Personligt porträtt: Hans Unander – fyra år som kommunalråd

Personligt porträtt: Hans Unander – fyra år som kommunalråd

Som kommunens högste politiker är Hans Unander ett välkänt namn och ansikte för de allra, allra flesta. Trots att han härstammar från Lima på både sin mor och sin fars sida och är uppvuxen i Malung, pratar han varken Malungsmål eller Limamål, men kallades bland kompisarna för ”Lima” när han var liten. Hans föräldrar pratade mål med varandra, men enbart svenska med Hans och hans bröder. Detta var troligen ett beslut från föräldrarna som grundade sig i att sonen till en av familjens bekanta haft svårt att få vatten när han låg på lasarettet i Mora och önskade att personalen skulle ge honom ”vann”. Nåväl. Att tala Malungs-, Lima-, eller Transtrandsmål är inte ett kriterium för att bli kommunalråd, vilket han valdes till 2017. På torsdag, den första april har han haft den titeln i exakt fyra år. Vi satte oss ned för att prata om hur dessa fyra år har varit, på flera olika plan.

Under flera mandatperioder hade Hans varit in och ut ur riksdagen som ledamot, innan han vid valet 2014 fick en egen plats och fick ett av de, som många anser, finaste uppdragen – att sitta i finansutskottet. Han trivdes mycket bra med det, men visst innebar det att han spenderade en hel del tid från familjen som fanns hemma i Malung.

Vad var det som gjorde att du tackade ja till uppdraget som kommunalråd, när du fick frågan?

– Jag visste att Kurt Podgorski skulle sluta och att många i partiet ville att jag skulle komma hem och arbeta på lokal nivå. Kommunen hade ganska dåligt renommé och en dålig ekonomi. Jag visste också att det skulle innebära en betydligt mer utsatt position. Jag var tvungen att ställa för- och nackdelar mot varandra och ta ett beslut. Beslutet landade i två namn: Tilda och Agnes. Mina döttrar. Jag tackade ja för att mina barn och hela den yngre generationen i en framtid ska kunna bo kvar i kommunen, om de vill. Det ska vara en bra kommun att leva och bo i med en ekonomi som leder till framtidstro. Det ville jag vara med och skapa.

Att vara kommunalpolitiker och politiker på riksdagsnivå är två helt olika saker, menar Hans och de går inte att jämföra. Som kommunalpolitiker och framför allt som kommunalråd förväntas du kunna svara på allting, oavsett vilket ämne det berör och om frågan kommer från en privatperson, företag, medarbetare eller journalist. Du ska vara tillgänglig i princip jämt och du är mycket utsatt. I riksdagen däremot finns många fler runtomkring dig som jobbar med samma saker, oftast inom ett specialområde, som också kan svara på frågor – politiska tjänstemän inte minst. På lokal nivå ska alla tjänstemän vara neutrala. De ska ge samma svar och råd till kommunalrådet som de ger till oppositionspolitikerna.

Det mest påfallande är skillnaderna mellan att vara kommunal- eller riksdagspolitiker, men det finns några få likheter. En av dem är att ständigt bli ifrågasatt av sina politiska motståndare, vilket är bra och främjar demokratin, menar Hans. Han tycker att båda uppdragen är intressanta, men det är mer arbetsamt att vara kommunalråd, jämfört med att vara riksdagspolitiker. Å andra sidan behöver man inte resa lika mycket.

Blev det då som du tänkt dig, att vara kommunalråd i Malung-Sälen?

– Ja, på det stora hela, men jag får nog tyvärr konstatera att tiden med familjen nästan blivit ännu mindre än tidigare. Förr var man ledig en stor del av sommaren och man hade även ett längre uppehåll över jul och nyår. Då blev man sällan störd med arbetsrelaterade frågor, när man var hemma i Malung, men kommunalråd det är man 24 timmar om dygnet.

Ett av dina ”hemvändaruppdrag” var att få ordning på kommunens ekonomi – har du lyckats?

– Ja, jag tycker att vi i majoriteten har lyckats med det. För tre år sedan visade bokslutet på ett resultat med 5 miljoners överskott. Motsvarande siffror för de två senaste åren är 32 miljoner och 47 miljoner. Men det har varit tufft. Som tidigare facklig företrädare är det aldrig roligt att säga upp folk, de är alla människor och har gjort ett bra jobb. Bland det första vi gjorde när jag tillträdde var att byta ledarskap i kommunens organisation och ett par veckor senare genomförde vi ett stort varsel som drabbade 55 personer. När inte ekonomin räckte till så var vi dessvärre tvungna att ta till så drastiska åtgärder, men det var inte roligt alls.

Att förändra ledarskapet i kommunen var oerhört jobbigt just när det skedde, men den mest utmanande frågan sett över längre tid är ändå vindkraftsfrågan, utan tvekan. Den tär på alla inblandande personer, då debatten ständigt pågår.

När det är som mest tankar i ditt huvud och du vill försöka tänka på annat, vad gör du då?

– Det händer för sällan, men jag försöker ta mig ut och promenera. Om vi pratar fritid mer allmänt, så gillar jag att snickra och starta motorsågen ute vid min sambos stuga vid Rönnhällsjön, där vi spenderar en hel del tid när möjlighet finns. Då är det trivsamt att sätta sig i båten och ro lite drag.

Att vara politiker i dagens samhälle är tufft oberoende av vilket parti man tillhör, men det finns naturligtvis ljuspunkter, annars skulle nog varken Hans eller någon annan förtroendevald fortsätta.

– Naturligtvis är det mycket som är roligt också! Det är väl det som driver en till att man vill jobba med politik, att man får vara med och påverka. När man ser att kommunen utvecklas då blir man glad. Vi har under de här fyra åren lyckats med flera projekt som vi tagit oss an. Ser man till Handelssidan så har både Byggmax och Dollar Store etablerat sig här och vi har lycktas skriva ett bra avtal med Marcus Skinnar och Edurus, vilket gjort att vi räddat en del arbetstillfällen, som försvann i och med Normarks nedläggning i Malung. Ytterligare några konkurser har vi haft under pandemiåret, men det verkar som att det till slut kan komma något gott även ur dem.

En händelse som tillhör hans allra mest uppskattade, under de fyra år han nu varit kommunstyrelsens ordförande, har sitt ursprung i ett beslut som togs av Trafikverket 2011, nämligen att Västerdalsbanan skulle läggas ned.

– Natten efter det beskedet kunde jag inte sova och gick upp mitt i natten och tog fram ett kollegieblock där jag på olika sidor skrev rubriker som: Regeringen, Trafikverket, Riksdagen och så vidare och försökte fundera på vilka olika sätt vi kunde påverka dem för att ändra sitt beslut. Om mina barn skulle fråga mig 30 år senare: Pappa, vad gjorde du när det bestämdes att järnvägen skulle läggas ned? så ville jag kunna svara: Jag gjorde allt jag kunde!

En arbetsgrupp tillsattes med det glasklara målet: Rädda Västerdalsbanan. Gruppens medlemmar, som Hans tillskriver en stor eloge för sitt engagemang och sin kompetens, lyckades och den 20 augusti 2019, på sin 49:e födelsedag, kunde Hans inviga den nya timmerterminalen i Malungsfors med tillhörande renoverat järnvägsspår och ”direktlänk” till Värtahamnen i Stockholm.

– På mindre än ett halvår kunde både en flygplats och en ny järnvägssträcka invigas i vår kommun, det måste anses vara unikt för en landsbygdskommun. Och jätteroligt!

Om drygt ett och ett halvt år, den 11 september 2022, är det dags för ett nytt val. Hur ser du på det närmsta politiska året?

– Alla val är tuffa perioder för de som är politiskt engagerade. Dels är det mycket praktiskt som ska göras, dels tenderar det att bli många hätska debatter där sakfrågorna ofta hamnar i skymundan, tyvärr. Men valrörelserna är också roliga, man träffar mycket människor och får tillfälle att prata med dem. Jag hoppas bara att pandemin försvinner så vi slipper den här sociala distanseringen. Jag, liksom säkert alla andra också, är urless på den.

Vindkraftfrågan är med största sannolikhet en fråga som kommer att vara i fokus inför nästa kommunalval, men om vi lägger den åt sidan en stund – vilka tycker du är de mest spännande frågorna att jobba politiskt med i kommunen inom de kommande fem åren?

– Först och främst måste jag vänta och se om jag får fortsatt förtroende från partiet och från väljarna. Om socialdemokraterna får fortsätta att styra så vet jag att det finns både utmaningar och spännande saker att ta tag i. Förhoppningsvis ska vi färdigställa ett nytt badhus och en fullstor idrottshall i Rosengrens gamla lokaler. Framtiden kommer kräva stora satsningar på skolan och en nog så viktig fråga, som inte alltid är den mest synliga är infrastrukturen. Oavsett vilka som leder kommunen i framtiden så måste något göras åt E16, fram till Malung. Förbifart Yttermalung måste bli verklighet, så är det bara. Ännu mer långsiktigt måste vi jobba vidare på att få järnväg ända upp till Sälen. Det kräver ett bra kontaktnät med ministrar och generaldirektörer.

Att jobba med långsiktiga infrastrukturfrågor tillhör det som Hans tycker är allra roligast. Det handlar om att tänka strategiskt för flera generationer framöver, när det gäller markinnehav och finansiering, för att möjliggöra framtida lösningar. Klurigt till vissa delar, men intressant och givande.

– Om man tänker på att planen för åtta år sedan var att järnvägen skulle rivas till att vi förhoppningsvis i sommar kan skicka sågat virke direkt till Göteborgs hamn, så är det egentligen helt otroligt. Jag är stolt över att vi lyckades.

Att vara politiker idag jämfört med för tiotalet år sedan är stor skillnad tycker Hans. På den tiden var fler människor aktiva inom politiken och därmed fanns fler starka viljor. Debatterna var fler och längre, men utmynnade också ofta i bättre förslag. Han ser en fara med att dagens politiska klimat ofta belyser politikerna som personer och inte sakfrågorna.

– Alla partier önskar fler medlemmar och fler som engagerar sig, men jag är rädd för att det hårda klimat som råder inom politiken idag, där personpåhopp nästan är vardagsmat, gör att dagens unga drar sig undan. Det är få som vågar ta ställning. Men jag hoppas att jag har fel. Min förhoppning är att det finns de som är intresserade av vad som händer i samhället och som vill förändra och driva idéer. De måste också vara beredda på att ta konflikter och hamna i blåsväder. En ännu större fara är om alla skulle tycka lika om allting.

Kommunalrådet betonar också vikten av att framtidens politiker är folk som inte bara jobbat med politik i hela sina yrkesverksamma liv, det måste finnas sådana som har erfarenhet från golvet för att kunna ge olika perspektiv på de frågor som tas upp.

Vilka frågor kommer att vara de mest utmanande inför den kommande mandatperioden?

Vi har några stora satsningar framför oss och det gäller barn och unga. Det handlar om hundratals miljoner som måste satsas på ut- och ombyggnader av skolor, idrottsanläggningar och skapandet av en familjecentral i både Sälen och Malung där instanser som ungdomsmottagning, barnavårdscentral och mödravårdscentral kan samsas under ett och samma tak. Ett ställe där man slår ihop regiondrivna och kommunalt drivna verksamheter. Äldreomsorgen är också i behov av investeringar i form av renoveringar och förstärkt bemanning i både Malung, Lima och Transtrand. Jag och många med mig önskar också att bredbandet byggs ut till alla kommunens ytterområden. Frågorna sammantaget kräver att vi sköter ekonomin och förvaltar skattepengarna på ett bra sätt. Intäkter ska gå till investeringar och driften måste bära sina egna kostnader.

Vad gör dig glad?
Jag blir glad av att se mina barn må bra och vara lyckliga. Jag blir också glad när man ser resultat av något som man jobbat länge med. Och så naturligtvis när det går bra för kommunens fantastiska idrottare. När vi firade våra fyra OS-deltagare på Orrskogen för något år sedan – det tillhör det festligaste jag fått göra som kommunalråd!

Vad gör dig ledsen?
Det är ledsamt när folk gör personpåhopp, där man inte kan skilja på sak och person. Det tar mycket mer på en människa än vad man kan tro. Besviken kan jag också bli när jag märker att förtroenden sviks.

Vad gör dig rädd?                    
Jag blir inte direkt rädd, men jag tycker det är obehagligt när man ser att nazister börjar synas här i vårt lilla samhälle. Det är också skrämmande när människor demonstrerar och påstår att pandemin är en lögn, då kan jag ibland undra vart framtiden är på väg?

Hur ska ni få unga människor att engagera sig i politiken?
Ser man på vårt Kommunfullmäktige så är snittåldern inte jättedålig, men fler ungdomar behövs, helt klart. Jag tror vi måste låta ungdomarna koncentrera sig på sakfrågor, så de inte ska behöva hålla på att försvara alla frågor som deras respektive partier driver. Vill man exempelvis kämpa för en ny simhall så är det den frågan man ska få koncentrera sig på. Dessvärre tror jag inte att vindkraftsfrågan här i kommunen uppmuntrat ungdomar att engagera sig, det hårda debattklimatet kan ha avskräckt.