Vissa klasser på Centralskolan i Malung har nu varit hemma för distansundervisning i närmare två månader, på grund av att smittspridningen av covid-19 gått i vågor och ännu inte ebbat ut helt. Den resterande delen av vårterminen kommer de olika årskurserna att vara på plats växelvis under olika veckor. När höstterminen startar hoppas skolledningen att allt ska vara tillbaka till normala förhållanden igen.
Under höstterminen hade man två kortare perioder av distansundervisning på Centralskolan, en i oktober och en precis före juluppehållet. Perioden före jul berodde främst på att stora delar av personalstyrkan hade symptom och tvingades stanna hemma, på grund av de regler som gällde då. Smittspridningen var vid det tillfället inte anmärkningsvärt hög.
Rektor Rolf Höglund menar att det varit ett turbulent och annorlunda år, som både elever och lärare ändå har bemästrat på ett mycket bra sätt:
– Redan under vårterminen 2020 förberedde vi oss och tog vi fram en handlingsplan för hur vi skulle gå till väga om vi tvingades till distansundervisning. Det tror jag att lärarkåren haft en bra hjälp av och känt sig trygga med.
För att ta reda på hur eleverna tycker att distansundervisningen fungerat har skolan vid två tillfällen genomfört enkätundersökningar, en under höstterminen och en nu i vår. Resultatet från den senare redovisades i onsdags.
– Enkäterna har en bra svarsfrekvens, där i stort sett alla har svarat. I undersökningarna kan vi se att eleverna i det stora hela uppfattar distansundervisningen som att den gått bra. De utmanande delar som de tar upp i enkätsvaren handlar om att man missar nyanser i förklaringar, svar och genomgångar, när man inte ses fysiskt.
Generellt visar resultatet från enkäterna att majoriteten, runt 80 procent, tycker att distansundervisningen varit helt okej. Även på frågan om huruvida de känner oro för att undervisningen bedrivs på distans, svarar de flesta att de inte känner någon större oro. Den oro som ett fåtal känner handlar om att man inte ska få tillräckliga kunskaper för att nå de betyg man önskar uppnå.
Grundsynen från skolans håll har hela tiden varit att det bästa för eleverna är att undervisningen bedrivs på plats i skolorna, det är så man bäst tillgodogör sig det som lärs ut. Skolsköterskan har suttit med i kommunens pandemigrupp i vilken man haft tät dialog med smittskyddsenheten i Falun. Besluten om distansundervisning har tagits av skolchefen vecka efter vecka, beroende på hur smittspridningen sett ut.
Hade direktiven från Falun varit tydligare hade man kunnat börjat med att varva klassernas närvaro i skolan växelvis olika veckor, redan tidigare. Rolf menar att två månader egentligen är för lång period för distansundervisning. Anledningen till att man inte låtit alla klasser komma tillbaka samtidigt är det stora utbrottet på Lillmons skola, för någon vecka sedan, där många av centralskolans elevers syskon finns.
– För de elever som haft svårt att ta till sig undervisningen på distans, har vi under alla perioder erbjudit alternativet att vara på plats i skolan. Förberedelseklasserna, grundsärskoleklasserna och särskilda undervisningsgrupper har hela tiden haft sin undervisning här.
Rolf konstaterar att det gångna läsåret varit jobbigt och bjudit på svåra förutsättningar, men det har också varit utvecklande, på sitt vis.
– Vi har lärt oss mycket av det, inte minst på det digitala planet. Vi har sett hur vi kan använda oss av digitala hjälpmedel i undervisningen och hur det fungerar pedagogiskt och didaktiskt. Möten har till viss del blivit mer effektiva via skärmen, eftersom man har en tendens att gå mer rakt på sak när man inte ses fysiskt. Vi har också insett vad vi inte behärskar lika bra i den digitala världen och vilka luckor vi måste täta. Jag tror att vi kommer använda oss av vissa delar i framtiden, vi måste försöka göra något positivt av det som varit så negativt.
Ute i korridoren springer vi på läraren Lena Amandusson. Hon instämmer i att distansundervisningen fungerat bra och hon är imponerad över hur snabbt både lärare och elever kunde ställa om till digital undervisning, från ena dagen till den andra:
– Det har gått bra, men i längden blir det ensidigt och svårare att variera undervisningen, och dynamiken försvinner. Som lärare i matematik och naturorienterande ämnen längtar jag nu efter att få börja ha lektioner i laborationssalen igen! Som lärare saknar man dialogen med eleverna. Via skärmen blir det lätt en monolog från vår sida.
På en liten skola är det lättare att se eleverna och få bra kontakt och på så sätt se deras mående. Det har varit svårare under distansundervisningen, menar Lena. Här har elevhälsoteamet varit extra viktiga.
– Det kan kanske låta konstigt, men just nu är känslan att man är tröttare än vanligt, vid ett terminsslut. Man påverkas av att ständigt jobba vid en dator och tröttheten är olik den man annars kan känna vid denna tid.
Vi springer även på ett par elever ute på skolgården: Agnes Danils och Eric Silver, som båda går i 7C. De tycker att distansundervisningen varit bra, men ser ändå fram emot att få återgå till det normala.
– Det har varit jättebra för man har fått sova längre på morgonen och jag har oftast kunnat fokusera bättre när jag suttit själv vid en dator, fast inte alltid. Men efter ett tag blir det tråkigt och svårt att vara själv hela tiden, så jag har varit på plats i skolan ibland, säger Agnes.
Eric har varit i skolan under hela distansundervisningsperioden.
– Det som har varit bra är att det varit lugn och ro, när det varit så få elever här och vi har fått mer hjälp av lärarna. Det dåliga är att man inte träffar sina kompisar på samma vis, det ska bli kul att få göra det igen.