Inga inställda flygningar och ingen social distansering

Längst ned på sidan finns ett filmklipp som visar hur en inspektion går till.

Under 2019 ökade antalet biodlare i Sverige med över 1.500 personer, det är en kraftig ökning jämfört med tidigare år. Denna ökning är väl en anledning, så god som någon, att fira Världsbidagen den 20 maj?! Vi stämde träff med ett par av de lokala biodlare som finns i Malung-Sälens kommun, Ingela Eriksson och Eva Tander, för att ta reda på hur det är att vara biodlare och varför bin är så bra?

Vi går bakom uthusknuten hemma hos Ingela i Holarna, nedför en liten slänt och där bland björkarna står de – hennes fem bikupor, eller samhällen som de också kallas. Vi liknar alla någon slags astronauter där vi sakta går fram iklädda vita jackor och huvudbonader med nät framför ansiktet, enligt gängse bi-praxis. Det här är andra gången som Ingela tittar till den aktuella kupan för säsongen, hennes femte. Man bör inte lyfta på locket till kupan förrän utomhustemperaturen är över 12 grader, det är för kallt och de kan bli stressade. Med hjälp av kupkniven lossar hon försiktigt på en av ramarna och lyfter varsamt upp den ur kupan. Ramen kryllar av bin, i fullt arbete.

– Nördar man in på bin som jag har gjort, då är man fast, det är så himla roligt och intressant! Det jag tittar efter nu är om det finns ägg, så jag kan säkerställa att det finns en drottning som funkar, säger Ingela.

Ingela har precis lyft upp en av ramarna ur kupan och inspekterar den.

Jobbet går mycket ut på att övervaka så att bina mår bra och att undvika att de svärmar, men hur gör man det? Det kräver en viss erfarenhet som man inte har i början, men då tar man hjälp av någon som kan mer. Ingelas mentor är också den som invigde henne i biodlarhobbyn; Eva Tander. Hon har över 20 års erfarenhet och är bitillsyningsman i Västerdalarna:

– Man lär sig att se när något är fel hos bina. Det kan vara att de inte jobbar målmedvetet, man ser att deras annars så tydliga struktur, försvinner. Blir de väldigt slöa eller oroligare än vanligt, då vet man att något är på tok. Börjar det bli trångt i kupan är det fara och färde för en svärmning – det undviker man genom att göra en delning av kupan, att skapa plats för fler genom att skapa en ny kupa.

Biodlare för protokoll över varje kupa.

En ”vuxen” kupa innehåller runt 60.000 bin, men bara en drottning som lägger alla ägg. Äggen blir larver och senare bin. Resten av samhället består av några hundra drönare (hanbin), vars enda uppgift är att befrukta drottningen. Arbetarbina som är outvecklade honor har många olika uppgifter som att städa, vakta, sköta om ägg och larver. Det finns det tiotusentals av dem. Det är också de som producerar honungen genom att hämta nektar från växtligheten i området runtom kupan.

Rökpusten är god vän till biodlaren.

Under tiden som Ingela lossar nästan ram, som bina kittat fast ordentligt med propolis (ett slags tätningsmaterial de hämtat från träd i omgivningen och som även fungerar som binas husapotek då det motverkar inflammationer) tar Eva tag i rökpusten och pumpar ut lite rök över kupans topp.

– Titta nu hur bina försvinner ned i kupan fortare än kvickt! De tror att det är skogsbrand på gång, så de skyndar sig ned i kupan för att hämta mat och äta upp sig så att de sedan ska orka fly, när branden kommit tillräckligt nära.

Vårt ekosystem är beroende av att det finns pollinerare och bin är en av dem. En tredjedel av allt vi äter har skapats tack vare pollinering. Stora odlingar, av till exempel raps eller frukt, har hjälp av omkringliggande bikupor. Humlan, det knubbiga biet med sin lurviga kropp, är bäst i klassen när det kommer till pollinering, men de kan inte jobba över stora arealer – de är för få och flyger för korta sträckor.

Ingela och Eva bakom några av Ingelas kupor.

En biodlares säsong sträcker sig från april till september, beroende på var i landet du bor. Strax efter säsongens början sätter man på skattlådan högst upp i kupan, det är där som den goda honungen ska samlas. Under sommarmånaderna bör man se över sin kupa ungefär en gång i veckan och hålla koll på att möss, myror, hackspettar och björnar (!) håller sig borta från den attraktiva honungen. Runt midsommar kan man skörda den första honungen i dessa trakter, om det är ett riktigt gynnsamt år.

– Lycka är när man lyfter på ramen och ser att ytan är täckt av vitt vax, då är honungen klar! Man skrapar bort vaxet och där under finns den gyllengula rikedomen. Skulle man skörda för tidigt så är honungen fuktig och det finns risk för att den börjar jäsa. Bina är finurliga och fläktar bort vattnet med hjälp av sina vingar – från 70% vattenhalt, ner till 18%, häftigt va?! I snitt kanske man får 25 kg per kupa, men det är väldigt olika. Det beror helt på hur sommaren gestaltar sig, berättar Ingela.

Att "karva" i en bisvärm är som att gräva i popcorn, det väger ingenting, berättar Eva.

Ramarna slungas i en honungsslunga och centrifugalkraften i denna pressar honungen ut ur vaxcellerna. Därefter silas honungen så inga vaxrester blir kvar. Till sist tappas den på burkar. De allra flesta privata biodlare är småskaliga och använder honungen till husbehov, skänker den eller säljer enstaka burkar. Få gör någon vinst. Det sista man gör innan säsongen är slut är att fylla på sina kupor med sockerlösning, så de har mat inför kommande vinter. Varje kupa behöver cirka 20 kilo socker i torrvikt.

I tusentals år har människan samlat honung från bin. Både Ingela och Eva pratar varmt om hur man genom att vara biodlare bättre förstår hur naturen fungerar. Man känner att man gör något bra, då man bidrar till ökad växtlighet i ens omgivning, på naturlig väg. Biodling kräver periodvis mycket tid, men upplevs av många som meditativt. Dessutom är det socialt. Inte biodlingen i sig, men gemenskapen biodlare emellan. Under normala förhållande har föreningen i Malung-Sälen träffar varje månad under vintern och på sommaren ses de hemma vid varandras kupor.

Nyslungad honumg silas för att avlägna kvarvarande vax.

– Tro det eller ej, men bin i kupor betraktas som tamboskap och därmed måste man som biodlare följa de regler som Jordbruksverket sätter upp. Reglerna syftar till att begränsa spridning av bisjukdomar. Får du allvarlig smitta i ett bisamhälle måste det åtgärdas. Lyckligtvis håller sig bin oftast till ett och samma geografiska område, men det är vi biodlare som sprider smitta genom att flytta samhällen, bin och drottningar. Vi människor kan ställa in flygningar och utöva social distansering för att minska smittspridning. Det fungerar inte i bivärlden, skrattar Eva.

En annan faktor som påverkar bisamhällen är besprutningar av odlingar. Ingela och Eva vädjar att hemmaodlare bekämpar oönskade växter med manuella metoder. Besprutning innehåller oftast någon form av gift och får drottningen i sig det riskerar hela samhället att gå under. Fusk förekommer också tyvärr inom biodlingens verksamhetsområde. Honungen kan exempelvis vara utblandad med sirap, därför är det bra att köpa från producenter med svenskt sigill. Biprodukter, i dubbel bemärkelse, från honungsframställning, såsom vax och propolis börjar bli mer och mer populärt i och med att människosläktet succesivt verkar vara på väg mot det naturliga. Ingela sammanfattar det kort och gott:

– Kan det bli mer naturligt än honung?

BIFAKTA

  • Ungdrottningen flyger ut EN gång och blir parad av ca. 10 drönare, som då dör på kuppen. Drottningen flyger tillbaka och sedan bor hon i kupan tills hon dör eller blir utbytt. Under högsäsong lägger hon 2.000–3.000 ägg per dag. Det KAN bildas fler drottningar i en kupan, men då strider de om makten tills en vinner.
  • Drönarna som lever i kupan har ingen annan uppgift än att, om de får chansen – eller risken – att para sig med en ungdrottning. Vissa påstår att om det finns 200–300 drönare i kupan blir temperamentet lugnare.
  • 15.281 medlemmar i Sveriges Biodlares riksförbund.
  • 33 registrerade biodlare i Malung-Sälen och Vansbro.
  • 17 medlemmar i Malung-Sälens Biodlarförening.
  • 3–4 ton honung produceras i I Malung-Sälen och Vansbro per år.
  • 280 olika biarter finns i Sverige, i huvudsak solitärbin. Tambin finns, i huvudsak, i fyra olika raser: Nordiska bin, Buckfastbin, Gula italienska bin och Krainerbin