För utomsocknes kanske han är mest känd som Storgårds Gustaf i Skinnarspelet, för somliga mannen som bland mycket annat sydde pälsen prinsessan Estelle bar på det officiella fotot, på hennes 3-årsdag. För de allra flesta hemma i Malung är han dock, kort och gott: Täpp Lars. Skinnsömmaren som på sommaren flyttar ut till sitt älskade Arvselen tillsammans med djur och familj. Till denna levande fäbod bjuder han in alla som kan tänkas vara intresserade, att göra ett besök för att få se och uppleva hur livet på en nutida fäbod ter sig. Och besökarna är många – från när och fjärran.
Alldeles i början av den gamla vägen som leder upp mot fäboden möts vi av en skylt som varnar för troll. Det kan väl aldrig stämma, frågar de mindre barnen med en tendens till bävan i rösten. Man kan aldrig så noga veta, får de till svar. När vi sedan närmar oss fäbodens grind möter vi en man klädd i svart vadmalskappa, hatt och käpp. Barnen studerar honom noggrant. Var det ett troll?! Han såg i alla fall snäll ut, konstaterar någon. Senare visar det sig att mannen var en munk på tillfälligt besök i fäboden.
När vi gått igenom grinden ligger den vackra fäboden framför oss. Låga, röda timmerhus ligger här och där på en ås och i sluttningarna nedanför. Några hönor och en stolt tupp spatserar mellan den grånade ladugården och boningshuset och på håll, från den omkringliggande skogen, anar vi ljudet från kossornas bjällror. Lugnet råder och det är precis lika gemytligt som på ett gammaldags vykort. Vi har tur, för idag bakar Lars så doften av det nyslagna höet blandas med den ljuvliga doften av nybakade kanelbullar.
– Det här är mitt paradis på jorden. Här kan jag och barnen koppla av, pyssla med diverse hantverk, tala med besökarna som kommer och bara vara, det är underbart! Självklart är det även en hel del jobb att ta hand om djuren och att verkligen hålla fäboden vid liv, men det sker i ett tempo som är långt från storstadens stress. Jag tror det är därför så många utomsocknes väljer att komma hit på besök – det blir en paus från allt jäkt och spring hit och dit, som ofta råder utanför landsbygden.
Förutom Lars, barnen och besökarna finns ofta några frivilliga medhjälpare på fäboden. Just denna dag finns någon från Holland där för att hjälpa till och i ladan nere på ängen sitter några besökare skönt tillbakalutade och lyssnar på folkmusikern Mattias Lies, när han spelar på sin fiol.
– Idag har det varit en strid ström av besökare, jag har knappt hunnit annat än att prata med dem och visa dem runt. Det är otroligt roligt att få visa alla hur man bodde och levde förr i tiden i skogen och de flesta är genuint intresserade och vissa talar till och med om att de vill flytta ut på landet, kanske inte till en fäbod, men att de på allvar funderar på att flytta från staden. Jag lyssnar och försöker övertyga dem om att ta steget och verkligen göra det, jag vet ju att de inte kommer att ångra sig.
Vatten till djuren och hushållet får Lars från den egna brunnen. I den den lilla, lilla tjärnen som ligger nedanför boningshuset, inbäddad i grönskande björkar med ett omätbart antal mygg gömda i sina lövverk, badar barnen och djuren släcker törsten under varma sommardagar.
Lars får inga bidrag över huvud taget för att hålla fäboden levande, därför tar han betalt av besökarna. Utan besökarnas bidrag vore det omöjligt att kunna visa upp fäboden på det sätt som han gör. I boningshuset bjuder han på kaffe i gamla, klassiska porslinskoppar och den som vill kan naturligtvis dricka ”kaffe på fat” med en sockerbit mellan läpparna.
När Lars och hans dotter Kerstin inte mjölkar korna, getterna, eller sysselsätter sig med andra dagliga göromål på fäboden, ägnar de sig gärna åt hantverk av något slag. Lars gör givetvis något ”skinnaktigt” medan Kerstin är en riktig fena på att väva, på gammeldags vis med en så kallad bandvävstol. Både barn och vuxna stannar upp för att titta närmare på vad hon gör och fascineras över den noggrannhet och precision hon har när hon flinkt flyttar skytteln mellan de talrika trådarna.
I början av somrarna buffrar Lars med sina djur till Arvselen och under hösten vänder de åter hemåt. Antalet besökare är givetvis som störst under semesterveckorna, men även efter att turistströmmarna avtagit pågår fortsatt verksamheten i fäboden under mörka, mysiga höstkvällar.
Under höstarna och vårarna samarbetar Lars med Malungs Folkhögskola och håller kurser i fäbodbruk. På dessa kurser lär man sig grunderna i traditionellt fäbodbruk – kunskaper som passar även för självförsörjning på en mindre gård. Man får en god inblick i fäbodarnas historia och användning, djurskötsel, mjölkhantering, hygien och matlagning, samt en del hantverk som är förknippat med fäbodbruk.
För allmänheten brukar Lars anordna berättarkvällar där åhörarna får kura ihop sig tillsammans i fäbodens soffa, i skenet av den värmande, sprakande elden.
