I helgen arrangerades en SM-tävling i ultralång distans, i orientering. Platsen för loppet var i omgivningarna kring Västervik, där Malungs OK Skogsmårdarnas löpare verkade trivas riktigt bra i terrängen. För herrarnas del avgjordes tävlingen på en bana som mätte 24,9 kilometer. Fågelvägen.
Lördagen och dess medeldistanser, som inte hade SM-status, för både herrar och damer var mindre lyckade ur mårdarnas perspektiv, med rätt blygsamma placeringar. Terrängen under söndagens ultralånga distanser däremot gav Malungs löpare helt andra resultat. William Lind tog SM-silver bakom fenomenale Sverigeettan Gustav Bergman från OK Ravinen (Nacka), som tog sitt 19:e SM-guld. Det var på vippen att ytterligare en skogsmård hade hamnat på pallen, då John Börjesson spurtade om bronset, men fick se sig besegrad med fyra ynka sekunder av Eskil Kinneberg från OK Kåre (Falun). På damsidan placerade sig tvillingarna Johanna och Jennie Börjesson på 9:e respektive 14:e plats.
En överraskning för många, men inte för de mest insatta, var John Börjessons fjärdeplats.
– John har satsat på ren löpning några år. Härom veckan sprang han Dresden Maraton på en timme och 5 minuter till exempel och han har varit bäste svensk på Lidingöloppet. Det senaste året har han lagt sitt största fokus på orienteringen. Vi hoppas att han fick blodad tand i helgen, säger Mats Jönsson, som är Malungslöparnas ledare.
Som de flesta andra sporter har också orienteringen fått förra säsongen i princip spolierad och även kommande säsong är i mångt och mycket osäker, även för elitlöparna. Dock är det bestämt att den klassiska 10-mila-stafetten inte blir av, men i stället arrangeras en alternativ stafett, bara för eliten: Elitstafetten. Denna ser nu löpare och tränare i klubben fram emot:
– Ja, Elitstafetten utanför Eskilstuna är vårens stora mål. Vi hoppas kunna ställa upp med två herrlag och ett damlag. Den avgörs över 6 delsträckor, där det blir tre nattsträckor och sedan omstart, inför de tre dagsträckorna. Jag tror att helgens resultat tände en del hopp hos alla löpare inför stafetten. Det visar att vi är på gång, trots det konstiga coronaåret. Just när det gäller stafett så brinner många av löparna för det, fortsätter Mats.
Under de få tävlingar som fanns att tillgå förra säsongen och även i nuläget får löparna inte stanna mer än absolut nödvändig tid vid start- och målområde.
– I helgen åkte vi till en parkeringsplats ute i skogen och släppte av löparna till starten. De sprang sin bana, gick i mål och hoppade in i bussen i princip direkt och åkte tillbaka till vårt boende. Dusch och ombyte sker ju normalt sett på tävlingsplatsen, men det får nu var och en lösa på egen hand i respektive stuga, hotellrum eller vad det nu kan vara. Förbundets rekommendationer är också att varje klubb sköter maten på egen hand, utan att beblanda sig med andra klubbar, som man inte umgås med dagligen, berättar Mats.
Orienterings-VM går av stapeln i Tjeckien i början av juni, om det går som det är tänkt. Tjeckiens gränser har varit stängda fram till påsk, på grund av corona, men har nyligen öppnat igen vilket gör att det är fritt fram för löpare att åka dit och träna. För helgens silvermedaljör William Lind, som fick Malung-Sälens Kommuns idrottspris 2017, är VM det stora målet för året.
– Jag visste innan helgens lopp att jag var i bra form, men det är alltid svårt att veta var man står i förhållande till de andra, speciellt i dessa tider när vi knappt kunnat tävla. Silvermedaljen var ett skönt kvitto på att jag tränat bra och att kroppen svarat på ett positivt sätt. Inför VM satsar jag på skogsdistanserna som går i hård kupering och på ett relativt snabbt underlag, där det inte finns så mycket undervegetation.
Under våren har William befunnit sig mycket i Portugal där hans sambo kommer från. Där finns lämpligt nog mycket starkt kuperad terräng att träna i.
Helgens lopp i ultradistans hade gemensam start och en rak bana, utan gaffling (alla löpare har exakt samma kontroller), vilket gjorde att tävlingen fick en rätt passiv inledning, ingen drog upp tempot. William var inget undantag. Hans plan var att höja tempot på banans längsta sträcka som mätte närmare fyra kilometer.
– Där höjdes tempot lite, men många var fortsatt avvaktande. Det är svårt att veta hur kroppen känns efter 90 minuters löpning, men jag tyckte jag hade mycket kvar, så när jag märkte att klungan drog lite åt ett annat vägval än jag hade tänkt, så satte jag in en stöt och det var bara Gustav Bergman som hängde på till en början. Sedan kom de andra efter, men när det börjar gå riktigt fort, så måste man vara stark för att kunna gå ikapp.
Lind och Bergman hängde ihop ett tag, men när William tappade Gustav ur synhåll var det svårt att hänga med, utan att tappa fokus på orienteringen. I mål hade Gustav Bergman tiden 130 minuter och 21 sekunder. William var en minut och 22 sekunder efter.
– Han var en växel starkare, jag kunde inte hota honom när det gällde guldet, men jag är oerhört nöjd ändå.
Nu är både William och hans klubbkamrater peppade inför Elitstafetten.
– Om det nu var länge sedan man fick tävla individuellt, så är det ännu längre sedan vi fick springa stafett. Jag hoppas och tror att helgens resultat motiverar de andra grabbarna i laget inför Elitstafetten. Det ska bli kul att se vad vi kan åstadkomma där!
De allra flesta av elitlöparna i Malungs OK Skogsmårdarna satsar på skogsdistanserna, men Oskar Sandberg, Johanna och Jennie Börjesson kommer att delta i sprint-SM i Norrtälje i slutet av april. Det är klart att ytterligare någon elittävling och stafett kommer att arrangeras under våren i Sverige, men därefter väntar både elit och motionärer på ytterligare besked från Folkhälsomyndigheten om hur man får gå vidare i tävlingsprogrammet.
En dröm, som än så länge är högst oklar, för elitlöparna är att få springa den berömda finska Jukolakaveln (stafetten) i Finland. Den går i så fall i Rovaniemi i mitten av juni. Skulle den bli av blir den välkända ”långa natten” (den längsta nattsträckan i kaveln) inte lika ”problematisk” som den kan vara, eftersom det där är ljust dygnet runt…