Sälens Snöskoterklubb: Vi åker ett kvarts varv runt jorden per säsong när vi pistar lederna

Har du någon gång funderat på vem eller vilka det är som sätter upp alla skoterledkryss du ser när du åker skoter? Det är Skoterklubbarna i Sälen, Lima och Sörsjön i samarbete med kommunen. Tillsammans har de satt ut inte mindre än 20 000 ledkryss på drygt 450 kilometer skoterleder i och omkring Sälenområdet. Lägg därtill diverse broar, slogbodar och överfarter.

Det är lätt att ta lederna på fjället för givna, de ska liksom bara finnas där – de är självklara. Bakom dem ligger många timmars jobb för att etablera dem och ännu fler timmar på att underhålla dem. År efter år. Tack vare de 1800 medlemmarna i Sälens Skoterklubb är detta möjligt. Anneli Morelius är ordförande i klubben:

– Vi är runt 1800 medlemmar i föreningen, där knappt 20 procent kommer härifrån och 80 procent är skoteråkare från andra delar av Sverige, som har stuga i Sälen.

Skoterledskryss - en vanlig syn på fjäll och i skogar. Foto: Anneli Morelius

En gång om året anordnar klubben arbetsdag för medlemmarna, oftast första helgen i september.

– Under arbetsdagarna brukar vi vara runt 70-80 personer och många av dem har då åkt mer än 40 mil med släpkärra och verktyg, ibland räcker inte våra arbetsledare till. Det är fantastiskt vilket engagemang det finns, säger Kristofer Widing, klubbens kassör, eller ”finansminister”, som de andra skämtsamt kallar honom.

Arbetsdagsaktivitet. Foto: K-G Karlsson
Brobygge. Foto: K-G Karlsson

Under dessa dagar, röjer man lederna, bygger broar, stolpar, eventuella nya leder inför säsongen, bryter stubbar och tar bort olika typer av hinder. Allt görs för att göra lederna så säkra som det bara går. Utöver arbetsdagarna är det många timmar som läggs ned av klubbens eldsjälar.

– Vi lägger runt 3800 timmar per säsong på markarbeten och pistning av lederna. Vi hyr in en person för detta arbete, men resten av oss är helt ideella. Sammanlagt har vi räknat ut att vi åker 15 000 kilometer skoter, eller drygt ett kvarts varv runt jordklotet, varje säsong, berättar Kristofer.

Anneli Morelius, ordförande och Kristofer Widing, "finansminister" i skoterklubben.

Sedan 2009 krävs ett förarbevis för att få köra skoter. Innan dess och till viss del även nu, om än inte i jättestor utsträckning, fanns en uppfattning hos många att det mer eller mindre tillhörde allemansrätten att få köra skoter överallt. Det är ett stort missförstånd. Ska man åka skoter måste man ha markägarens tillstånd. På alla leder finns tillstånd som klubben ordnat fram.

– Vår största fiende, om man får säga så, är alla de som inte sköter sig när de kör skoter. Dessbättre tillhör de en liten skara. Markägarna här i området är väldigt generösa som upplåter sina skiften till leder och då blir man så besviken när det händer att busåkare kör sönder nyplanteringar. De förstör verkligen för alla. Ibland har klubben gått in och ersatt markägaren, trots att vi inte har den skyldigheten, men vi vill vara schyssta tillbaka, säger Anneli.

För att få åka på skoterlederna i Sälen behöver man köpa ett så kallat skoterpass. Det finns de som åker utan detta, men klubben har ingen möjlighet att kontrollera alla.

– Vi kan nog lugnt påstå att vi har Sveriges största skotertrafik inom vårt område. På skärtorsdagen 2019 hade vi ett mätinstrument utanför skotercentralen söder om högfjällshotellet. På ungefär 12 timmar passerade 735 skotrar, det blir nästan en skoter per minut. Med sådan intensiv trafik kan det ibland bli svårt att hålla alla leder i toppskick, vilket vi hoppas att folk har förståelse för. Speciellt då vi arbetar ideellt, konstaterar Kristofer.

Skoterledskarta över Sälenfjällen. Foto: Jenny Eriksson

Avgiften för skoterpasset går till att underhålla lederna och driva dem på ett säkert sätt, vilket är det som brukarna av lederna betalar för när de köper skoterpass; kvalitativa leder. Och kraven har ökat. Förr i tiden räckte det med att en skoter drog en liten ledsladd, idag vill brukaren ha breda, pistade leder.

Klubben hoppas att i framtiden kunna ge någon liten ersättning till både markägare och alla de eldsjälar som hjälper till. Där är de inte ännu, men kanske snart:

– Vi märker att intresset för skoteråkning har ökat enormt de senaste åren. Skotern är ett fantastiskt redskap för att ta sig ut i naturen, för alla. På 70- och 80-talet fanns inte många skotrar på fjället, idag har nästan varannan stugägare en skoter. Det har blivit lite av var mans egendom, berättar Anneli.

Skotern är ett bra redskap för att ta sig ut i naturen. Foto: Anneli Morelius.

För att ytterligare stärka säkerheten kring lederna jobbar klubben med att Sälenfjällen ska bli ett skoterregleringsområde. I ett sådant kan man sätta upp lokala regler. Det kräver uppdaterade markägaravtal och för att få detta till stånd har de tagit juridisk hjälp, eftersom de blivit så stora att de håller på att växa ur kläderna. En fråga som ofta kommer upp till diskussion både i och utanför klubben är den om hur skoteråkare och längdåkare ska samsas på fjället.

– Det är en ständig konflikt för många och det är så tråkigt. Det skulle egentligen inte behöva vara så. Vi skoteråkare är hänvisade till området söder om fjällvägen, förutom en led rakt igenom området på norra sidan. Längdåkarna får åka på både norra och södra sidan. Dock är det väldigt få som åker på norra sidan, eftersom inga serveringsställen finns där. Istället trängs vi alla söder om vägen och använder alla de serveringsstugorna där. Om man öppnade upp den norra delen även för skoteråkare så tror vi att konflikterna skulle minska betydligt, fastslår Kristofer.

Klubben har gjort vad de kan för att tillgodose kraven från längdåkarna genom att stegvis montera ned kompislederna, som var tänkta att användas av både skoter- och skidåkare.

En dos respekt för moder natur rekommenderas dock innan man ger sig ut. Foto: Anneli Morelius

Skotern är ett sätt att ta sig ut i naturen för nöjes skull, men den är även mycket användbar vid nödsituationer. Anneli och Kristofer berättar flera episoder när skotern varit en livräddare. Flera av medlemmarna är också medlemmar av Fjällräddningen.

– När man ger sig ut i fjällen, oavsett vilket färdmedel man använder så bör man ha med sig en dos respekt inför moder natur. Rätt kläder och rätt utrustning är grundbultar. Idag finns mycket bra teknologi för att navigera sig och för att förmedla sig och elektronik i all ära, men kom ihåg att en vanlig papperskarta ibland är en livräddare – man kan inte alltid lita på elektroniken, tyvärr. Det gäller även de som kör bil…flera gånger har vi fått rycka ut och hjälpa bilister som åkt efter sin GPS och hamnat flera hundra meter in efter en skoterled…, skrattar Anneli.

Den som vill ha koll på ungefärliga förhållanden från vecka till vecka, eller under säsong till och med från dag till dag, på vilka förhållande som råder för skoteråkning i Sälenfjällen kan kika på klubbens Facebooksida där mycket användbar information sprids till de 3500 gruppmedlemmar från hela landet som följer den.

De flesta besökarna i fjället bor av naturliga skäl på västra sidan av Västerdalälven, men de skoteråkare som fått tag på ett boende på östra sidan ska inte misströsta. Skoterklubben har sett till att det finns en led som korsar älven. De var nämligen drivande i projektet att få till en bro över till Olnispagården. Från början var tanken att en gång- eller transportbro skulle byggas som en sidobro till bilbron. Enligt utsago skulle det kosta runt 3,5 miljoner kronor. Efter att Kristofer och kumpanen Fredrik Larsson varit till Hede och sett en hängbro föddes tanken om att göra samma sak i Sälen. Idén införlivades hos de ansvariga och 2010 invigdes den populära bron som till slut endast kostade 1,2 miljoner. Tack vare att skoternördarna ville ha någonstans att korsa älven.