Från 10 till 25 års ålder bodde Hege R. Hådell i Sälen. Hon gick i grundskolan, studerade på gymnasiet och jobbade som säsongsanställd i fjällvärlden, på restaurang. Intresset för mode och kläder fick henne att prova sina vingar och studera lite olika utbildningar som till slut ledde fram till en examen i Kläd- och Formgivning. Idag jobbar hon som kostymkoordinator på olika film- och TV-projekt som tagit henne till (nästan) alla världens hörn. Några av projekten har vunnit stora priser. Just nu jobbar hon med säsong två av serien ”Bäckström” med Kjell Bergqvist i huvudrollen.
Var styrde du kosan efter gymnasiet?
Jag stannade kvar i Sälen och jobbade några vintersäsonger, bland annat på restaurang Gammelgården och restaurang Kalas, vid Högfjällshotellet. Detta växlade jag med sommarjobb på restaurang Bella Gästis, i Hunnebostrand på västkusten. Sedan bestämde jag mig för att börja studera igen och hamnade på en folkhögskola i Karlskoga, där gick jag en 1-årig konsthantverkslinje med inriktning textil, bild och keramik. Därefter läste jag vidare ett år i Skara med inriktning sömnad och vävning och sedan blev jag antagen till Högskolan för Design och Konsthantverk på Stenebyskolan i Dalsland, där jag studerade i tre år och 2003 tog jag en kandidatexamen i Kläd- och Formgivning.
Var bor du idag och vad jobbar du med?
Efter högskolan tänkte jag att om jag skulle ha möjlighet att hitta ett jobb inom mitt nya yrkesval, så borde jag flytta till en större stad. Vad det framtida jobbet skulle bli kändes just då lite avlägset och diffust, men ändå väldigt spännande, eftersom de senaste fem åren med studier hade varit den mest kreativt givande tiden i mitt liv. Jag funderade på att flytta till Stockholm där jag tidigare bott en kort period och hade några kontakter. Dock fick jag ett erbjudande av en vän, Gabriella, om att komma och bo hos henne i Göteborg för att känna på om denna stad skulle vara något för mig och här är jag kvar, 17 år senare. I dag jobbar jag inom film, TV och reklam, mest som kostymkoordinator eller som kostym på set, men jag har också jobbat lite som kostymdesigner.
Vad innefattar dina arbetsuppgifter?
Mina arbetsuppgifter innefattar allt tänkbart inom en kostymavdelning, från att sy upp kreationer till olika karaktärer eller att helt enkelt tvätta skådespelarnas kläder. Jobbar man som kostymdesigner samarbetar man ofta med regissören för att tillsammans bestämma hur karaktären ska porträtteras genom sin kostymering. Det händer också att scenografen, skådespelaren och producenterna är inblandade i den processen. Sedan ska kläderna handlas in eller sys upp. Det är också vanligt att man hyr in kläder via olika kostymförråd.
Här i Göteborg finns till exempel Göteborgs kostymförråd som jag var med och startade upp 2011 tillsammans med tre andra kollegor/vänner inom film och teater, Marie, Sofie och Hannah. Det är i dag ett av Sveriges största kostymförråd och vi hyr ut kläder till många film och tv produktioner som görs i Västra Götaland.
En dag på mitt jobb kan innebära allt från att göra moodboards för olika karaktärer, fixa fram deras kostymer, för att sedan ha en kostymprovning på skådespelarna och till sist göra de ändringar som behövs för att allt ska sitta bra.
Sedan när inspelningen sätter igång tvättar man, stryker och hänger fram kläderna som skådespelarna ska ha under inspelningen nästa dag. Detta kan innebära flera olika uppsättningar kläder beroende på hur många skådespelare som är med den dagen och hur många olika manusdagar man ska spela in scener ifrån.
Ibland jobbar jag ute på inspelningsplats och då är det min uppgift att se till att alla skådespelare får på sig rätt kläder till rätt scen och att det ser bra ut. Alla kläder och klädbyten, tillsammans med smycken, skor, väskor och hattar, måste noggrant dokumenteras med bilder och text för att man ska kunna hålla alla klaffar.
En klaff, även kallad kontinuitet, innebär att man till exempel måste komma ihåg att knäppa en jacka i scen 5 eftersom den var knäppt i scen 4 men scen 5 kanske spelas in en månad senare på en annan plats.
Det är också mitt ansvar att patinera skådespelarnas kläder i dom scener där de ska bli smutsiga eller kanske blodiga på kläderna för att dom ramlar, slåss eller mördas. Då alla scener filmas om flera gånger eller ibland görs av en stuntdubbel innebär det vid sådana tillfällen att man ofta köper in 3-4 uppsättningar av samma kläder till karaktären, ibland ännu flera.
Man jobbar också alla tider på dygnet och att planera semestrar kan ofta vara en utmaning. Det finns inte något som heter semesterveckor i vår bransch. Man får vara ledig mellan projekten eller tacka nej till jobb som råkar infalla under en planerad ledighet. Det kan vara svårt för oss som frilansar. Ibland vet man inte när nästa jobb kommer eller om det kommer bli ett dåligt år för filmbranschen med få produktioner, så ett strukturerat liv med återkommande fasta aktiviteter utanför jobbet är i princip en omöjlighet.
Ibland känns det som man bor i en resväska under en längre tid när man bara mellanlandar hemma för att sedan resa vidare till nästa inspelningsort eller nästa jobb. Detta gjorde jag under en tvåårsperiod och då blev det många hotellnätter.
Min sambo Marco jobbar också inom filmbranschen sedan många år tillbaka så han har förståelse för min arbetssituation. De senaste åren har jag dock gjort mitt bästa för att jobba så mycket som möjligt i Göteborg då jag den senaste tiden mer och mer börjat uppskatta att vara hemma. Fast skulle ett jobberbjudande dyka upp där jag fick möjlighet att resa till en spännande plats, så är det ju inte helt omöjligt att man skulle packa väskan igen…
Hur hamnade du i film/seriebranschen?
Mitt första möte med filmbranschen var i Oslo, där jag jobbade under tiden jag studerade. Jag hade då möjligheten att hoppas in och hjälpa till extra på långfilmen Hawaii.Oslo.
Detta blev en aha-upplevelse för mig, då jag inte hade något direkt uppfattning om att man faktiskt kunde ha detta som yrke. Man kan säga att jag helt klart blev mycket intresserad.
I Göteborg hade jag i början tyvärr inga kontakter inom branschen, så det tog ett tag innan jag fick möjligheten att komma på en arbetsintervju. Till slut fick jag komma på en intervju till tv-serien Andra Avenyn, genom min vän Gabriella Lisengård.
Hon jobbade där som kostymassistent. Hon var gravid och skulle gå på mammaledighet snart så dom behövde någon som tog över hennes tjänst. Hon ringde och tipsade mig om att höra av mig till dem då det var en produktion där det inte krävdes så mycket erfarenhet och dom hade lite bråttom att hitta någon. Sagt och gjort, 14 år senare jobbar jag fortfarande kvar i branschen.
Vilka projekt har du jobbat med?
Jag har jobbat med närmare 40 projekt under åren, men några av dom mer kända är, Andra Avenyn, Johan Falk, Fjällbackamorden, Irene Huss, Engelska Wallander, Pojken med Guldbyxorna, Turist, Borg McEnroe, Monica Z, 101-åringen som smet från notan och försvann, Tom of Finland, Vår Tid Är Nu, Nelly Rapp och Bäckström m.m. Snart kommer också tv-serien Haijby och Zebrarummet som jag nyligen jobbat på, att visas.
Vilket/vilka var roligast?
Jag tycker det är svårt att säga vilka produktioner som varit roligast, då nästan alla har något positivt och negativt med sig i bagaget. Däremot något som jag finner mycket positivt och uppskattar med mitt jobb är alla fantastiska människor jag får nöjet att jobba med både framför och bakom kameran samt alla fantastiska platser jag fått möjlighet att besöka både här hemma i Sverige och utomlands.
I Sverige har jag jobbat från Kiruna till Ystad samt grannländerna Norge och Danmark, tyvärr ej Finland ännu, men jag har haft nöjet att jobba på en finsk produktion med fantastiska finska kollegor. Jobbet har också tagit mig till Tjeckien, Thailand, Frankrike och Estland.
Hur har Coronan påverkat dig och din arbetssituation under året?
Jag har inte påverkats så mycket när det kommer till jobbet då filmsverige i princip kört på som vanligt, fast med restriktioner så klart och jag har haft turen att jobba i princip heltid under året.
Jag påverkats desto mer privat då jag har min familj i Norge och min sambo Marco har sin familj på Cypern. Det är nu över ett år sedan vi hade möjlighet att träffa min familj och tre år sedan vi såg Marcos familj och det känns lite tungt, speciellt då min kära mamma fyller 70 år nu i april.
Vilka projekt jobbar du med nu eller kommer du att jobba med framöver?
Just nu jobbar jag på säsong två av tv-serien Bäckström som kostymkoordinator. Den pågår fram till midsommar och sedan får vi se vad det blir efter det men jag vill gärna ha lite ledigt i sommar eftersom jag jobbade hela förra sommaren. Bland annat så var jag två månader i Stockholm och på grund av Corona blev det inte så många resor hem till min familj, Marco och vår hund Bandit under den tiden. Jag hoppas ju också att restriktionerna lättar snart så att vi får möjlighet att träffa våra familjer.
Har du någon koppling kvar till Sälen? I så fall – hur ser den ut?
Tyvärr har jag inte så mycket koppling kvar till Sälen i dag då min familj också flyttat därifrån genom åren. Min mamma Venke och min syster Linda bor nu i Norge, i Trysil respektive Törberget och min pappa Mats bor i Åkersberga utanför Stockholm.
Jag har en del klasskamrater från högstadiet kvar i Sälen men de som var mina bästisar på den tiden lämnade Sälen innan mig om jag minns rätt. Jag har dock fortfarande lite kontakt med Margareta Lindberg f.d Broman och Helena Rosendahl och det händer att vi ses fast ingen av dem bor kvar i Sälen längre, men jag vet att de båda brukar vara där, hos familj och på semester. I dag har man ju också många av sina klasskamrater från Sälen/Lima på Facebook och Instagram och det är ju kul. En annan speciell koppling till Sälen som aldrig kommer försvinna är att en stor del av mina barn- och ungdomsminnen kommer därifrån. Jag har också min farmor, farfar och en ungdomsvän som vilar på Transtrands kyrkogård, vilket jag tänker på från och till med både glädje och sorg.
Brukar du vara i Sälen på besök?
Ja, det händer faktiskt att vi åker över till Sälens by ibland när jag är och hälsar på familjen i Trysil. Då har det hänt att man tagit en extra runda för att se sig omkring. Men mycket har förändrats sedan jag flyttade och sedan min pappa flyttade, som var den som stannade kvar längst i Sälen och som faktiskt åker dit oftast av oss i familjen.
Jag är ganska nostalgisk när det kommer till platserna där jag växte upp och trots att jag bott i Göteborg i 17 år nu så känner jag fortfarande att Bärum i Norge och Sälen är mina ”hem”, där jag kommer ifrån. Jag passade faktiskt på att besöka mitt gamla bostadshus i Bärum när jag jobbade i Oslo sommaren 2003, vi flyttade till Sälen 1984 när jag skulle fylla 10 så då hade jag inte bott där på nästan 20 år. Huset fanns kvar och jag kände igen mig men det såg inte helt och hållet ut som jag mindes det.
Jag och Marco träffades i 2016 och han har inte haft möjlighet att se så mycket av Sälen än, vi har bara rest igenom en gång på väg till Trysil, så jag vill väldigt gärna visa honom vart jag växte upp, gick i skolan och jobbade fram tills jag var 25 år. Så jag kommer definitivt fortsätta besöka Sälen framöver, det kanske till och med blir en semester med vänner.