När ett barn döps idag väljer föräldrarna själva om barnet även ska få gudföräldrar eller faddrar, vilket är olika namn för samma sak. En gudförälders uppgift var förr att träda in i föräldrarnas ställe, om något skulle hända dem. Idag finns inte längre något juridiskt åtagande för den som är gudförälder, funktionen är mer symbolisk, men fortsatt ett ärofyllt uppdrag att få.
Om vi går väldigt långt tillbaka i tiden, så långt som till Medeltiden, var tron att barnen skulle döpas så tidigt som möjlig, senast åtta dagar efter födseln, för att skyddas från ondska. Kvinnan fick inte följa med in i kyrkan då hon ansågs oren i hela 40 dagar efter förlossningen. Ofta valde då också fadern att inte följa med in, varvid en ställföreträdare som kunde bära fram barnet i kyrkan, trädde in – en gudmor.
– Tack och lov försvann den tanken i och med reformationen. Om betoningen på fadderskapet förr låg på att ansvara för barnets kristna uppfostran och att vara barnets ställföreträdande föräldrar, så är det idag att man är en av många runt barnet som kan stötta och vägleda, säger Anette Oskarsson, kyrkoherde i Malungs församling.
Att bli vald till gudförälder är ett hedersuppdrag. Det blir mer och mer vanligt att föräldrar väljer nära vänner som gudföräldrar istället för syskon, då de vill involvera fler människor i barnets liv, än den närmsta familjen.
– Om man väljer att kalla det för gudfar och gudmor, fadder eller något helt annat beror dels på var i landet man bor, dels på vilka traditioner som finns inom släkten.
Gudmor och gudfar har oftast en praktisk funktion vid själva dopakten. Det är de som är dopvittnen och läser en dikt, eller bibeltext. Det är vanligt att det är de som får äran att hälla upp dopvattnet eller hjälpa barnets eventuella syskon att göra det. Det kan även vara gudföräldern som bär fram barnet.
– I Malung är det vanligt med gudföräldrar, eller faddrar. Vi brukar ställa frågan om man vill att ens barn ska få och gudföräldrar och mer än hälften brukar besluta sig för det. Jag har hört om flera faddrar som varje år brukar fira dopdagen tillsammans med det barn de är gudförälder till, det är en väldigt fin tradition tycker jag. Ett sätt att behålla och stärka den nära relationen till varandra. Datumet är lätt att komma ihåg eftersom det står på fadderbrevet, som gudföräldrarna får vid dopet.
Det finns ett kriterium för att få bli gudförälder och det är att man är döpt. Tidigare behövde man även vara konfirmerad, men det är numera inget krav, även om det rekommenderas.