Varghedens gård: ”För oss var inte islandshästar en fluga, i höst blir det 25-årsfirande”

Varghedens gård: ”För oss var inte islandshästar en fluga, i höst blir det 25-årsfirande”

1991 skaffade Kenneth Öjes och hustrun Ylva sin första häst. I mitten av 90-talet blev det väldigt populärt att rida på de exotiska islandshästarna, som på den tiden nästan var som en modegrej, som Kenneth beskriver det. De skaffade några och startade ridskola, vilket de aldrig ångrat. I år firar de 25 år som ridskola med islandshästar och har varje år mellan 40 och 50 elever.

Ellie Pettersson jobbar som ridlärare på Vargheden och började själv rida där, när hon var 12 år.

– Jag började att rida på vanliga hästar, men fastnade snabbt för islandshästens stabila psyke och fysik. Det är ett lite annorlunda sätt att rida en islandshäst, eftersom de har två extra gångarter: tölt och pass. Speciellt tölt är en otroligt bekväm gångart, när den är ren känns det som att man flyter fram, säger Ellie lyckligt.

Ungefär två tredjedelar av ridskolans elever är barn och ungdomar, från 7-årsåldern, mestadels tjejer. De äldsta vuxna eleverna är någonstans runt 50 år. På ridskolan jobbar de alltid med smågrupper och är aldrig fler än sex elever under en lektion. Än finns ett fåtal platser lediga inför våren.

Martin, Ellie och Kenneth på väg ut på tur.

– Det är skönt att vara små grupper, vi blir väldigt tighta i grupperna och får en bra sammanhållning. Vissa av de tjejer som rider för mig hade aldrig träffats innan, men nu är de bästa vänner. En del som ridit här har flyttat härifrån, men vi håller ändå kontakten – man blir tight med sina medryttare, konstaterar Ellie.

Ridskolans verksamhet följer i mångt och mycket skolterminerna. Ridskolans vårtermin sträcker sig från sportlovet fram till skolavslutningen och höstterminen är från skolstart på hösten fram till Allhelgona. Ellie och hennes kollega Helena Mörkfors håller i två lektioner per kväll, fyra dagar i veckan. Under vintern får hästarna semester då de jobbar mycket under sommaren, då som turridningshästar.

På vintern har hästarna en viloperiod eftersom de arbetar så mycket med turridning på sommaren.

– Under sommarhalvåret jobbar våra hästar hårt med våra turridningspaket, som är det som bär upp vår verksamhet ekonomiskt. Då kommer gäster från hela landet till oss och bor på vår Bed & Breakfast, samtidigt som de bokar olika turer, långa eller korta och en eller flera dagar. Det är nästan som att de åker på charter till Vargheden, skrattar Kenneth.

Mellan 100-200 ridande gäster brukar besöka Vargheden varje sommar, allt från nybörjare till erfarna ryttare. Några kommer även på vintern, efter hästarnas semesterperiod.

– Vi anpassar hästen efter ryttaren. Det är upp till oss som ledare att vara lyhörda och se till att varje person får den häst som passar just dem och deras förmåga. Vi måste möta personen och vara medveten om att han eller hon inte ska hantera en maskin, utan en levande varelse och de måste kunna samspela.

Kenneths spralliga isländare vill iväg NU!

Kenneth har över 30 års erfarenhet av hästar och har under åren byggt upp intuitiv förmåga att välja rätt person till rätt häst. Ellie tycker att det är lite svårare att avgöra.

– Ibland blir det fel. Jag har lärt mig att man ska lita mer på dem som är ödmjuka inför sin förmåga än på de som är lite kaxiga.

Vargheden erbjuder även Bed & Breakfast.

Under den tid det tar att förbereda hästarna för turen får ryttarna själva sadla, packa och göra i ordning hästen och då märks det rätt tydligt om de är vana vid att hantera en häst eller inte. Önskvärt är att man har en viss kontroll på sin häst så att man kan få stopp på den, vilket också är en säkerhetsfråga.

– Att vara avslappnad och trygg i sig själv – det är det bästa! Är man osäker och stel blir hästen svårare att rida. I normalfallet rider vi då iväg lite lugnt och efter en timme har alla kommit in i det och det blir full fart!

Det går undan när de sätter igång att tölta.

Kenneth berättar med ett leende att det inte alltför sällan som gäster kommer i par, där damen med erfarenhet av hästar sedan ungdomsåren, tar med sig partnern till Vargheden för en turridning. Mannen har ingen erfarenhet av ridning och just därför går det snabbare för honom att lära sig, för han måste inte lära om från vanlig häst till islandshäst. Det må dock vara lite lättare att vara nybörjare, men att bli en ryttare som behärskar alla gångarter kräver sina timmar på hästryggen. Hela tiden fylls ryttaren med nya insikter och det går upp och ned i utvecklingen.

– Tur är väl det, annars skulle man ju tröttna, resonerar Martin Gustavsson som idag ska följa med Kennteh och Ellie på en tur.

Visst är han väl lite lik "Hårfager" i sagorna med Barnen Hedenhös?

– Det bästa med islandshästen är att man nästan alltid rider i terräng för den tar sig fram överallt. En tölttur, kanske med lite inslag av galopp, längs med Bäverstigen en vacker vinterdag – det är livskvalitet! säger Ellie.

För vissa är det livskvalitet att sitta på hästryggen, men för andra räcker det med att bara få njuta av att se de vackra hästarna.

– På 90-talet hade kommunen en kinesisk delegation på besök i något ärende som jag inte vet vad det var. De kom hit på besök en smällkall februaridag. Men inte för att rida. De hade bokat en tid när de skulle komma och mycket riktigt dök det upp tre bussar och ur klev 20 kostymklädda kineser, som ville fotografera våra snöiga hästar. Det var ett minnesvärt ögonblick.

Varghedens hästar
På Varghedens gård finns åtta islandshästar. Tre ston: Júlia, Bretla, Björk och fem vallacker: Hektor, Strákur, Kembingur, Skuggi och Tindur.

En islandshäst som är född på Island och säljs till ett annat land får aldrig återvända till ön. Idag är det dock mer vanligt att man köper islandshästar som är uppfödda utanför Island.