Sedan i höstas pågår ett utbrott av Fågelinfluensa i Sverige. Det är framför allt i södra Sverige som smittan spridits, men den femte mars hittades en smittad knölsvan i Heby, några mil från Dalarnas gräns. Det finns nu en oro både hos större äggproducenter och de som har mindre besättningar av höns att smittan ska nå ännu längre norrut, då flyttfåglarna börjar komma tillbaka. Sjukdomen har dessvärre en hög dödlighet. Ylva Öjes på Romarheden i Malung är än så länge lugn, men följer noggrant Länsstyrelsens rapporter över smittans utbredning.

– I höstas hade vi två hökanfall i vår hönsgård vilket gjorde att vi satte upp ett extra nät mellan hönsgårdens yttertak och själva hagen för att hönsen fortsatt skulle kunna vara ute, men under tak. I det här läget fick den åtgärden en dubbel effekt, då fågelinfluensan nu sprids. Våra höns är i nuläget utomhus under tak, men får vi reda på att smittan tagit sig in i Dalarna så tvingas vi stänga in dem. Det är inget vi önskar, men alternativet är värre.

Ylva har tjugotalet Hedemorahöns.

Fågelinfluensan lyder nämligen under den så kallade epizootilagen och vid konstaterad smitta måste alla fjäderfän i en besättning avlivas.

Ylvas besättning är genbanksregistrerad, vilket innebär att hon med jämna mellanrum lämnar genbanksrapporter där hon väger, mäter och i möjligaste mån räknar hönsens ägg. Genbankernas tillkomst är ett beslut från regeringen och syftet är att bevara bland annat så kallade allmogeraser.

– Mina höns är Hedemorahöns och om man tittar på dem så ser man att de liknar sådana där höns som fanns på påskkort, förr i tiden. De har olika färger men är ofta bruna eller någon annan mörk färg.

Just nu går hönorna bakom dubbla nät, under tak, för att undvika anfall från höken.

Det finns närapå en allmogeras från varje region i landet och de ska bevaras för att dess gener, som inhemsk ras, ska leva vidare. Dessa raser som härstammar från det gamla bondesamhället, klarar sig oftast på mindre mängd foder och är därmed inte lika högproduktiva och således inte lika stora som dagens industrihöns.

– I våras köpte jag en ny tupp, då jag inte tyckte att vår gamla försvarade sina höns som den borde och då kommer det inte på fråga att köpa in en annan ras än Hedemorahöns – man får inte blanda raser när man har en genbank, den ska hållas renrasig. Just Hedemorahöns är kända för att vara en härdig ras, de tål kyla och kan vara ute på vintern, om de vill.

Tuppen "Kinnekulle" har koll på sin flock.

Den nya tuppen heter Kinnekulle, eftersom det var där Ylva hämtade honom. När vi kikar in bakom nätet står han stor, stolt och ståtlig bland sina 20 hönor (och ytterligare en undersåtlig tupp) och håller koll. Hittills har ingen av dem drabbats av fågelinfluensan och ej heller någon av Ylvas tidigare besättningar har smittats, på närmare 20 år.

– Det är lite otäckt med influensan. Att den smittar via vilda fåglar som tar sig överallt, gör att man aldrig kan vara säker, annat än om man stänger in dem. Här vid skogskanten där vi bor kan vi i och för sig aldrig ha dem helt frigående på nätterna, för då kommer räven. Den är ett större problem än influensan i dagsläget.

Ylva på väg in i hönsgården.

Ylvas flock av Hedemorahöns värper två till fem ägg om dagen, totalt, just nu. Det kommer att bli fler ägg framöver eftersom flocken har många unghöns. Mängden ägg varierar från period till period, av olika anledningar. Under de perioder då hönorna värper fler ägg säljer hon en del, främst till gårdens ridelever och de som bor på deras ”Bed & Breakfast”. Ägg för det egna husbehovet finns det alltid.

– Jag köper inte ägg i affären längre, men om jag någon gång måste, så ångrar jag mig alltid direkt. De är inte goda, jag tycker att de smakar fiskfoder. De som kommer från våra egna hönor har långt mycket godare smak!

På sommaren får hönsen gå fritt ute i fårhagen. Där samsas de med gårdens får, som också tillhör en genbanksuppsättning.

– De tillhör rasen Svärdsjöfår. De får enbart hö från ängar här i närheten, som inte har någon konstgödning och de får inget kraftfoder, till skillnad från de stora köttraserna inom den industriella köttproduktionen. I det gamla bondesamhället var det så fåren levde och för att bevara generna tar vi hand om dem, enligt samma metoder som användes då. I min värld är det vårt sätt att försöka göra skillnad, samtidigt som det ger oss livskvalitet.

Sötare än sötast - lammungen Eric Clapton.

Vi lämnar hönsgården och går in i det intilliggande fårhuset. Därinne väntar dagens sötchock. Inbäddad mellan hö och sin mamma ligger där ett lamm som är endast en dag gammal. Ylva lyfter upp den svartvita lilla skönheten till beskådning.

Ylvas man Kenneth berättar att pojklammet ska heta Eric Clapton.

– Det här är femte året vi får lammungar och varje år har vi döpt alla lamm i alfabetets ordning och nu är det därför dags för E.

FAKTA:
Aviära influensavirus (Fågelinfluensa) kan introduceras i fjäderfäflockar från symtomfria smittbärare bland vilda fåglar. De vilda fåglarna infekteras via näbben när de äter eller dricker alternativt via kloaken direkt in i tarmen. Virus utsöndras med träck* och kan överleva länge i vatten. Smitta mellan vilda fåglar och tamhöns kan ske vid utevistelse eller genom att vilda fåglar kommer in i hönshuset, men sannolikt oftare indirekt genom att vildfågelträck kommer in i fjäderfähus via ventilation, utrustning eller smutsiga skor.

*Träck = fågelspillning

Källa: lansstyrelsen.se