Tillhör du de hemmablinda?

Tillhör du de hemmablinda?

Allt sedan förra sommaren med dess coronaeffekter har det talats om hur vi svenskar borde semestra mer inom landet. Ett bevis på att så också skedde sommaren 2020 var det när fjällnäringen i Sälen kunde konstatera att det blev den bästa sommaren någonsin. Till denna sommar satsar därför alla anläggningarna miljonbelopp för att skapa än mer aktiviteter åt de gamla och nya gäster som nu blivit nyfikna och bokat in ett besök. Men hur är det med oss kommuninvånare… Provar vi på lokal hemester och nyttjar den fantastiska miljö vi har runtomkring oss, eller är vi hemmablinda?

Högis i sommarskrud.

Ja, somliga är det definitivt. Andra kanske har grus i ögonen som det behöver klia bort fört att se tydligare, medan vissa ser klart och tydligt. De sistnämnda är att gratulera då de garanterat redan åtnjutit många härliga naturupplevelser. För oss andra är det dags att börja vakna upp och se vad det är vi faktiskt har runt husknuten. Det är i många fall magiskt och vi har det så nära.

Låt oss ta dig med på en liten fjällvandring. Den börjar vid Snögubben (Lindvallens toppstuga) och hur du tar dig dit är valfritt. Antingen tar du stolliften till toppen, eller så parkerar du bilen halvannan kilometer bakom toppstugan, vid vägbommen. Dit når du genom att svänga av mot Sälfjällstangen och vänster igen in efter Per Danils väg som du följer till dess ände.

Spångarna gör din vandring på fjället både mjukare och vackrare.

Om solen värmer den dag du tänker ge dig ut – glöm inte vätskan, det blir väldigt varmt på fjället där inga träd ger skugga. Ofta fläktar det, men det hjälper inte mot vätskebrist. Det är i princip omöjligt att gömma sig för solen, varför även solskydd är ett måste. Om du inte vill se ut som en tomat i ansiktet, få kliande hårbotten eller eleganta polkagrisränder där klädkanter avslöjar sin position.

Från Snögubben utgår flera leder att välja på. En viker av ned mot Apotekarstugan och vidare mot Storfjällsgraven, en leder till Hemfjällsstugan, men vilken led du väljer och åt vilket håll du går spelar ingen roll – den sköna naturen finns överallt.

Apotekarstugan.

Många är vi som passerat genom denna miljö med längdskidor under fötterna, då är det vitt och vackert. Det är visserligen samma fjäll på sommaren, fast ändå något helt annat. Det är grönt, det är skönt och en helt annan upplevelse att höra knastret av ledens grus under fötterna, jämfört med knarret under sidorna. Inte sämre, inte bättre, bara annorlunda – att vandra på fjället under sommaren ger det en ny dimension, på något sätt. Framför allt är det nog ljuden som är annorlunda. Och temperaturen.

Claes och Anneli Nöjd var dito med sitt efternamn.

Där inte gruset banar vägen tar istället de milslånga spångarna vid. De ligger över både våtmarker och steniga partier. På ett sådant parti möter jag Claes och Anneli Nöjd från Åby, utanför Norrköping.

– Vi gick just och diskuterade dessa spångar – VILKA är det som lägger ut dem?! En stor eloge till dem! Det är så fantastiskt att gå på dem för de gör att man kan njuta av utsikten där man går, när man slipper titta ner i marken för att undvika att snubbla på stenarna, säger Anneli.

Det är Claes och Annelis första sommar i Sälen, efter att ha semestrat här många vintrar tidigare. För något år sedan köpte de en husvagn som de nu åker runt i landet med.

– Vi stannar till här i Sälen ett par dagar och ska vandra, tänkte vi. Vi åkte hit för att få lugnet och återhämtningen och det är precis det vi upplevt hittills.

Storfjällsgraven. Snart är spången färdig ända fram hit.

Vandringen fortsätter ned i dalen som leder fram till Storfjällsgraven. Man passerar porlande fjällbäckar med klart, friskt och gott vatten. I dessa kan man fylla på vattenflaskan om så skulle behövas. Man omges av låga fjällbjörkar som mer liknar buskar, mer eller mindre blöta myrar, stenpartier som på långt håll ser ut som om de klättrar uppför (eller ramlar nedför) de branta fjällsidorna. Men ja, de ligger i själva verket lika stilla som någon som sover. På vissa ställen sträcker sig spångarna så långt ögat når och längst bort i horisonten finns ständigt böljande höjder och dalar i olika nyanser att vila ögonen på. Man konstaterar att det inte är någon slump att vårt landskap fått sitt namn. Det är som att vandra i ett vykort, fast på riktigt.

Lina och Håkan från västkusten.

Framme vid Storfjällsgravens stuga sitter Lina Sirien och Håkan Erlandsson från Hamburgsund och tar en kort paus på sin cykeltur. De är här över helgen, men har heller aldrig tidigare varit i Sälen på sommaren. Däremot fem vintrar i rad.

– Det är verkligen en fantastisk miljö även på sommaren! Vi har cyklat leden från högis ned till Lindvallen. Där tog vi liften upp till Snögubben och cyklade på spångarna till Hemfjällsstugan. Vi rundade fjället, men för att komma fram hit var vi tvungna att gå med cyklarna, det var lite för stenigt, säger Lina.

– Härifrån tänkte vi försöka cykla rakt över fjället och sedan rulla in på högis och ta en läskande dryck i baren, det blir fint! säger Håkan nöjt.

Magi.

Kanske är det någon som, vid sidan av lugnet, ändå vill ha lite mer äventyr? Fine! Strunta i lederna och vandra fritt, men ta ändå med dig en karta för säkerhets skull.

Sagt och gjort. Storfjällsgravens sluttning är brant, men när man väl tagit sig upp hundratalet meter är det värsta gjort och belöningen ytterligare några hundra meter längre upp efter sluttningen, tills du når toppen, är en milsvid utsikt i alla fyra väderstreck. Man önskar att alla vi ortsbor någon gång i livet fick möjlighet att ta sig upp på i alla fall en av alla våra fjälltoppar, så vi finge en känsla för hur unikt det är att bo som faktiskt gör. Magiskt är ordet.  För den som undrar – det går att ta sig hit via vandringsleden också.

Kristallklar fjällsjö som går att spegla sig i.

Med den torra renlaven frasandes under fötterna kan man kryssa sig fram mellan klara små fjällsjöar
snåriga fjällbjörksbuskage. Ofta ser man inte någon annan människa, det enda sällskapet är den ljumma vinden och fågelsången, man upplever moder natur i sin renaste form. Ibland stöter man på andra vandrare, framför allt om man följer lederna.

Stensjön.

Kanske är den vackra Stensjön med sina många stenformationer, på väg tillbaka mot Lindvallens topp, ett av Sälenfjällens mest välbesökta utflyktsmål under sommartid? Vandringen hit är lagom lång och lätt, så familjer med små barn och även äldre som inte orkar gå så långt, kan ta sig hit. En paus med kanelbullar och kaffe eller en kåsa fylld med iskall mjölk (kräver kylväska) sitter fint här.

Men myggen då? tänker någon. Vid fint väder om du gör en vandring mitt på dagen är mängden mygg, knott lika med nada. Zero. Noll. På riktigt! Det finns en del små flygfän, bromsar bland annat, men de stör inte nämnvärt.

Gustavliften skymtar i bakgrunden.

Så gör nu slag i saken och gå upp på den där fjälltoppen som du så länge tänkt göra, ”men det blir aldrig av” – det ÄR värt det! Om inte annat för att du inte längre behöver kalla dig för hemmablind. Tillhör du dem som ”ser klart” sedan många år tillbaka? Tipsa gärna oss andra om ytterligare upplevelser i vår dalgång som kan operera bort hemmablindheten.