Om man åker till Sälen Business Center för att träffa företaget Hantverkssnus är det högst troligt att man hittar rätt kontor, utan att läsa på de olika rumsskyltarna. Lukten från de uppstaplade varuproverna i bokhyllan är ofrånkomligt avslöjande. Somliga skulle nog säga att ordvalet ”lukten” är felaktigt, de skulle hellre säga ”doften” och är sannolikt hängivna snusare.
Mikael Andersson är uppvuxen i Stockholm, men tillbringade som barn några sommarveckor och varje sportlov på sin farmors gård, stolpgården, i södra Tandö, Lima. Platsen har varit med honom hela livet. De senaste 20 åren har han bott i Mocambique i södra Afrika, men spenderade i somras nio veckor hemma i Sverige för att rekognosera en eventuell flytt till hemlandet. När han precis före årsskiftet fick ett dödsbud föll alla bitarna på plats – det var dags att flytta hem.
– Jag och barnen landande på Arlanda på nyårsdagen i kortbyxor och flip-flops, så nådens år 2020 började med att vi frös, skrattar Mikael.
Han hade hört mycket gott om skolan i Ungärde och med en flygplats i närheten konstaterade han att Sälen skulle bli en bra bas för nästan vilken verksamhet som helst. Skidåkning och friluftsliv skulle passa barnen bra. Efter att ha träffat Jonas Persson mer eller mindre av en slump konstaterade han att de två tänkte lika och Mikael blev inbjuden att flytta in i Sälen Business Center.
– När jag bodde i Afrika klättrade jag på väggarna… att producera mitt eget snus var inte den verksamhet jag höll på med där, men jag behövde snuset. Tobak fanns det, så jag tog reda på hur man tillverkade det.
Det slutade med att Mikael försåg svenskarna där nere med snus. Förra sommaren hade han med lite grann hem till Sverige och folk gillade det. Hos Jonas fanns en ordentlig ugn och en bra mixer – huvudmaskinerna som behövs för att tillverka snus. Det vara bara att sätta igång.
– Jag gillar inte när mat är överdrivet processad, jag gillar naturprodukter och plockar hellre min egen frukt än köper den i affären, så långt det går. När det gäller tobaken så odlar jag den fortsatt i Mocambique, utan konstgödsel och bekämpningsmedel. Hönsen släpps ut på åkern – de sköter gödslingen och äter upp ohyran – en metod som man använde överallt, innan industrialiseringen.
Mikael säger att det inte är svårt att odla tobak. När den är mogen skördas den, torkas, mals och siktas till tobakspulver – en process han sysslat med de senaste sju åren. Han berättar att tobak odlades i Dalarna på 1700-talet, då prästgårdarna hade order på att odla det, då det skulle ingå i arsenalen av läkörter.
När man väl har tobakspulvret rostas det och därefter tillsätts lut från björkaska och björken eldar Mikael själv. Utan salt skulle snuset vara helt smaklöst och det tillsätts därför tillsammans med en smaksättare, om man vill det. Hos Hantverkssnus används givetvis smaksättare med lokal koppling – snaps i olika smaker från Fjällbränt, tillverkad av bär från Sälen.
– När det är mixat och klart ska det ligga och dra. Var och en har egna trix hur länge det ska vara i maskinen, hur länge det ska dra och så vidare. En del har i stärkelse och glycerin, men det adderar inget till smaken, tvärtom – det blir mer formbart, som modellera.
Mikaels tes är att lössnusmarknaden är ute i skogarna, där man inte använder så mycket portionssnus, vilket inte är fallet i större städer. Tiden för lokalproducerade produkter är också rätt, då folk i allmänhet blir mer och mer skeptiska till den höga processgraden hos olika produkter.
Så sent som i maj bestämde sig Mikael, Jonas och kollegan Oskar för att starta igång produktionen.
– Att starta snusproduktion är inte samma sak som att starta upp produktion av till exempel äppelkakor, i det här fallet krävs en hel del tillstånd. Tillstånd som man måste ha för att få ett annat tillstånd, som i sin tur kräver ytterligare ett tillstånd och så vidare.
I augusti fanns ändå alla tillstånd på plats och Oskar kunde sätta igång med att ta fram den grafiska profilen, förpackningar och att ta fram en hemsida med tillhörande e-handelsplats. Än så länge säljs nämligen snuset bara på nätet.
– Vi hoppas på att produkten kan utvecklas och slå i hela Sverige. Det kräver kunnande och affärssinne, men jag tror att den kan slå i hela världen. När jag började göra snus var det inte för att starta en fabrik, det var för att jag behövde det, men nu har vi ändå kommit dit och det är riktigt spännande!
Kapaciteten för att göra snus är inget problem. Just nu funkar det att göra paketering och etikettering manuellt, men i slutändan behövs förhoppningsvis maskinell hjälp och då finns utrymme i Mikaels bostad i Tandö – det gamla bageriet Renhalls.
Precis som mikrobryggerier jobbar med lokala smaksättningar och lokal arbetskraft ser Mikael gärna att fler mikrosnusfabriker startar upp, han kan förse dem med själva råvaran. Hans plan är att låta sin verksamhet utvecklas och växa i Sälenområdet, som han tycker borde kunna bli ett område med mer permanentboende än idag.
– Det är bra för barnen att växa upp här nära naturen med en stark idrottsrörelse. Med dagens teknik kan du åstadkomma precis lika många givande möten och framgångsrika affärer här, som i storstan. Det geografiska läget är inget hinder – det är tvärtom, en möjlighet!