Sälen tillhör Jaktområde 2 (Östra Dalarna) och Malung tillhör Jaktområde 3 (Västra Dalarna) när det gäller björnjakt. Premiären för björnjakt var satt till i fredags och redan på söndagen nåddes kvoten på 28 björnar i område 2. Tre av dessa björnar sköts i Sälenområdet. Årets björnjakt blev alltså endast tre dagar i norra kommundelen. På torsdagens eftermiddag sköts den sista återstående björnen (av totalt 8) i område 3. Två av dessa sköts i Malung i trakterna kring Råberget.
Gabriel Sköldner var en av de jägare som lyckades fälla en björn:
– Förr var det mest specialiserade björnjägare som jagade, idag har det blivit mer allmän jakt, så att säga. Många älgjägare provar till exempel på att jaga björn. Björnen räknas, konstigt nog, som småvilt och får jagas av alla som har jakträtt på den aktuella marken.
Gabriel sköt björnen i lördags, söder om Horrmundsjön. Den första björnen i området sköts under fredagen, även den i trakterna kring Sörsjön.
– Det är väl något man drömt om, men inte trott att det skulle hända, så visst är det en jaktlig höjdpunkt, det är det! Det är lite samma känsla som när man skjuter sin första älg, säger Gabriel.
Till skillnad från Gabriel som satt på pass, gick hans kompis Fredrik Karlsson från Sörsjön med sin hund, när han något förvånad fick se en björn ett stycke framför sig i skogen.
– Jag gick ut i skogen på morgon en bit väster om Sörsjön med min stövare Bosse, som egentligen mest jagar räv. Tanken var att vi bara skulle gå och kika lite. Efter ett par, tre timmar kom vi ut på en väg och jag tänkte nog gå tillbaka till bilen, men något fick mig att ta en omväg genom skogen, på väg mot bilen. Efter 3-400 meter kom jag ut på en myr och där stod björnen helt plötsligt i riset och åt blåbär. Bosse var några hundra meter bakom mig. Björnen var helt oviss om min närvaro så jag kunde förflytta mig framåt till ett bra skottläge och skjuta. Vid det laget hade Bosse hunnit fram och kunde hjälpa mig att slutföra.
Även för Fredriks del var det premiärfällning av just björn.
– När kvoten fylls redan efter tre dagar så inser man vilken tur man haft och att det inte är så många chanser som ges. Det känns nästan overkligt, säger Fredrik.
Både Gabriel och Fredrik kommer att skicka sina björnskinn till en konservator för att få dem beredda och båda lämnade dem till Karelius slakteri i Lima, för förädling.
Mikael, Sten och Gabriel Karelius som jobbar i slakteriet har tillsammans 98 års erfarenhet som slaktare och är ett av Sveriges största slakterier, när det gäller björn.
– Jag vet ingen mer, på många mils avstånd, som köper björn, säger Mikael Karelius. Förra året tog vi hand om 37 björnar och hittills i år har vi fått in 23 stycken. De kommer från hela Dalarna och även från Härjedalen och Gävleborg.
Karelius slakteri är licensierat som en så kallad viltvårdsanläggning. Det innebär att de får slakta älg, björn och vildsvin. Det sistnämnda är dock högst ovanligt i dessa trakter. Att ta hand om björnkött är en inte helt okomplicerad procedur. Mikael redogör:
– Skyttarna har till att börja med en hel del pappersbyråkrati som de måste ta hand om. Personal från Länsstyrelsen tar mått, vikt och en massa prover. Två gånger i veckan kommer sedan Livsmedelsverket hit för att besikta dom björnar vi fått in. Därefter få vi ta av skinnet och ta reda på fettet. Sedan kyls köttet ned och vi måste vänta en-två dagar på ett provsvar som visar om björnen har trikiner eller inte. När allt är ok är det fritt fram att stycka ner björnarna. Vi gör mestadels korv av köttet, men säljer en del till en restaurang i Orsa.
Björnfettet säljs till ett företag i Rättvik som tillverkar lädervårdsprodukter av det. Karelius tar även hand om älgkött och fixar saltning och rökning till privatpersoner.
