Det luktar nytt när man stiger in i scouternas nygamla stuga uppe vid Albacksdammen i Malung. Utifrån är den sig väldigt lik, med den faluröda liggande timmerpanelen. Dock finns en nybyggd veranda med tak och en ramp framför ytterdörren. Inuti däremot är det svårt att känna igen sig för den som tidigare varit där. Efter en rundvandring kan man konstatera att det enda som egentligen är intakt är den öppna spisen på övervåningen. Byggnaden är totalrenoverad på insidan, till följd av branden, sommaren 2019.
Under Dansbandsveckan 2019 hyrdes scoutstugan i Malung ut till dansbandet Jannez fanclub. Ett äldre reservkylskåp kopplades in för att ge gästerna plats åt all sin proviant, men när de rest tillbaka hem efter veckans slut drogs sladden ur igen. Någon vecka senare skulle en grupp scouter i väg på ett läger till Vässarö och hade laddat upp med mat som de skulle hämta dagen därpå, varvid kylskåpet kopplades i igen. Vid tvåtiden på natten vaknar en granne till stugan och känner att det luktar rök. Väl ute i natten ser denne hur det pyr rök från stugan, men ingen eld. Efter en snabb touch på dörren kan grannen konstatera att den är kokhet. Räddningstjänsten larmas och fastställer att katastrofen, i form av en explosion, endast var 10 minuter bort. Men det gick bra.
– Inga tilluftsventiler fanns i den här gamla byggnaden, ventilationen var med andra ord inte den bästa. I det här fallet visade det sig faktiskt bli räddningen. Minimalt med luft kom in vilket gjorde att byggnaden blev som en kolmila – en hög värme inuti, men inga eldslågor, berättar Leif Nilsson som väl får kallas för någon form av nestor, när man pratar om scoutkåren i Malung.
När Leif och hans scoutkollegor insåg omfattningen av skadorna kände de självklart en stor sorg. Nästan alla bildminnen från läger och liknande var förstörda och helt plötsligt fanns ingen lokal att bedriva verksamhet i för de närmare 160 aktiva scouterna i Malung-Sälen (120 stycken i Malung och 40 i Sälen). Hur skulle de göra nu?
– Vi bestämde oss ganska snart för att försöka göra någonting bra av det i stället för att deppa ihop. Vi började med att riva allt som var skadat och det slutade med att det i princip bara var timmerstommen som blev kvar. Denna behandlades sedan för att ta bort röklukten.
Scoutkåren hade länge önskat att funktionsanpassa sin stuga för att även funktionshindrade skulle kunna ta del av verksamheten, men det visade sig alltid bli alldeles för kostsamt för att de skulle ha råd. De vände sig till Allmänna Arvsfonden för att ansöka om stöd för en funktionsanpassning, när de nu ändå var tvungna att bygga om. Och ansökan beviljades!
– Vi fick drygt en halv miljon för att kunna genomför planlösningen så att till exempel rullstolar lätt ska kunna ta sig in och röra sig fritt inne i lokalen. Vi har gjort om hela planlösningen, dels för att anpassa den bättre till verksamheten, dels för att alla som vill ska kunna bedriva scouting.
Leif berättar om toaletterna som innan ombyggnationen var närmast antika, men att de nu är både moderna och större. I trappen upp till övervåningen har en stolshiss installerats och wifi, liksom hörselslingor är installerade. De fick också medel för att samtidigt kunna sätta in en vattenburen bergvärmeanläggning.
– Nu är det varmt när vi kommer, förut var det bara varmt när vi gick härifrån, skrattar Leif.
Han förklarar hur mycket stöd de fått från alla håll och kanter efter branden och hur oerhört tacksam han är över det:
– Det är otroligt att få vara med om detta, att få se hur saker och ting går att lösa på ett väldigt bra sätt om man hjälps åt. Jag var orolig för finansieringen i början, men så här i efterhand kan jag konstatera att den oron var helt obefogad. Vi har fått investeringsbidrag från kommunen, bidrag i olika former från företag på orten och så försäkringspengar förstås. Jag vet inte hur många miljoner bygget har kostat, men det är flera i alla fall.
Tack vare att ledare, föräldrar och scouterna själva hjälptes åt att riva fick de ersättning från försäkringsbolaget som täckte självrisker och åldersavdrag.
– Bara en sådan sak som att försäkringsbolaget vid slutregleringen erbjuder sig att ge oss någon form av kompensation för att de tyckte det var så roligt med en förening där så många hjälptes åt. Det slutade med att vi fick utbetalt en fiktiv hyra på 5000 kronor i månaden för de 15 månader vi tvingades vara utan lokal. Det kändes som en miljonvinst! berättar Leif.
Än så länge har de inte kunnat nyttja sin nya, fina lokal på grund av coronan.
– Vi var klara med allt det nya i augusti förra året och nu längtar vi verkligen efter att få börja använda den och bjuda in till invigning! Just nu är verksamheten bara utomhus. I höstas hade vi inte många träffar alls på grund av restriktionerna. Att bedriva scouting via en skärm funkar liksom inte, säger Leif.
Ute på gården har veckans samling för de 10-11-åriga Upptäckarscouterna precis tagit sin början. Idag har de terminsavslutning och ska gå på tipspromenad. Någon utbrister förvånat:
– Är det redan slut? Så fort det har gått!
Insidan av den nygamla stugan har de ännu inte fått se, men de är uppenbart spända på den dag när de äntligen kommer att få göra det. Lydigt och i tur och ordning svarar de sedan på frågan varför det är roligt att vara scout:
– Vi får gå på tipspromenader och vara i skogen och vi får åka på läger och vara ute i naturen!
– Man får vara med sina vänner och lära känna varandra och man lär sig saker om naturen!
Orden och entusiasmen flödar! Dagens sista kommentar fälls, även den, med entusiasm:
– Man får lära sig vara utan internet!
Som en av säkert väldigt många föräldrar som bidragit till att barn av idag har tillgång till någon form av skärm, stinger det till lite i hjärtat att höra den. Kommentaren i sig är självklart positiv, men samtidigt sorglig på något sätt. Den ger en i alla fall en tankeställare. Eller vad tycker du?
