Det ideella engagemanget är stort i Malung-Sälens Ridklubb:”Är man rädd för hästar, så bakar man istället.”

En kvintett 11-12-åriga tjejer knatar in, ut och mellan hästarnas boxar i Malungs Ridskolas stall, denna tisdag kväll. De småpratar med varandra och med hästarna, samtidigt som de fyller på vatten, bär hö, ryktar och sadlar av. Det råder en god stämning och enligt ridskolechefen Linnéa Åslin är det allt som oftast så det brukar vara. För dessa tjejer och många av deras kompisar är stallet och ridhuset många gånger lite av en fritidsgård – det är här många av dem hänger, under sin lediga tid. 

Inom ridskolans verksamhet ryms 120 uppsittningar i veckan och medlemsantalet i ridklubben, som startades 1976, är drygt 200. Medlemmarna är från fyra år upp till drygt 70 år. Av dessa är nästan alla mer eller mindre aktiva.

– Det märks verkligen att folk vill hjälpa till! Vi har medlemmar som är hästrädda, men de är stödmedlemmar för att deras barn rider till exempel och även om de inte vill vara i stallet så hjälper de istället till med att baka till cafeterian, att röja sly runt hagarna på våren, eller något annat nyttigt göromål, säger Linnéa.

Hanna Olsson, Nellie Andersson, Emma Nordqvist, Klara Gellerbrant och Emma Söderlund tar hand om sina hästar. Här syns de tillsammans medhästen Sharon.

Linnéa poängterar att ridskolan är medlemmarnas och ingen annans och att hon tydligt märker av det genom det starka ideella engagemanget.

– Ridsporten är fantastisk på det viset, skulle jag säga. Alla ställer upp och gör det de kan, utan att någon behöver tjata. Man gör det för att man vill. Uttrycket ”alla kan inte göra allt, men alla kan göra något”, stämmer väl in här på ridskolan och i ridklubben.

Linnéa kommer ursprungligen från Sundsvall och efter att ha bott och jobbat som ridskolechef utanför Sollefteå hamnade hon i februari i Malung, lagom till utbrottet av kvarka i ridhuset och därefter kom pandemin. Det blev ett tufft 2020 för föreningen, men tack vare bra stöd från medlemmar, från kommunen och från folk i bygden i stort har föreningen ändå klarat sig bra.

– Dessutom är företagen och organisationer här i kommunen oerhört hjälpsamma och ställer upp för vår verksamhet. När vi behövde nya lånehjälmar i somras fick vi hjälp av Lions och när vi behövde nya hästtäcken ställde Hemköp upp och sponsrade. För oss är god säkerhet en väldigt viktig fråga och vi har precis köpt in nya säkerhetsstigbyglar, vilket aldrig hade gått om det inte varit för de sponsorer som hjälper oss. De finns också många fler än de jag hinner nämna här och nu.

Emma och Hanna tar fram ett av de hästtäcken som Hemköp sponsrat ridskolan med.

Ridsport är kostsamt och det handlar om ganska stora summor. Det är inte bara en anläggning med utrustning som ska underhållas och drivas, deras huvudvärde – hästarna –  måste ha mat och skötas om, inte bara med kärlek utan ganska ofta även av veterinärer och detta måste göras oavsett pandemi eller inte. När en av föreningens stora inkomstkällor, Dansbandsveckan, i somras gick om intet, växte oron för hur verksamheten skulle klara av detta.

– I fredags fick vi besked om att vi får ett kompensationsbidrag från Riksidrottsförbundet och det var en stor lättnad, säger föreningens ordförande Carina Klahr. Nu slipper vi ta till åtgärder som vi annars hade tvingats till, att begära uppskov på fakturor till exempel. Det känns väldigt skönt att slippa det.

Nu vågar de satsa på vårterminen och planera för läger och tävlingar, även om de vet att det kanske inte blir riktigt lika mycket som tidigare år. Men ytterligare ett par lektioner i veckan blir det i alla fall, de utökar från 18 stycken till 20 stycken. Det är kö till alla olika nivåer i skolan och det finns de som är ledsna för att de inte få en plats. Av ungefär 120 ridande medlemmar är runt 100 stycken mellan 4-21 år.

– Det här är en fostrande verksamhet i mångt och mycket, förklarar Carina. Eleverna hanterar stora djur och lär sig att ta ansvar. Man kan riktigt se hur de växer när de känner att de har kontroll och att de bestämmer över hästen.

Några äldre tjejer rider lektion i ridhuset.

Killar är mer än välkomna att rida, men i dagsläget är det 99% tjejer som är aktivt ridande medlemmar. Linnea berättar att hon läste någonstans för något år sedan att det var vanligt att hästtjejer blir chefer. Hon är inte ett dugg förvånad:

– I vilken annan sport talar man om för ett barn att de ska ta ansvar för ett stort djur? Man ska lära en häst som kanske väger flera hundra kilo att lyssna och ta kommandon från dig. Det är dessutom ett hårt fysiskt jobb att ta hand om en häst och ibland är det sena kvällar och tidiga mornar. En hästtjej eller kille vet vad ansvar innebär.

Ute i stallgången börjar tjejgänget bli klara med sina göromål. Linnea erbjuder sig att hjälpa till med att bära vatten.

– Nej, tack! Det gör jag själv, svarar Emma vänligt, men bestämt.

Det är ord och inga visor.

– Där ser du vad jag menar med engagemang och ansvar, ler Linnea. Jag tror också det har att göra med att de känner sig trygga, de gillar det de gör och framför allt är de del i en helhet. Helheten skapas tack vare alla som ställer upp ideellt och engagerar sig för ridskolan. Jag vill skicka en stor eloge till dem alla privatpersoner och företag – de är alla guld värda! Jag hoppas och tror att de vet att det jobb de gör mynnar ut i en roligare, säkrare och bättre ridskola för våra elever.

Ridskolan i Malung
– 20 stallplatser varav 11 är skolans egna hästar och 9 stycken är privatägda. 14 stycken av dem används i verksamheten.
– 2 heltidsanställda och 2 deltidsanställda.
– Man har ridhus med både inomhus- och utomhusläktare, utebana, klubbstuga, stall, cafeteria och utestall vid behov.
– Skolan erbjuder möjlighet till hoppning, dressyr, terrängritt, uteritt, handikappridning, ridning för vuxna, voltige med mera.
– Ridskolan har egen lägerverksamhet på sommaren.