Förra året var supertufft för Malung-Sälens ridklubb. Det började med ett utbrott av kvarka. Pandemin blev strax därefter ett faktum, vilket bland annat ledde till en ansträngd ekonomi. Dessutom tappade de sin ridskolechef för en månad sedan. En av föreningens före detta ridlärare ställde upp som ställföreträdande och nu börjar man äntligen se ett litet ljus i mörkret.
I lördags anordnades den årliga fixardagen, dit alla som vill och kan, kommer. Huvuduppgiften är att bygga sommarhagar, men egentligen görs allt sådant där som annars inte hinns med, till exempel städa runt anläggningen, rensa ogräs, måla.
– Från ridhuset tog vi till exempel ut saker som inte använts på många år och vips fick vi mer utrymme. Det var runt 25 personer här och hjälpte till i alla åldrar. De minsta barnen fick hjälpa till att tvätta hästborstar, det finns alltid något för alla att göra. På lunchen bjöd vi på Nasi Goreng som vi stekte på vår muurikka, berättar Johanna Eriksson, som är vikarierande verksamhetsansvarig på ridskolan.
På grund av restriktionerna har inte föreningen kunnat arrangera tävlingar som vanligt. De har haft mindre varianter, men utan publik.
– Stämningen försvinner när det inte är någon publik på plats, därför var det så härligt i söndags när vi körde en ”pay and jump” då folk äntligen kunde se på och applådera. Cafeterian som länge varit mestadels stängd var öppen så folk kunde köpa glass och dricka, vilket nästan var en nödvändighet i värmen, säger Linnéa Magnér som är styrelseledamot i ridklubben.
Syftet med träningstävlingarna är att få träna i halvskarpt läge, om man till exempel aldrig tränat på en viss höjd, eller med en viss häst. Det är lite lättare regler än vid en vanlig tävling, ingen tidtagning och ingen räkning av fel till exempel – meningen är att alla ska ta sig runt.
På träningstävlingen i Malung genomfördes 23 starter från klockan tio till klockan tolv, med allt från rutinerade ryttare till nybörjare i åldrarna sex upp till dryga trettio år. Det innebar att bommen ibland låg på marken och ibland var den lagd på 1.20 meter. De flesta tävlade med egen häst, men det fanns även möjlighet att hyra ridskolans hästar.
Ridklubben har ett starkt ideellt engagemang från sina medlemmar sedan tidigare, men på slutet har de märkt av att det blivit ännu starkare.
– Folk har börjat engagera sig mer igen. Alla är förmodligen väl medvetna om den tuffa tid vi haft och vill hjälpa till. Nyligen hade medlemmarna möjlighet att engagera sig i en försäljning av kläder och det var fler än vanligt som ställde upp. För någon vecka sedan lade jag ut ett inlägg på Facebook om att jag behövde hjälp med att plocka in saker på utebanan till kvällningen. Det kom nästan 20 personer, så när jag kom dit till den utsatta tiden var det nästan redan klart! säger en glad Johanna.
När ridskolechefen sade upp sig i april hörde folk av sig och erbjöd sig att stötta på alla möjliga olika vis. Man ville hjälpa till att rädda situationen och föreningen. Föreningen har hela tiden varit transparanta med att det har varit och fortfarande är kärva tider ekonomiskt och de tror att det kan vara därför som medlemmarna nu känner sig extra behövda och ställer upp.
– Vissa månader har det varit riktigt tight, varje krona har räknats och vi har varit oroliga. Nu hjälper alla till med allt! Det behöver inte ha med hästarna att göra, de som har kunskap ställer upp med att laga tekniska grejer till exempel. Vi har fått en efterlängtad nytändning! konstaterar Linnéa.
Jakten på en ny verksamhetsledare är igång och när höstterminen startar räknar man med att ha en ny person på plats.
Sommaren 2020 kunde klubben erbjuda ridläger för ett mindre antal deltagare, men denna sommar har de planerat för ”normalt” antal och de flesta barn- och ungdomslägren är redan fulla och folk står på reservlista. I Ponnyskolan för åldrarna fyra-sex finns platser kvar, liksom i vuxengrupperna. Utöver lägren kommer klubben att anordna några kurser för mer erfarna ryttare, med meriterade dressyrtränare.
Under somrarna hyrs en del av ridskolans hästar ut och även där visade det sig att intresset var mycket stort.
– Vi fick in fler intresseanmälningar än vi har hästar. Det har inte hänt många gånger under mina 20 år på ridskolan – det är jättekul! fortsätter Linnéa.
Det största sommarprojektet handlar dock om att byta ut underlaget i ridhuset.
– Vi måste göra detta, underlaget är inte bra som det ser ut nu. Det har börjat gå sönder, det kommer upp stenar och det är halt, vilket inte är optimalt för hästarna. Vi har försökt fixa det i omgångar, men inte från grunden, det gör vi nu, fastslår Linnéa.
För att kunna genomföra upprustningen skramlar man nu i bössorna. Klubben har satt plant för ett par veckor sedan vilket gav ett bra tillskott i kassan. De kommer också erbjuda medlemmar och andra att köpa kvadratmetrar och så hoppas de på att kunna få något bidrag som de sökt också. Slutnotan kommer att hamna någonstans runt 200 000 kronor. Linnéa berättar:
– Det är jätteviktigt för vår verksamhet att underlaget i ridhuset är bra, inte bara för våra ridskolehästar utan även för de som hyr huset för sin träning. Det måste vara kvalitativt, vi ska se till att det håller länge den här gången – vi ser det som en långsiktig investering.
Föreningens ridbana utomhus är däremot riktigt fin, stor och uppskattad av alla som besöker den.
– Den är 60 gånger 90 meter och vad jag vet så är det inte många fler banor i Dalarna som är större. Många har fler banor, vi har bara en, men då är deras mindre. Den här kan vi dela upp i mindre banor så många kan träna samtidigt som vi har ridlektioner. Under tävling kan en del vara för uppvärmning och en del för tävling, eller att två klasser kan pågå samtidigt bredvid varandra, uppger Johanna.
I augusti arrangerar klubben sin största årliga tävling – en dressyrtävling för både ponny och stora hästar, som pågår under ett par dagar. Ekipage bortifrån kör flera timmar för att komma och tävla. Förra året kunde man bara köra en dag och bara för ponnys. Totalt hade man 37 starter. I år hoppas de åter på en fullskalig tävling och engagemanget från medlemmar är det minsta de oroar sig för – det känns på topp! Kanske är det inte bara en liten ljusning de ser i horisonten, utan ett stort solsken? Kanske går de från skritt till galopp?!