Det är påsklov och inga barn finns för tillfället på skolgården i Rörbäcksnäs. En blick på ansiktena till de föräldrar som samlats för att berätta hur de känner inför att klass 4-5 ska flytta till Ungärde skola i höst, vittnar om att inte ens det solsken som strålar mot skolans röda träpanel muntrar upp dem en sådan här dag. De är upprörda, ledsna, oroliga och framför allt frustrerade över att kommunen i förra veckan meddelade beslutet att, som föräldrarna ser det, sakta men säkert montera ned skolan i Rörbäcksnäs.
2019 togs inriktningsbeslutet om att stadieindelningen skulle genomföras fullt ut i hela kommunen och vid det tillfället blev föräldrarna lovade att ingenting var klart och att frågan skulle utredas innan det definitiva beslutet togs. Dessutom skulle en risk- och konsekvensanalys göras och denna skulle baseras på utredningen. Politikerna pratade även om transparens och en öppen dialog.
– Inget av det de lovade har hänt. Skolan är byns stöttepelare och om den monteras ned så ser vi stora risker för byns fortsatta utveckling. De säger att de inte är främmande för att öppna upp mellanstadiet här igen, om elevantalet ökar… Det är verkligen att tala emot sig själv! Ingen familj kommer att vilja flytta hit när det bara finns en F-3 skola och barnen från årskurs 4 måste pendla 8,5 mil varje dag och än värre; en del kanske till och med väljer att flytta härifrån, av samma anledning. Man säger att man vill satsa på skolorna i kommunen, men var i ligger den här satsningen?
Många föräldrar har legat sömnlösa på nätterna sedan beskedet kom förra veckan. Skolan i Rörbäcksnäs har varit nedläggningshotad ett flertal gånger som de kan minnas och elevantalet har pendlat mellan toppar och dalar. Som minst har det varit 9 elever, minns någon och för något år sedan var det 18. Till höstens terminsstart skulle det ha varit 14 elever, men om flytten av klass 4-5 blir av, blir det endast 4 elever kvar.
– Vi har ställt frågor till politikerna för att försöka få reda på varför man gör denna förändring? Vilka är argumenten för att inte ha en F-6 skola här? Det har pratats om att vi inte skulle kunna ha nationella prov för sexan här. Vi har ju det för trean, varför skulle det inte gå för sexan? Det har även nämnts att det skulle ha med betygssättning att göra, men läraren på Vildmarksskolan har behörighet att betygsätta klass 6.
Föräldrarna har lagt fram flera egna förslag till hur elevantalet skulle kunna öka i Rörbäcksnäs, men utan gehör.
– Vi har en familj som är fast boende på fjället och som under nio år åkt och lämnat sina barn till skolan i Rörbäcksnäs, det är nära sju mil om dagen. Dessutom finns det två familjer till som kör sina barn på liknande sätt. Då de tillhör Sälens skolas upptagningsområde vägras de skolskjuts.
Föräldrarna berättar om ytterligare några familjer som gärna vill att deras barn ska gå i Rörbäcksnäs skola, nu finns det stor risk att de tvekar om skolan blir en F-3 skola.
Från september 2020 till september 2021 visar prognosen att antalet elever i Rörbäcksnäs skola och förskola ökat med 40 procent, 4 skolelever och 2 förskolebarn. Nu befarar man att det inte blir så om det blir en F-3 skola.
– Vi skulle nog säga att en 40-procenting ökning av elever och förskolebarn är en ganska bra utveckling för en by av Rörbäcksnäs storlek. Den utvecklingen kommer att raseras om politikerna får som de vill.
De elever som måste åka skolbuss till Lima har 4,2 mil dit, enkel väg. Bussen går från byn klockan tjugo i sju på morgonen och de är vid Ungärde vid halv åtta-tiden. Väl framme i Lima måste de vänta i fyrtio minuter innan skoldagen börjar klockan 08.10. På eftermiddagen är de åter hemma i Rörbäcksnäs klockan tio över fyra. De som då har ork kvar kanske tar sig iväg till någon fritidsaktivitet. Kanske.
Två dagar i veckan slutar de tidigare, men den tid de skulle kunna komma hem tidigare äts upp av att de måste följa med bussen på sin tur till Tandö, innan den styr mot Rörbäcksnäs En extra tur på 40 minuter. Från kommunen har de fått höra att flera bussar, ska sättas in, men oavsett vilket så är det väldigt långa dagar för en 10-åring. Om några år kan det i värsta fall vara verkligheten även för 6-åringar.
Under flera år har de funnits familjer som velat flytta till byn, men inget boende har funnits. Någon har i väntan på detta hyrt in sig på övervåningen hemma hos någon bybo. Till bybornas stora glädje kommer nu ett privatägt företag att satsa genom att bygga 16 bostadsrätter mitt i byn, precis bakom kyrkan. Äntligen kan de erbjuda boenden till de som vill flytta dit. Byn ligger tre minuter från Scandinavian Mountains Airport och 10 minuter från Hundfjället. Under sommarhalvåret besöks Rörbäcksnäs av över 30 000 cyklister. Inte 3000, utan trettio tusen. Utvecklingen är positiv ur många aspekter, men politikerna vill nu istället avveckla, menar föräldragruppen.
– Först och främst handlar vår kamp för att behålla skolan om barnens situation och välmående. Vi anser att kommunen bryter mot Barnkonventionen, som är lag sedan första januari 2020. Där står att barn har rätt till utbildning, lek, vila och fritid. Det kommer inte barnen här i byn att få. I andra läget handlar detta om vilka konsekvenser skolans nedmontering får för hela byn och de är helt enkelt förödande. Vi behöver skolan och barnfamiljerna för att byn ska leva.
– Vi har skrivit till och varit i kontakt med politikerna under den gångna veckan och de säger att de förstår vår frustration, men nej! Det gör de inte. De kan inte se konsekvenserna fullt ut. I ena andetaget säger de att de ser en stor utvecklingspotential här och vill satsa på byn. Nyligen har till exempel ett larm för flera hundra tusen installerats i skolan och hela skolköket har renoverats. I nästa andetag drar ned på de livsnödvändiga resurser som skolan utgör.
I Rörbäcksnäs händer den största utvecklingen tack vare byborna själva, med hjälp av ideella insatser. Föreningslivet är aktivt med bland annat idrottsförening, byaförening och föräldraförening. Tillsammans hjälps man åt att ordna aktiviteter till barn och ungdomar, underhålla cykelleder och en hel del annat.
– Vi hoppas verkligen att det inte är så att vår by och våra liv ska falla offer för en politisk kompromiss, som vi ibland undrar om denna flytt av klasser till Lima är. Det här handlar inte om politik, det handlar om barns välmående. Vissa partier har gått till val på skolfrågan och nu skyndar de sig att genomföra det innan mandatperioden är över, eller hur ska vi tolka det? Ungefär vartannat år sedan 2016 har vi haft möten med kommunen här i skolan och gett dem förslag och argument till varför skolan bör få vara kvar. Vi har gjort det jobb som de egentligen borde ha gjort själva, nämligen att utreda vilka konsekvenser detta får. Det har de inte gjort, vilket är under all kritik.
Under vårt samtal sitter vi utspridda i skolans gemytliga matsal där målningar av Birger Stafås pryder väggarna. Månadstavlor från januari till december får också plats. Vid ett fönster står ett litet bord med en gammaldags duk och några prydnader i solskenet. Föräldrarna visar runt i korridoren där vi vandrar förbi namnlappar och prydligt uppsatta teckningar över Sveriges historia. Ett tvättställ av riktigt gammalt porslin är helt intakt och ovanför sitter träskyltar med olika budskap, tillverkade av eleverna själva. Ett stort utställningsfönster med uppstoppade djur i sin ”riktiga” skogsmiljö ligger vägg i vägg med ett av klassrummen, där plantorna i fönstren ger ett hemtrevligt intryck. Framme vid den lilla katedern finns en stor whiteboard och vid sidan av den, den ännu större smartboarden. Känslan av struktur och trygghet känns på något underligt vis självklar, trots att varken elever eller lärare är på plats denna dag. Några tårar gnistrar till i ett par föräldraögon när de fortsätter att berätta:
– Det finns inga påvisade problem eller negativa effekter på den här skolan för att den är liten – tvärtom! Fjärde och femteklassarna är fina förebilder till de yngre barnen. Förskolebarnen tas om hand av eleverna i lågstadiet. I en sådan här liten grupp lär sig barnen att ta hänsyn till varandra, visa respekt och hjälpa varandra – de blir trygga. Är läraren upptagen så förklarar de för varandra istället, vilket gör att de lär sig ännu bättre. De lär sig också att ta egna initiativ. Det finns inget bra med en ren F-3 skola. Över huvud taget.
I diskussionerna återkommer föräldrarna ständigt till frågan: VARFÖR? De upplever inte att de fått svar på alla de frågor de ställt genom åren och de efterlyser skäliga argument till att flytta klasserna 4 och 5 till Ungärde. Det finns ytterligare privata företag, förutom det som ska bygga de nya bostadsrätterna, som satsar i Rörbäcksnäs. De bygger fritidshus och det finns intressenter som undersöker möjligheterna att öppna en restaurang.
– Om privata företag väljer att satsa och tro på oss, vilket kommunen också säger att de gör, varför kan inte då de också välja att satsa genom att låta bli att flytta elever till Lima och i stället låta detta blir en F-6 skola? Kan de inte vara stolta över skolan här och inse att den är hjärtat här i byn. Utan skolan dör byn. Punkt.
– Titta hur det gått för de byar där de lagt ned byskolorna; Öje, Yttermalung, Sörsjön och Vörderås. Eller är det kanske en prestigefråga, där man visar att man vågar ta obekväma beslut?
Prestige eller inte. Förtvivlan är stor och klart är att föräldrarna i Rörbäcksnäs kommer att strida för sin skola. Utan den kommer ingen i byn att vilja engagera sig i saker längre tror de, ingen vill köpa hus och flytta dit, inga företag vill satsa – det blir en spökby. Men viktigast av allt är att deras barn kommer att fara illa och därför kommer de göra allt för att riva upp beslutet.
– Det är positivt att de vill satsa på att ha kvar skolan och inte direkt lägga ner. Det vi inte förstår är varför man vill ha en F-3 skola med det elevunderlaget och varför man inte ens diskuterar alternativet F-6 skola. Vi tror på den utveckling vi ser och lever i.
