Längst ned i artikeln kan du se filmklippet när juryn meddelar Wilmas vänner att de vunnit.
Måndagskvällen var grå och regnig, men hemma i huset i Backbyn hos Wilma Albertsson och hennes familj blandades tårar och glädjetjut om vartannat, då de via ett teamsmöte fick beskedet att de vunnit ”The Maximus Prize 2020”. Wilmas storasystrar Elin och Ida hade vetat om i över en månad att Wilmas Vänner var utsedda till vinnare, men hållit det hemligt för övriga familjen för att överraska ordentligt. De lyckades – med besked.
”The Maximus Prize” är instiftat av Cristina Stenbeck, till minne av hennes bror Max som 2015 avled till följd av komplikationer av sin Typ 1 diabetes. Priset är 500 000 kronor och vinnaren utses av en jury bestående av personer som har en nära relation till Typ 1 diabetes och ett brett register av kunskap inom området. Först lämnas nomineringar in, därefter utses tre finalister som får lämna in motiveringar till vad de ämnar göra om de vinner.
Elisabeth Wachtmeister är en eldsjäl inom The Maximus Prize och berättade på skärmen för de tagna pristagarna om varför de vunnit:
– Wilmas Vänner har från start arbetat hårt med att sprida information kring Typ 1 diabetes hos barn och ungdomar. Tillsammans med era nära och kära har ni lyckats göra skillnad. Ni krossar fördomar kring T1D och hjälper till att driva forskningen framåt. För detta är vi tacksamma och ni är ett självklart val för oss i Maximus Prize juryn att vinna vårt pris.
När Malungsbladet träffar Wilma, mamma Maria, morfar Sven-Erik och Barndiabetesgalans initiativtagare Anders Kullander och Pernilla Eriksson dagen efter, har de hunnit samla sig lite. Sven-Erik berättar att det krävdes en liten whiskey för att lugna ned sig igår kväll och att han inte kände igen sin dotter Maria när han på film fått se hur hon reagerade, när hon fick det glädjande beskedet. Hon började gråta och glömde först att säga tack.
– Jag har sällan sett Maria tappa fattningen. Hon är alltid lugn och sansad, men igår gick hon bet, ler Sven-Erik stolt.
– Ja, jag blev totalt grundlurad. Totalt. Ändå hade äldsta dottern, av hänsyn till mig, bett min man att be mig byta kläder, så jag skulle slippa stå framför juryn i mysdress de luxe. Jag trodde att någon skulle komma hem till oss under middagen och hämta något och att jag skulle se någotsånär representabel ut…jag förstår inte att ingen klocka ringde… De hade planerat in i minsta detalj, säger Maria.
Inte förrän Maria, som är närsynt, närmade sig skärmen inne i dotterns rum och kisade för att se vilka ansikten hon kunde urskilja, insåg hon att det var juryn för The Maximus Prize hon såg framför sig. Men för Wilma tog det lite längre tid:
– Jag fattade ingenting först! När vi ringde till Anders på facetime och juryn sa rakt ut på ordentlig svenska att vi hade vunnit – då fattade jag!
Anders Kullander hamnade, även han, i någon form av mindre chock.
– Det här kändes så oerhört långt bort. Att vi skulle vinna fanns liksom inte på kartan. Att vara nominerad var jättestort i sig och redan det en stor vinst.
Vad ska ni göra med vinsten på en halv miljon kronor?
– Vi hade många planer redan innan vi blev nominerade, men en av de planerna var att försöka göra någonting mer än det vi redan gjort för att samla in mer medel till forskning och för att underlätta för familjer som lever med Typ 1 diabetes. Vinsten underlättar för att förverkliga detta, så vi vill göra en ”Barndiabetesgalan i Malung – on Tour” berättar Maria.
– Vi vill göra den där halva miljonen till en ännu större slant som vi kan ge till de som behöver det. Tankarna nu går i banorna: Hur kan vi få priset att växa, så det kommer ännu fler till nytta? Vi tänker större lokal, större städer. Men avslutningen på turnén ska i så fall givetvis vara i Malung, fastslår Anders.
Alla i den lilla, lilla skara som samlats på Anders och Pernillas restaurang E.A.T inför segerintervjun kommer gång på gång tillbaka till hur detta inte bara är föreningen ”Wilmas Vänners” pris och hur det hade varit helt omöjligt att vinna utan det stöd de fått från Malung-Sälens invånare.
– När vi säger till folk att de också har bidragit till detta så svarar de: ”Men jag har ju inte gjort något, jag har ju bara köpt en billott…” och det är precis det vi menar! Genom att köpa billotter, barndiabeteshästen, delta i auktioner, Barndiabetesdagen, gå på galan, panta burkar och trycka på doneraknappen, lämna dricks här på E.A.T….det finns fler sätt, men alla gör skillnad! Det invånarna i den här kommunen tillsammans gjort för diabetesforskningen – det är unikt och jag hoppas från djupet av mitt hjärta att alla förstår det. Det har hjälpt så många barn, konstaterar Maria.
Syftet med föreningens arbete har hela tiden varit att sprida information om Typ 1-diabetes för att folk ska få större förståelse för vad sjukdomen är för något.
– Att informera i text och bild är en sak, men genom det personliga möte vi fått när vi sålt lotter, hästar och allt vad det nu är, har vi fått chansen att förklara på riktigt. När människor sedan inser vad det betyder, då vill de hjälpa till, säger Maria tacksamt.
– Sedan är det ju inte fel om man har roligt på vägen också. De familjer som lever med den här sjukdomen behöver få ha lite rock och glamour. Precis när Wilma fått sin diagnos såg jag via Marias facebook-inlägg hur mycket de slet och jag kände att jag ville hjälpa till. Tid är tyvärr inget jag har något överskott av, men kanske kunde jag hjälpa till ekonomiskt? När vi skulle byta pantmaskiner i min Hemköpsbutik valde vi därför att låta större delen från donera-knappen att gå till Barndiabetesfonden, liksom den dricks som lämnades på restaurangen. Den dagen vi skulle lämna över pengarna till Barndiabetesfonden tyckte vi att det var lite tråkigt, varför inte göra det lite glammigare?! Därmed var idén till galan född.
Om man inte har en anknytning till diabetes har man troligen inte koll på hur stort detta pris är, menar Anders. Det är giganter inom området som har fått priset tidigare år.
Det typiskt svenska sättet att sätta förväntningar inför utdelningen av en utmärkelse är… att inte göra det. Kanske för att många av oss är dåliga på att ta emot beröm? Som en liten förening i sammanhanget, från en liten ort förutsatte föreningen Wilmas vänner att de inte skulle vinna ett sådant stort pris. De hade fel!