Jon Knuts från Malung har gjort 573 matcher i Leksandströjan

Han fyller 30 i vinter och har nummer 13 på sin tröja. För en dryg vecka sedan spelade han sin 573:e match i Leksandströjan, vilket gör honom till den femte meste spelaren i Leksand, genom tiderna. Han heter Jon Knuts och han kommer från Malung.

För närvarande ligger Leksand på nionde plats i tabellen och efter en veckas uppehåll (på grund av inställda matcher orsakade av Corona) spelar Leksand åter match på torsdag, mot Örebro.

– Vad jag vet kommer den matchen i alla fall att bli av. Vi spelar just nu en skapligt stabil hockey och kämpar på bra. Kanske att vi rent prestationsmässigt skulle ha haft lite mer poäng, men vi får vara nöjda med den position vi har i tabellen.

Att han har gjort 573 matcher i Leksand och därmed passerat storheter som Jonas Bergqvist i tabellen, är inget han lägger någon större vikt vid, eller funderar på över huvud taget faktiskt.

– Jag såg att det var någon som taggat mig på Facebook när jag gick om Jonas, men tack och lov hände inget mer, skrattar Jon.

Vad han än säger så får han nog lov att finna sig i att han är på väg att bli en av Leksands största profiler. Vad är det som gör det så speciellt att spela i detta lag, då man väljer att stanna i det så länge?

– Leksand är det lag jag hejade på när jag var liten, att spela här har alltid varit en barndomsdröm. Vi har en väldigt stor publik inte bara i Dalarna, utan i hela Sverige – våra fans är helt fantastiska!

Vad är det största du upplevt i Leksandströjan?

– Det är givetvis de tre gånger vi gått upp från Allsvenskan till SHL och omvänt är de värsta stunderna de två gånger jag har varit med om att trilla ur SHL. De tre gånger vi gått upp är alla tre riktigt häftiga upplevelser – de slår allt!

Om Jon får vara skadefri kommer han att fortsätta att spela hockey ännu några år. I Leksand har han kontrakt denna säsong och ytterligare två säsonger framåt. Han fyller 30 år i vinter och kan inte svara exakt på hur länge han kommer att hålla på, men förmodligen inte ända fram till han fyller 40.

Du tillhör nu själv de stora namnen i Leksand, men vem skulle du själv säga är den största?

– Av det jag fått lära mig och det jag har hört under min tid i föreningen så måste det vara Åke Lassas. Han är den som ligger bakom att Leksand är den förening den är idag. Det han betytt för föreningen genom sina sätt att spela, allt han vunnit, sitt engagemang för att bygga en ishall, hans bidrag till den starka ungdomskulturen och så vidare – det har varit den drivande kraften i väldigt mycket.

Har du drömmar eller målsättningar om att bli som Lassas?

– Nej, det har jag inte, skrattar Jon igen. Mina drömmar handlar om själva spelet. I början var målet att nå NHL, men den drömmen har förändrats med tiden. Idag har jag som mål att ta nya steg i min utveckling som spelare varje år. Min roll som hockeyspelare är i laget Leksands IF.

Vilken är den bästa spelaren du spelat med?

– Oh, det går inte att svara bara en! Spelare har olika topperioder i sina karriärer och Filip Forsberg var väldigt duktig och lovande när han spelade hos oss även om kanske spelar sin allra bästa hockey just nu. Så bra hockey som Marek Hrivík spelar i Leksand just nu har jag inte varit med om att någon spelat tidigare hos oss. Mattias Timander som spelade hos oss för några år sedan var också en fantastisk, felfri back. Han kanske inte utmärkte sig poängmässigt, men jobbade mycket i bakgrunden.

Det är lättare att svara på vilken spelare som är den bäste han mött:

– Det är Anze Kopitar, han spelade i Mora under NHL-lockouten 2012.

”Lill-Mele” Eriksson från Malung spelade i Leksand. Därefter tog det lång tid innan näste Malungsspelare tog plats i laget – vad tror du det beror på?

– Det finns många duktiga hockeyspelare som kommer från och har kommit från Malung. Man måste ha lite tur på vägen. Jag kom till Leksand i en tid när de under flera år satsat på att värva spelare utifrån, men det gick ändå väldigt tungt för laget. Man bestämde sig för att satsa på juniorer och det året var jag med och vann SM-guld för Leksands J20-lag. Vi var många från den årskullen som fick chansen – vi kom i rätt läge kan man säga. Jag har kanske inte varit den allra största hockeytalangen sedan barnsben, men det handlar också mycket om att man orkar hålla i och träna mycket, om man vill bli professionell. Och träna, det gillar jag!

Vilket tips skulle du vilja ge till dagens unga killar som vill satsa på att komma till NHL?

– Man ska hålla på med många olika idrotter så länge som möjligt och inte rikta inte in sig för tidigt. Spela hockey på vintern, håll på med något annat på sommaren. Glädjen och kärleken till sin idrott är det viktigaste! När man är runt 16-17 år kan man börja fundera på att rikta in sig. Jag sökte till hockeygymnasiet i Leksand, men kom inte in första året jag provade, vägen till de mål man har är sällan spikrak.

Du har även två bröder som spelar hockey i Malung, Emil och David. Vilka likheter skulle du säga att ni har gemensamt som hockeyspelare?

– Jag tror att det som kännetecknar oss alla tre är hårt arbete och en hög arbetsmoral. Som lagspelare kan man vara mer eller mindre lagspelare, om du förstår vad jag menar och jag skulle säga att vi alla tre är genuina lagspelare.

Kommer du att avrunda karriären genom att komma hem och spela med den i Malung?

– Ha, ha, ja du – det var en svår fråga! Det vore absolut roligt att spela någon match i Malung, men just nu hoppas jag på att det är några år kvar innan jag kommer att avrunda, så det känns ganska avlägset. Men man ska aldrig säga aldrig.