Längst ned i denna artikel hittar du filmklipp från föreställningen.
Ett vanligt år råder premiärnerver hos Kulturskolans yngre teaterelever under de sista veckorna i april, när de är klara med de sista intensiva repetitionstimmarna på Orrskogen. Premiärnerverna fanns där även under söndagskvällen, men publiken såg inte ut riktigt som vanligt – den var betydligt decimerad. Så även ikväll (måndag), då andra föreställningen spelas.
I år fick tyvärr bara de unga skådespelarnas närmsta familjer möjlighet att se föreställningen. Endast 50 personer får vistas i lokalen samtidigt och ensemblen med tekniker, regissör och så vidare utgör 15 personer. Således innehöll publiken bara 30-talet huvuden. Det verkade inte vara något som berörde rollinnehavarna i årets föreställning: ”Folk och rövare i Kamomilla stad”, där text och musik är skriven av den norske författaren Thorbjörn Egner. Den publik som inte fick komma, kommer få chansen att se föreställningen senare under våren på TV Malung-Sälen – ni har något att se fram emot!
Årets föreställning innehåller en hel del musik och sång, vilket gör att pjäsen får ett väldigt bra flyt. Vi får följa människorna och djuren (som också de gestaltas av ungdomarna) i den lilla fridfulla staden Kamomilla, där den snälle överkonstapel Bastian håller ordning och reda. Men enligt vissa är han alldeles för slö…, vilket däremot gillas av rövarna Kasper, Jesper och Jonatan. Under föreställningen hinner åldermannen gamle Tobias fylla år, man firar stadens egen dag och rövarna hinner utföra både lyckade och mindre lyckade rövarstråt.
Regissör och teaterelevernas lärare Helena Lissmatz har lagt ner enormt mycket jobb på scenografin, där hon med små, men finurliga rekvisitaförändringar lyckas gestalta flera olika miljöer, på en och samma kuliss. Samma sak gäller för skådespelarnas kläder, de är tidsenliga (50-tal) och varenda detalj är noga genomtänkt. Ungdomarna har full kontroll över scenbyten och sköter själva förflyttning av kulisser, rekvisita på sekunden. Inget har lämnats åt slumpen.
Sist, men långt ifrån minst: Skådespelarinsatserna. Det är timing och det är finess! Det är tydligt att man har lagt ner mycket jobb, både på att öva in repliker (som många gånger är av det längre slaget…) och på att repetera själva skådespeleriet. Föreställningen har flera imponerande sångarinsatser och är mycket underhållande att titta på för både gammal och ung. Ja, de briljerar faktiskt, nästan så att man blir stum. Därutöver sprider de glädje! Man ser på skådespelarna hur roligt de har på scenen och de lyckas även förmedla sin glädje till den lilla publik som är på plats.
Låt oss hoppas att de vid nästa års föreställning kan hyllas av avsevärt mer högljudda applåder än vad årets lätträknade händer kunde erbjuda. Det är de tveklöst värda.
