Den 44:e upplagan av Skinnarcupen hölls i Malung den 27–29 juni. När applåderna rungade vid invigningen och Maria Wiklund uppmanade till att både vara en god vinnare och en god förlorare, förstod man att det handlar om mer än bara fotboll. Det handlar om gemenskap, respekt och om att skapa minnen för livet.
Under årets invigning sattes ljus på de unga domarna:
–Kom ihåg att domarna också är människor. De gör ett fantastiskt jobb, påminde Maria Wiklund publiken. Och det märktes att domarna hade både mod och hjärta.
Nellie Haltorp, 14 år, var en av de yngre domarna. Under lördagen hann hon med att döma två matcher och spela fyra.
– Det var lite tajt, men det löste sig, sade hon leende och fortsatte:
– Jag var mest rädd för att göra fel och att någon skulle bli arg. Hittills har det gått bra.
Hennes rädsla grundar sig i tidigare hörda berättelser av andra unga domare som blivit utsatta för både föräldrars och ledares ilska.
Storasyster Jill Haltorp, 15, dömer också. Hon har lärt sig att ”stänga av” publikens kommentarer.
– Det är inte svårt att vara domare. Det svåra är att vara det utan att få kritik, säger hon klokt.
Skinnarcupen hade i år 37 domare, 30 från Malung och 7 utifrån. Bland dem fanns både tjejer och killar, många i samma ålder som spelarna själva.
Ren spelglädje
Totalt spelades omkring 140 matcher på Skinnarvallen under helgen. Planerna var i toppskick och planskötarna lovordades av ledarna. På fem planer spelades matcher parallellt – från de allra yngsta i 5-mannalag till 9-mannaspel med offside.
Matcherna bjöd på både dramatik och glädje. En av matcherna som Nellie dömde avgjordes med straffar och var oerhört jämn in i det sista. Malungs IF:s P12-lag, med spelare som Zaid Alchanna och Erfan Naseri, fortsatte lira runt även mellan matcherna. Vart man än vände sig syntes ren spelglädje.
F10-laget från Malung knep säsongens första seger under fredagskvällen, och Astrid Bengtlars var strålande glad över vinsten och peppad inför nästa dag.
Ludvikas målvakt Josef Areshe konstaterade lugnt att ”man måste ha is i magen” när man står i mål.
– Det roligaste är gemenskapen och att vi är ett lag, berättar han innan han springer vidare för att värma upp inför mötet med Slätta.
Ledarmatch med skratt
En av helgens mest lättsamma höjdpunkter var ledarmatchen på lördagskvällen. Dalalaget med MIF i spetsen mötte resten av de mer långväga ledarna i en match med improviserade uppställningar.
– Vi får väl försöka överleva, hördes det från någon av ledarna.
– Vi tar dem på ork, kontrade en annan.
Matchen dömdes av tre tjejer: Maryam Hosseini, som huvuddomare samt Jill Haltorp och Rahawa Tesfamaryam som linjedomare. ”Bortalaget” tog hem segern med 3–2. Men viktigast var glädjen – och roligt såg alla ut att ha.
Bakom kulisserna – ett maskineri av eldsjälar
Kiosken, öppen från klockan 8 till 21.30, drevs med hjälp av engagerade föräldrar. Alexandra Eriksson och Eva-Lena Widmark höll ställningarna när Malungsbladet var på plats.
– Glass, godis och toast gick bäst, stötvis såklart. Och kaffe; vi räknar med 3500 koppar innan helgen är slut.
Tävlingsadministrationen med Daniel Henriksson och Niclas Nilsson arbetade också från tidig morgon till sen kväll för att hantera resultat, domarrapporter och sammanställningar, både digitalt och i pappersform.
Bakom allt stod en organisation med stort hjärta. Över 200 funktionärer hjälpte till; från nyckelvärdar och matansvariga på skolan där lagen sov och åt, till planvärdar, domare och funktionärer på Skinnarvallen. Ett gediget schema höll allting rullande, med insatser från morgon till kväll i matsalen, i sekretariatet och ute på planerna. Tillsammans skapade de det väloljade maskineri som Skinnarcupen är känd för att vara.
Mer än bara en cup
Skinnarcupen är mer än fotboll. Det är Malung i sitt esse: barn och ungdomar som växer i ansvar, vuxna som backar upp, och planer som sprakar av liv. På läktarna ekar ramsor: ”Kom igen Malung, kom igen!” och från sidlinjen hörs uppmuntrande rop som ”Bra boll!” och ”Markera nu!”
Och mitt i allt står spelarna. Som Astrid Bengtlars, som var lyckliga efter sin vinst. Som Albin Anulf, som var nöjd med sitt avgörande 2-1 mål. Och som alla andra barn och unga som under dessa dagar fick känna på laganda, kamp och en delad glädje.
Text och foto: Timea Hedlund
Fler bilder från Skinnarcupen kan du se i vår i artikeln ”Stjärnklara scener och fotbollsfest”.