Joel har sålt jultidningar för drygt 27 000 kronor

Inom de närmsta dagarna kommer Joel Eriksson från Malung att få en postleverans som han med all sannolikhet inte får hem till sin bostad. För hur ska en gamingdator, en mobiltelefon, en mjukglassmaskin, en chokladfontän, en popcornmaskin och ett pingisnät få plats i brevlådan…? Visserligen är kanske skorstenen större, men inte heller där kommer sakerna att levereras, för det är inte jultomten som tagit fel på tiden. Joel har sålt jultidningar för över 27.000 kronor och leveransen som han väntar i dagarna är de premier han jobbat sig upp till.

12-åriga Joel har sålt jultidningar ända sedan han fick tillåtelse att sälja. Han kommer inte riktigt ihåg när det var. Dock vet han, att han försökt slå sin försäljningssumma från år till år.

– Förra året slog jag mitt rekord och kom upp i högsta premienivån, så jag fick en ny mobiltelefon och ett par små högtalare.

Han säljer för samma förlag som hans pappa Göran sålde för när han var liten – Jultidningsförlaget som startade redan 1906 med jultidningen ”Julstämning”, som lade grunden till försäljning av övriga tidningar. Sortimentet har med åren utökats till att innehålla även böcker och på senare år finns strumpor, leksaker, godis och dylikt med i försäljningskatalogen.

Joel har inte sålt en enda tidning via facebook och han har inte haft hjälp av sina föräldrar, som till exempel kunde ha tagit med hans försäljningslista till arbetet.

– Jag har bara cyklat och gått, från Idbäck i norr till Västra Utsjö i söder. Jag har haft tur med vädret för det har varit varmt. Ibland så varmt att jag varit dyngsvettig när jag kommit hem.

Det tog Joel fem dagar att komma upp i högsta premienivån. Inte femtio. Inte femton, utan fem. Första dagen hann han bara vara ute i två timmar och då kändes det inte bra när han kunde konstatera att han låg efter sina kompisar… men då satte han fart på allvar.

– Det gäller att vara ute först! Man får inte vänta. Så fort försäljningskatalogen hamnar i brevlådan ska man ut och så är det viktigt att hålla i första veckan. Först brukar bli störst, säger han och ler.

Har du några andra bra tips, förutom att man ska vara först?

– Man måste vara trevlig när man frågar om någon vill köpa. Säger de nej, när man föreslagit tidningar så kan man fråga om de kanske vill ha godis eller strumpor istället. En del ändrar sig då, men inte alla. Man kan också erbjuda sig att komma tillbaka om de inte har tid just den gången när man knackar på. Det är dumt att knacka på ”mitt i maten”, man måste försöka komma i rätt tid.

Totalt har han i år haft 74 kunder, men har knackat på ännu fler dörrar. Han har varit med om att folk inte öppnat när han knackat, fast han sett att de varit hemma, men det är inte vanligt. Han beskriver hur viktigt det är att ha höga mål:

– Man får inte titta på premielistan och tänka att ”det räcker att jag hamnar på den och den nivån i mitten” – man måste sikta högt, då går det bättre att sälja. Jag hade målet att nå upp till nivån där man fick en gamingdator och det gjorde jag.

Nu ser du fram emot att få den så du kan börja spela?

– Nej, den ska min brorsa Anton få! När jag nått upp till den försäljningsnivån så jag kunde ge honom datorn så var jag först nöjd. Men efter ett par dagar bestämde jag mig för att sälja ännu mer för det hade gått så bra och var så roligt! Jag plockade upp brorsans försäljningslista ur papperskorgen och började sälja igen.

Han är en generös bror den där Joel, får man säga. Jag ställer undrande frågan vad det är som gör försäljningen så rolig? Hittills har svaren varit rappa, men nu funderar han en lite längre stund och svarar sedan:

– Det är för att man vet att man själv tjänat ihop till de premier man får.

När man hör hans berättelse ligger det nära till hands att tro att han kanske har en dröm om att bli just försäljare…eller?

– Ja, jag ska bli skohandlare som pappa. Men jag tycker att det är roligt med el, så jag ska bli elektriker också och min firma ska heta ”JoEl”.

Att det finns ett ofantligt driv och enorm kreativitet i den unge herrn är inte att ta miste på. Jag undrar till sist om det finns någon rolig episod från årets försäljningsperiod som han vill dela med sig av. Det drar lite lätt i mungiporna och buset syns i Joels ögon när han berättar om det som visar sig bli ännu ett försäljningstips:

– När jag var hemma hos morfar så berättade jag hur mycket pappa hade köpt för och att om han ville slå honom var han tvungen att köpa för ännu mer. Mormor ropade: Nej, nej, nej! Men morfar handlade ändå.

Under vårt möte har Joel rabblat upp summor på den exakta kronan för diverse kunder, total försäljning för i år, för förra året och så vidare – killen har stenkoll. När jag undrar var han tycker att vi ska ta bilder till artikeln föreslår han att vi tar oss hem till hans mamma, för det är inte så långt, säger han. Han tar cykeln, jag tar bilen. Det spöregnar. Jag anländer av naturliga skäl före Joel och kollar snabbt på telefonens GPS hur långt det faktiskt var. Den visar 1,7 kilometer. Att en ungdom av idag anser det vara en kort sträcka, även om han har cykel, hedrar honom. Jag inser efter att vi skiljts åt att jag missat att fråga hur många kilometer han cyklade och gick under sin försäljning…för det har säkert också stenkoll på.