För fyra år sedan tipsade klubbkamraten i Lima IF, Patrik Thuresson, om att hon skulle ta kontakt med Dalarnas Parasportförbund. Sagt och gjort. Hon blev inbjuden till ett rekryteringsläger under den följande sommaren och har sedan dess tränat med landslagsgruppen i längdskidåkning och varit uttagen till två världscuptävlingar, varav en blev inställd. Hon tränar fem till sex dagar i veckan, med dubbelpass på två eller tre av dessa. En rejäl träningsdos med andra ord, men det är just det som krävs om man vill ta sig till Paralympics hävdar hon, 23-åringen Louise Perottosdotter från Lima – den enda aktiva paraidrottaren i kommunen.
Vi träffas på skidstadion i västra Tandö, en plats som hon är väl förtrogen med, då en stor del av hennes träningstimmar tillbringas här, men under riktigt kalla perioder förläggs ibland också träningen till Bullberget (på vägen mot Venjan) som ligger på lite högre höjd och är varmare. På vintern handlar det förstås mest om skidåkning i olika intensitet: impulser, intervaller och långpass till exempel. För att bygga upp styrkan blir det också många timmar i gymmet och just nu utövas den delen av träningen hemma i Limedsforsen då den ordinarie anläggningen i Ungärde håller stängt under pandemin.
– Via landslagstränaren Leif Larsson, får jag hjälp med ett personligt träningsupplägg. Vi kan även få hjälp med mental coaching, vilket jag testat lite och det var bra. Några gånger per år får jag åka till Bosön i Stockholm och göra tester och sedan bestämmer de styrketräningsprogram. Det har varit jättegivande! Ibland känns det nästan som att styrkan är bättre än själva skidåkningen, skrattar Louise.
Hennes stora mål är att delta i Paralympics i Cortina 2026, men hon ska försöka kvala in även till Paralympics i Peking, redan 2022.
– Vi är inte så många som är verksamma, men det är hård konkurrens bland oss som håller på. Jag ska göra det bästa jag kan för att ta mig till Paralympics. Jag tror att mina chanser är ganska goda om jag bara lägger ned den tid på träning som behövs. Det gäller att se möjligheter, inte hinder.
Det pendlar lite från tid till tid, men just nu åker hon allra helst skate där hon har förbättrat sin teknik mycket det senaste året. Helst vill hon åka så långa sträckor som möjligt på tävling. Tidigare tävlade hon enbart i långlopp och hon tror det är därför hon gillar längre sträckor, eftersom hon har mest erfarenhet av det, men hon har blivit bättre även på kortare distanser.
– Mina muskler är ej de mest explosiva, men det är något som går att träna upp.
Den funktionsnedsättning Louise har är en cp-skada, som gör att hennes rörelseförmåga är nedsatt. Det är uppenbarligen inget som hindrar henne. Hon kombinerar elitsatsningen på längdskidåkningen med att arbeta halvtid som vaktmästare vid Lima-Transtrands församling. Där assisterar hon vid förrättningar såsom dop, vigslar och begravningar. Hon skottar också snö, klipper gräs och kör ibland lastmaskin. Hon gick gymnasiet i Älvdalen på Fordon- och transportprogrammet och är glad att hon får använda lite av den kunskapen i det jobb hon har just nu. Men fritiden då? Om hon ens har någon…vad gör hon då?
– Då jagar jag! Det blir mest älg och hare med min stövare Ville. En dag med honom i skogen då det är lite lagom mycket spårsnö och han får tag på hare, det är en riktig favoritaktivitet. Bortsett från skidåkning då.
För det mesta tränar Louise själv, men ibland hänger kompisen Elin på. Träningsdagar och läger med landslagets träningsgrupp är därför efterlängtade. Hon ser fram emot fredag, då hon åker till Östersund för en sådan samling.
– På läger lägger vi mycket vikt och tid på teknik, men vi får också med oss ”nycklar” som vi kan jobba med på hemmaplan. Träningsdagarna brukar vara var- eller varannan månad. Nu har det varit få tillfällen på grund av pandemin. Vi har heller inte kunnat tävla, vilket är tråkigt såklart.
I Sverige finns få nationella tävlingar i längdskidåkning för paraidrottare, men förbundet jobbar för att det ska bli ändring på det. Louise har istället tävlat en del i Norge, fem till sex gånger per år, där det oftare finns paraklasser på en del tävlingar. Hon har även åkt tävlingar såsom Kortvasan, Tjejvasan och Stafettvasan.
Att göra en elitsatsning kräver ofta en del ekonomiskt stöd, speciellt när man utövar en materialsport som längdskidor. Hon får vissa rabatter på utrustning, men är inte helsponsrad. I år har hon inte lagt ned nämnvärt mycket jobb på att hitta sponsorer, eftersom det inte har gått att tävla, men tidigare år har hon haft sponsorer hemifrån bygden och hon hoppas att de ställer upp igen när pandemin släpper.
– Jag har bra stöttning också från nära och kära, men inte bara från dem. Det känns som att alla runtom i byn stöder mig i min satsning. De säger att jag bara ska säga till så hjälper de till med det de kan. Det känns jättebra!
Nyligen fick träningsgänget in ytterligare en tjej med nästan samma hinder som Louise och de kommer kunna stötta varandra tror Louise.
– Det känns bra att hon kommit med, vi kan nog sporra varandra.
Pär Uhlin är idrottskonsulent på Parasport Dalarna och han har bra koll på Louises satsning.
– Louise är ganska ny i vårt gäng och som jag ser det så har hon verkligen framtiden framför sig, hon står inför en fin karriär. Hon är ambitiös och brinner för sin idrott. Dessutom är hon mycket träningsvillig och hon kommer bara att bli bättre. Jag tror hon har väldigt stora chanser att kvala in till Paralympics, bara hon och de andra får börja tävla någon gång. Det är tävlingsresultaten som gör att man kan knipa en plats eller inte.
Många idrottare har förebilder som de ser upp till. Vilken är Louises förebild?
– Det är Charlotte Kalla. Jag gillar henne för att hon går sin egen väg. Det är det i och för sig många skidåkare som gör, men hon är speciell. Man blir ju även lite imponerad av Sebastian Modin i paralandslaget. Han är blind, men förra året åkte han Vasaloppet, med hjälp av ledsagare framför och bakom, men ändå. Jag har sett honom på träning och ibland kommer han upp i farter på mellan 40-60 kilometer i timmen i nedförsbackarna. Det verkar inte som att han är rädd över huvud taget. Det är riktigt häftigt!
Någon mer som är riktigt häftig är en 23-årig tjej från Limedsforsen som heter Louise Perottosdotter. Kanske heter hon ”ambition” eller ”vilja” i mellannamn…? Det skulle inte förvåna. Målmedveten, det torde de flesta som träffat henne skriva under på att hon är.