Telefonen tutar upptaget. Efter några minuter ringer Johanna upp och ursäktar sig för att hon inte kunde svara på grund av de sedvanliga dopingkontrollerna. Hon är ursäktad – självklart! Förmodligen går telefonen varm hos henne hela dagen idag…. Igår skrällde hon nämligen rejält när hon placerade sig som 13:e dam i världscuptävlingen i skidskytte i tyska Ruhpolding. Därmed tog hon sina allra första världscuppoäng.
Johannas känsla efter gårdagen är givetvis väldigt bra:
– Jättebra! Jag har fortfarande svårt att fatta för jag har aldrig tagit VC-poäng förut. Jag har åkt många tävlingar i IBU-cupen och gjorde några bra lopp innan jul, men det är två helt olika grejer.
Var du medveten under själva loppet hur bra du låg till?
– Ja jag fick tider hela tiden. Jag vet att jag ofta öppnar hårt, första varvet är ofta starkt, så jag ville inte ”chocköppna”. Jag hörde att jag låg 10:a efter första liggande skyttet. Efter andra varvet sa de att jag låg 6:a och jag tänkte snabbt för mig själv – sa de 26:a, 36:a eller vad? Kan jag verkligen vara 6:a?!
Det är lätt att bli stressad i en sådan situation, men Johanna lyckades behålla lugnet och sköt fullt. På alla skjutningar. Detta trots en katastrofal inskjutning.
– Jag sköt väldigt rörigt på inskjutningen; för högt, för mycket till vänster, för lågt. Jag höll på hur länge som helst och fick inte till det. Kanske var det därför jag skärpte till mig och skyttet till sist gick så bra. Dåligt genrep, bra premiär. Jag vet inte.
Tävlingen var ett stort personligt rekord för Johanna. Som bäst har hon tidigare varit 42:a i en världscuptävling.
Firade du igår kväll?
– Njaej, inte direkt. Vi åt god mat med laget. Hela laget gjorde ju väldigt bra ifrån sig, tror faktiskt det var en av de bättre dagarna för svenskt damskidskytte, någonsin. Stämningen är på topp, alla är på bra humör och ser fram emot kommande lopp i veckan. I morgon är det stafett och där tror jag kanske inte att jag är med, men på söndag är det jaktstart och där har jag i och med gårdagens lopp skaffat mig ett bra utgångsläge.
Om man som stolt Sälen-Transtrand-Lima-Malungsbo vill heja på dig på hemmaplan i en tävling – när och var ska man vara beredd?
Dessvärre blir det nog inget tillfälle till det. Lima Skyttegille körde SWE-cup i Tandö innan innan jul och där tävlade jag, men nästa tävlingstillfälle i Sverige är förmodligen SM och det går i Boden, i mars. Jag ska försöka tävla så mycket internationellt som det bara går nu, men mellan tävlingsperioderna åker jag hem till Transtrand så ofta jag kan. Det är skönt att vara hemma hos familjen.