Vägen fram till där hon står idag har varit lite guppig och krokig, men idag vet hon vad hon vill med sin musik. Hon går nu en ettårig utbildning till att bli Online Video Creator, vid Birka Folkhögskola i Jämtland och för tillfället har hon praktik, där hon spelar in och klipper korta reklamfilmer för Malungs Folkhögskola. Hon vill använda kunskaperna till att skapa videos till sin egen musik, men också till andra.
Ida är uppvuxen i Lima, men bor idag med sambo och son i Djura, nordväst om Gagnef. På gården vid skogsbrynet bor de tillsammans med sina två hästar, tio ankor, fem kaniner och två katter.
– Det räcker gott och väl med de djuren, skrattar Ida. Vi hamnade i Djura för att vi hittade ”vår” gård där. Gården ligger också mellan två berg, i en dal och med milsvida skogar intill, så det liknar den vackraste byn i Dalarna, som ju är Lima, ler hon.
Redan direkt efter gymnasiet visste Ida att det var musik hon ville förkovra sig i. Hon studerade Folklig vissång ett år vid Malungs Folkhögskola för att bygga på det med ytterligare ett års studier i Rocksång vid Trøndertun Folkhøgskole i Norge.
– Innan jag fick barn studerade jag och livnärde mig på musiken, fullt ut. Jag läste ljud- och musikproduktion i Falun, jobbade som showartist på Mallorca, reste över hela landet och försörjde mig som trubadur.
I flera år undervisade hon också många elever i sång i den egna ”Falu Sångstudio” och tog uppdrag åt Musikerförbundet som skyddsombud, där uppgiften bland annat bestod i att besiktiga scener, ur säkerhetssynpunkt.
– Sedan blev jag gravid och jag var riktigt trött på att sjunga faktiskt, jag hade gjort det så intensivt i många år. Jag bestämde mig för att byta bana helt, så jag läste in en examen i Miljövetenskap. 2016 var jag klar, fick jobb på Trafikverket som utredare. Jag satt på kontor i fyra år och följde riktlinjer och regler, men insåg ju längre tiden gick hur mycket jag saknade det kreativa. Man kan säga att kontorsarbetet ledde mig tillbaka till musiken. Lagom till Coronan slog till hade jag sagt upp mig och startat upp mitt eget företagande igen. Vilken timing vá? säger Ida skämtsamt.
Tanken var att Ida skulle ta uppdrag som hållbarhetskonsult för besöksnäringen och åter ta uppdrag som trubadur. Som bekant blev det mer eller mindre stopp i både besöksnäringen och totalt tvärstopp för kulturella evenemang, så hon stod helt utan sysselsättning.
– Förra sommaren hade jag fyra spelningar; ett dop, ett bröllop, en begravning och en invigning där jag kulade. Det var allt. Som tur var hade jag råkat söka utbildningen i Ås (Jämtland) och det ångrar jag inte. Att skapa film och video kan jag använda mig av inom alla möjliga olika områden. Hittills har jag mestadels använt det till min musik, men nu på min praktik har jag sett hur mycket olika roliga saker det går att göra med film.
Jorden och framför allt skogen är Idas element och favoritplatsen för att skapa film. Hennes senaste musikvideo ”Vem kan se dig?” (som du kan se längst ned i denna artikel) är skapad i syfte att visa på skogens biologiska mångfald och ett respektfullt brukande av den.
– Den har fått en del spridning i Sverige – det är kul! Det är tacksamt att filma i skogen, där finns vackra miljöer och det är enkelt att hitta bra bilder. En annan låt ”Tandbergsvisan” nådde stor spridning, över 3000 visningar i Indien av alla ställen. Förmodligen för att någon algoritm har inverkat, men jag vet inte hur eller vilken.
Ida använder skogen på flera vis i sin verksamhet . I somras anordnade hon ”Skogston – vandringar med sång”. Det var heldagsvandringar i Djura med omnejd där deltagarna vandrade, sjöng (Ida lärde ut folkvisor) och åt mat. Det var uppskattat av de som var med och hon vill satsa mer på det denna sommar och utveckla konceptet, men törs knappt planera något på grund av pandemin, som ingen vet vart den tar vägen.
– Men om det inte går i sommar så SKA jag ta med folk ut i skogen nästa år! Banne mig!
Musiken som Ida skapar idag skiljer sig en del från den hon gjorde för några år sedan.
– Förr handlade mina texter mycket om ”heartbreak och heartache”, men så är det inte längre. Jag ville göra en omstart och göra sånger som har en mening för fler än bara mig själv. Jag vill göra andras röster hörda. På Spotify just nu har jag en låt som heter ”Whispers”, där rösterna från kvinnorna som utpekades som häxor i Sverige under inkvisitionen, får sina röster hörda.
Ida skrattar och påminner om att man inte ska söka på Spotify efter Ida Bois (då hamnar man hos en finska som sjunger om Jesus) utan efter Ida Josefin Bois.
Sin egen musik beskriver Ida som ”folkviseinspirerad, alternativ musik”. Hon berättar om ett inre behov som måste ut, hon måste få uttrycka sig genom sin musik.
– Jag vet egentligen inte varför, men det blir lätt mörka melodier. Jag har aldrig gillat valser och klatschiga melodier, jag tycker om vemodiga molltoner. Jag har också fått höra att det finns ett vemod i min röst, så den typen av låtar passar väl mig, antar jag.
Att lära sig göra film har gett hennes skapande en helt ny dimension. Hon har lärt sig att hantera redskapen under utbildningen och nu är hon sugen på att använda dem för att skapa både till sig själv och andra.
– Man blir som en hel produktionsbyrå när man jobbar med film i liten skala. Jag gör allt själv; filmar, klipper och redigerar. På gott och ont. Jag förstår ju att det kanske går att göra ännu bättre om man är fler, men samtidigt lär jag mig väldigt mycket på vägen. Att göra de här reklamfilmerna för Folkhögskolan är superkul! Det är något annat än att göra musikvideo, men fortfarande väldigt kreativt, vilket är en förutsättning för att jag ska tycka om det.
Idas kontakt med hemtrakterna är frekvent, då båda hennes systrar bor i Malung. Det märks även i hennes musik och videos att kärleken till hembygden finns där, då flera av dem är inspelade i Lima och en sjungs till och med på Limamål.