Hästens dag på travbanan i Malungsfors

Hästar, hästar, hästar! Det fanns många av dem på travbanan i Malungsfors, i helgen. Höga, låga, travande, galopperande, skrittande, töltande, hoppande, snabba, långsamma, svarta, bruna, vita, målade (!) och flera andra olika modeller. 

Dagens arrangörer: Västerdala Travsällskap presenterade ett digert program med uppvisningar. I verksamheten ingår, förutom travsport; hoppning, islandshäst och dressyr. Föreningen, vars verksamhet växt starkt under de senaste fyra åren, har 40-talet medlemmar och runt 12 aktiva familjer. Man håller till på Travbanan norr om Malungsfors och här kan alla vara med, oavsett vilken gren man vill vara aktiv i eller vilken ras man vill rida – huvudsaken är att alla har roligt! Marit Laitinen, även hon en aktiv medlem, anordnar ridläger och håller lektioner veckovis för medlemmarna.

Nina Jansson, tävlandes för Malung-Sälens Ridklubb var en av de som visade upp sig och sin häst ”Dancing Prince” i ett dressyrprogram.

 

– Det tar 10–15 år att utbilda en dressyrhäst, beroende på vilken häst det är och hur långt man vill nå. Med Dancing Prince rider jag nu klassen som ligger snäppet under Svår Dressyr. Om hästen går bra så kan man avancera en klass per år ungefär, men då måste allt fungera klockrent. I år har det gått halvbra för oss, så nu tränar vi för att kanske kunna gå upp en klass under nästa år.

 

Nina tränar sin häst i princip varje dag, vilket är nödvändigt för att både häst och ryttare ska utvecklas och ”växa ihop”. Dancing Prince är 175 cm i mankhöjd och inger definitivt respekt. Minst lika respektingivande och imponerande är hans ryttarinna som med van hand manövrerar detta stora och kraftfulla djur runt i piruetter, som om det vore hur enkelt som helst. Förmodligen är det skenet som bedrar.

Marlene på masken

I en annan uppvisning fick publiken se dubbla Dalamästaren (2018 och 2019) i monté, Marlene Gustafsson som red sin häst Mascarpone Doc. Monté är en inriktning inom travsporten där man rider hästen istället för att köra den i sulky. Bakom Marlene jagade två traditionella travekipage, där Rolf Algotsson och Stefan Björkvall var kuskar.

 

Några icke-vana hästmänniskor ställde modigt upp i en lekfull stafett, till publikens glädje. De bjöd alla på sig själva och prickade in både fall från hästarna och i ”hoppa-säck-momentet”. Samtidigt som stafetten kunde man i ögonvrån skåda de vackra islandshästarna Audur och Ara som reds av Lina Kaasalainen och Helena Mörkfors. Islandshästarnas kända och unika gångart: tölt kan möjligen, av namnet att döma, låta något långsam. Även där bedrar skenet. Minst sagt.

Lina och Helena rider Islandshäst

Avslutningsvis bjöd ungdomar i föreningen på en Ponnygalopp, där publiken på förhand via ett lotteri, fått satsa på vilken häst som skulle gå vinnande ur striden. De tävlande hästarna hade snygga, målade stjärnor, hjärtan och andra figurer på bakdelen för att lättare kunna urskiljas.