…liksom ytterligare fem personer i Malung-Sälens kommun
1921 torde ha varit ett mycket speciellt år i våra trakter. Det ligger i alla fall nära till hands att tro det, när man får vetskap om att inte mindre än sex personer, alla kvinnor, i kommunen under året uppnår den aktningsvärda åldern av etthundra år. Frågan är om det inte rentav är lite unikt?! Tre av dem har redan fyllt och två fyller senare under året. Den sjätte, Gun Pettersson från Malung fyller denna vecka. Redan förra veckan när Malungsbladet kom på besök, hissade hon flaggan i topp vid sin sommarstuga vid Tyngenrakan.
Sedan många år skickar Kungaparet ut gratulationer till personer i Sverige som fyller 100 år. Via Hovets informationsavdelning meddelar man att det är en viktig tradition för dem och många av jubilarerna återkommer med uppskattande tack efter att ha tagit emot telegrammet. Antalet 100-åringar i Sverige ökar och under förra året skickade Kungaparet mer än 1500 gratulationer. Denna vecka kommer en av dessa hälsningar att dimpa ned i Gun Petterssons brevlåda.
– Jag är yngst av fem syskon. Jag kom lite på sladden kan man säga, sex år efter mitt yngsta syskon. Jag är så mycket Malungsbo man kan vara, även om jag är född i Bergsjö i Hälsingland där min pappa kom från, men jag var bara tre år när vi flyttade till Gärdås i Malung. Senare flyttade vi till centrum. Mina syskon fick Hälsingland och jag fick Grönland, skrattar Gun. Du har väl hört den där ramsan förresten? ”Uti Hälsingland är det livat ibland, för där slåss de med knivar och skär ihjäl varann”.
Gun är fullt vaccinerad, men vi träffas ändå utomhus vid hennes älskade sommarstuga, som ligger 20 meter från Tyngens strand. Hon hör en aning dåligt och har lite problem med ett rinnande öga, men är i övrigt glad, pigg, alert och nyfiken på vad det kommer att stå om henne i Malungsbladet.
Ja, kanske kommer det att stå att du slåss med knivar…?
– Ha, ha, nej då, nej då! Det gör jag inte, men ett hett temperament det har jag!
Är det ditt tips till de som undrar hur man bär sig åt för att bli hundra år – att man ska ha ett hett temperament?
Gun tystnar för några sekunder. Det syns att hon funderar. Sedan svarar hon:
– Är man 100 år så är man ju det, men jag tror att omgivningen ser på det på ett annat sätt än jag själv gör. Jag tycker inte det är så märkvärdigt. Jag tror att en del av hemligheten, om man nu ska uttrycka sig så, är att man ska vara på alerten och man ska vara positiv. Man ska vara delaktig i saker och ting, vara nyfiken och man ska ha en vilja att engagera sig, säger hon glatt och bestämt.
Själv har hon varit aktiv scout och scoutledare sedan hon var 13 år. Hennes första jobb var på Postverket och hon minns när kontoret och administrationen skulle flytta till nya lokaler i nuvarande busstationen:
– Jag var runt tjugo år och drog en vagn med alla pengar i längs med gatan. Det var väldigt tungt, men det var roligt att vara med när både nya poststationen och järnvägen invigdes. Efter ytterligare tjugo år blev jag väl trött på att sitta i kassan och lämna ut pengar. Jag hade suttit ”no´kk”.
Gun är inte den som någonsin suttit still mer än hon har behövt. En dag bestämde hon sig därför plötsligt för att köpa Malungs Hemslöjd, vilket hon också gjorde. Hon drev affären fram till dess att hon tog pension på 80-talet.
– Jag är inte någon utpräglad handarbetare, men affärssinne, det har jag! Det är medfött uppe i huvudet. Pappa var fotograf och startade Petterssons Foto, min bror var boktryckare och startade Malungs Boktryckeri. Sedan blev hälften av deras barn fotografer och hälften boktryckare. Ja, om man överdriver lite alltså.
Gun berättar att man som fotografdotter är allergisk, som hon uttrycker det, mot att vara med på bild.
– Min syster var också fotograf och det tjatades alltid om att man skulle posera och vara med på bild.
Efter att vi kommer på idén om att hissa flaggan på den egentillverkade flaggstången går hon ändå med på att låta blixten smälla av några gånger. Hon tar tag i flaggstången med vänsterarmen och snurrar ett varv runt stången, som om hon vore gymnast, dansös eller något liknande. Och nog syns det att hon har vanan inne av att stå framför kameralinsen, då hon poserar som vilken fotomodell som helst.
Hon berättar om hur hon gjort det mesta av utbyggnaderna på det lilla sommarhuset till större delen, helt själv. Hur hon tagit tillvara den gamla dörren in till Petterssons Fotos butik och monterat den i stugan, liksom det gamla skyltfönstret som nu sitter i stugväggen.
– Titta här får du se! Ser du att gångjärnen sitter ovanför fönstret? Jag vände på det för att få ett bredare fönster, säger hon nöjt.
Stugans lilla uteplats pryds av ett litet staket och en blomstersäng. Hon diskuterar med sin systersonhustru Sara, som agerat chaufför ut till stugan, vilka blommor hon ska plantera i den när det börjar grönska.
Stugan är Guns paradis, där hon tillbringar så mycket tid hon kan på somrarna, men till vardags bor hon mitt inne i samhället i egen lägenhet, utan hemhjälp. Hon får emellertid en del hjälp från sina systersyskons familjer.
Hur kommer du att fira din hundrade födelsedag?
– Ja du, herre guuuud! När jag fyllde 90 hade jag stort kalas i Missionskyrkan och det hade jag tänkt att ha nu också, men det går ju inte. Jag lär väl ändå skaffa en stor tårta, så att jag kan bjuda på kaffe till de som törs komma. För övriga får jag väl bjuda på kalas här vid stugan, senare i sommar, när pandemin gett med sig.
När Gun försäkrat sig om att dörren till stugan är ordentligt låst beger vi oss åter mot bilen och Malung. Hon har inga problem att gå men tar mig ändå under armen, skrattar hjärtligt och säger:
– Nu känns det att jag inte har sprungit på ett tag!
Vi önskar denna härliga dam ett hjärtligt grattis på den stora bemärkelsedagen och hoppas att den blir solig och fylld med glada tillrop och massor av kärlek! Till helgen kan hon sedan börja sin resa på väg mot 101.
