Malungs slalomklubb har i många år drivit och hållit skidanläggningen på Byråsen levande. De har kunnat göra det med hjälp av bidrag från kommunen, men förra året fick de inga bidrag och anläggningen hölls stängd. Ej heller inför denna säsong kunde det utlovas bidrag och slalomklubbens styrelse beslutade därför i slutet av förra året att sälja den utrustning de ägde. Snökanonerna är nu sålda till kommunen och står på Sportfältet i Malung. Pistmaskinen står näst på tur att säljas och så småningom kommer liften att rivas.
Slalomklubben hade ett treårsavtal med kommunen, från säsongen 15/16 till säsongen 17/18, vilket var en förutsättning för att kunna hålla liftarna öppna under vintertid. De har kämpat tappert med ideell arbetskraft för att försöka få verksamheten i slalombacken att fungera, men när bidragen uteblev inför förra säsongen var det inte längre möjligt. Byråsen var därför stängd hela förra säsongen. Inför årets säsong kunde inte kommunen ge löfte om bidrag på förhand, vilket är helt nödvändigt då de stora kostnaderna börjar redan i november för att ha anläggningen brukbar inför vintern.
– Bara elen till anläggningen kostar runt 200 000 kronor per säsong. Lägg därtill underhåll av pistmaskinen, drivmedel till densamma och service av själva liftsystemet. Utöver det har vi betalat för att vägen till och från anläggningen ska vara plogad. När man lägger ihop dessa poster så inser man snabbt att det blir kostsamt, säger Malungs Slalomklubbs ordförande Peder Holmqvist.
Klubben har egna inkomster via funktionärsuppdrag som de utför under Ski Funtastic, Vasaloppet, Vansbrosimningen och Dansbandsveckan. Varje år har medel från denna kassa skjutits till för att Byråsen ska överleva, men det räcker ändå inte, om de inte samtidigt får de nödvändiga bidragen. Varenda styrelsemöte de senaste tre åren har handlat om hur man ska klara den pressade situationen för driften av backen.
Medlemmar i Malungs Slalomklubb har utgjort den ideella arbetskraft som funnits på plats för att tillverka snö, pista backen, sköta liften och bemanna caféet de dagar under vintern som man hållit öppet. De har lagt ned mycket energi.
– Jag upplever att det fanns en annan inställning till Byråsen får några år sedan, då var man utan tvivel beredd att ställa upp ekonomiskt för att hålla anläggningen i drift, men sedan hände något, jag vet inte vad, som gjorde att kommunen ändrade inställning. Jag hoppas att Byråsen kommer att finnas kvar som fritidsområde, men liftanläggningen kommer nu troligtvis att rustas ned, säger Peder.
Många har hört av sig till Peder och berättat hur tråkigt de tycker det är att Byråsen, som skidanläggning, försvinner.
– Vi i slalomklubbens styrelse är minst sagt sorgsna över att behöva ta det här beslutet, många uppskattar anläggningen och den har funnits i många år. Utan ekonomi är det dessvärre omöjligt att driva den vidare, fortsätter Peder.
Själva liftanläggningen ägs av Stiftelsen Byråsens Fritidsområde som startades tack vare en donation från Niss Oskar Jonsson och hans hustru Elsa. Stiftelsen arrenderar marken av tio privata markägare. Niklas Matsson är stiftelsens ordförande:
– Vi hade möte i styrelsen om Byråsen igår. Vi håller nu på att utreda alla ansvarsfrågor och tekniska detaljer. Vi är en grupp som fått i uppdrag att försöka hitta idéer om vad som ska hända med området i framtiden. Jag och många andra med mig är uppväxta med Byråsen och självklart vore det bra om det gick att göra någonting bra av området, även om skidanläggningen nu försvinner, men vi har inga konkreta riktlinjer ännu, säger Niklas.
Slalomklubbens egen verksamhet med träningar och tävlingar kommer att fortsätta och de kommer nu att sätta sig ned och diskutera i vilken form detta ska ske.
– Nu ska vi koncentrera oss på vår kärnverksamhet och lägga upp en plan för hur vi ska kunna utvecklas. Barmarksträning kan vi fortsatt bedriva här i Malung och vinterträningen genomförs just nu på Kläppen. Vi har spännande resonemang om att bredda verksamheten och möta nya målgrupper inom utförsåkning. Den största svårigheten är att rekrytera och behålla de mindre barnen, som inte har så lätt att ta sig längre avstånd, utan föräldrars hjälp. Vi har många ”hur-frågor” att hitta svar på så att vi kan planera och besluta våra framtidsplaner, konstaterar Peder.
Som idrottsförening bör man arrangera tävlingar och där uppstår ännu en ”hur-fråga”: Hur ska man arrangera en tävling när man blivit av med sin hemmabacke?
Kommunalrådet Hans Unander tycker också det är tråkigt att liftarna försvinner från Byråsen.
– Det är ett beslut som slalomklubben själva tagit och det är tråkigt att de tvingats till det. Jag förstår att det är ohållbart att driva på de premisserna, men det är också ohållbart för oss som kommun att årligen bidra med 400 000-500 000 kronor till en liten liftanläggning, när vi har norra Europas största skidområde inom kommunens gränser.