Välkommen till Haftahedarna!

En inte alltför vild gissning i dessa tider är att vi kanske försöker ta oss ut mer i vår hemmamiljö de närmsta månaderna, då reserestriktioner sätter stopp för annat. Ett ”nära” tips för kommunens invånare i södra delen är då att göra ett besök till Haftahedarna, någon mil söder om Yttermalung.

Framme i Yttermalung (om man kommer från Malung) svänger man höger, korsar Västerdalälven och fortsätter söderut, förbi Sillerö. Fortsätt söderut och passera avfarten till Hagfors och Avradsberg – mot Tyngsjö. Ytterligare några kilometer längre fram är ni framme vi vandringsledens början. Leden är väl uppmärkt med orangefärgade markeringar på träden.

De första 1,5 kilometerna är lite som att vandra genom en av John Bauers sagor, där stigen smyger sig fram genom riktigt fin urskog. Var det inte ett troll där bakom den enorma, mossbeklädda stenen…?! Precis innan stigen börjar luta upp mot den första rullstensåsen finns möjlighet att göra en kortkort avstickare, över en bro, till ett vindskjul med tillhörande eldstad. Under sommaren kanske man kan skymta John Bauers prinsessa Tuvstarr bland näckrosorna…?

Nu bär det uppför till toppen på åsen. Väl däruppe har du vacker utsikt över omkringliggande sjö och våtmarker. Du ser de som genom ett vackert galler då de högresta gammaltallarna står emellan. Fina dagar letar sig solskenet fram mellan tallgallret och lägger ett mjukt ljus över den gråvita marken, täckt av lavar. Åsen sträcker sig ända fram till ledens första vägövergång och därefter tar de stora myrarna vid, men du kan vara lugn – rejält tilltagna spänger leder vägen, så du kan lämna storstövlarna hemma och vandra med lättare varianter på fötterna. Fortsatt vandrar du på eggen av rullstensåsar med tallskog – i flera kilometer faktiskt – men dessa är lägre. Ändå ser du långt, långt ut över de öppna sankmarkerna. Gissningsvis är det ett populärt tillhåll för den fågelintresserade?

Här och var längs med hela leden finns små träbänkar utplacerade på lämpliga ställen för en liten paus där man kan vila trötta ben eller bara njuta av utsikten, stillheten och skogens sus, samtidigt som kanske medhavd dryck får släcka törsten. Den historieintresserade kan också få sig mycket till livs utmed denna led, då lämningar från järnframställningen finns att hitta lite här och var. Den som sysslar med geocaching går inte heller lottlös…

När halvmilen är passerad hamnar du i John Bauers värld igen. Du passerar ännu en väg och den sista biten innan du skymtar öppet vatten lite längre fram och hör forsens brus, går bokstavligen över stock och sten.

Vid forsen Kvisset är det rena ”playan” med fin sandstrand, koja, bänkar, ledens andra eldstad med vindskjul och dass – vad mer kan man önska? Kanske en grillkorv eller marshmallows (i bästa fall mellan ett par Mariekex) att grilla i matsäcken? Eller badkläder?

Efter en välförtjänt paus leder stigen bort från forsens brus och uppför sin i särklass brantaste backe, men som tur är, är den kort. Stigen går nu utmed älvens lugna, spegelblanka vatten, över några mindre, spångförsedda myrar, innan du når den gamla hästtransportvägen, som tar dig den sista biten hem – tillbaka till ledens början.

En vacker förmiddag är detta en förträfflig sysselsättning i dessa tider. Så gott som något annat faktiskt. Passa på, innan myggen kommer!