekipage.
– Det var jättekul, men ovant att ha en kamera i ansiktet, speciellt då jag är så pass ny. Jag tycker ändå att jag vande mig ganska fort, tror det var jobbigare för kameramannen och producenten att vänja sig vid de långa dagarna, skrattar Elin. Vi har ett stressigt schema redan från början och nu blev det än stressigare då jag ofta skulle gå i och ur bilen flera gånger för att de skulle få rätt vinklar, men de hade båda förståelse för att det var bråttom. De ringde alltid i förväg till företag där jag skulle lasta och lossa, för att kolla att det var ok att de filmade där.
Hela serien är tio avsnitt och det första sändes måndagen den 3/2. Elin har inte fått se programmen innan. Hon tyckte det var roligt att se premiärprogrammet, men konstigt att se sig själv. Den övervägande delen av den respons hon fått, främst via sociala medier, efter programmet har varit positiv.
– Det finns alltid någon som inte gillar det man gör och jag har sett i någon facebookgrupp att äldre chaufförer ifrågasatt varför jag använde palldragaren i grus och lite annat, men de glömmer att jag är ny och fortfarande håller på att lära mig. Mina kollegor tycker att jag är en bra chaufför och att jag gör ett bra jobb för att vara så pass ny – det är det viktiga!
Hon ser fram emot resten av programmen och hoppas att de kanske kan inspirera fler att välja lastbilschaufförsyrket och till de som eventuellt tvekar på det valet, hälsar hon:
– Kör bara – ni har inget att förlora! Det kan bli det bästa beslut ni tagit!