En tur till Märröberget – som taget ur en scen i filmen ”Frost”

Vi som bor i dalgången vet att vi har milsvida skogar bakom husknuten. En del tar flitigt vara på den lyxen, genom att tillbringa många timmar på fritid och helger i landskapet fyllt av djupa dalar och höga höjder. Vissa av oss är sämre på att använda denna möjlighet och kanske använder vi ofta undanflykten: ”Det visste jag inte om”. Här kommer därför ett utflyktstips, som säkert är välkänt för många, men helt okänt för andra (så även för undertecknad fram till förra helgen). De som vill kunna använda ovan nämnda undanflykt ska sluta läsa nu.

Efter närmare 15 kilometers tur med bilen väster från Malungsfors, mot Värmland, ankommer man till Rönnhällsjön. Precis innan man ser sjön går en avtagsväg till höger, vilken leder fram till de stugor som ligger en dryg kilometer längre in. Mest praktiskt är att parkera sin bil ute vid vägen, eftersom en bom är placerad rakt över avtagsvägen och man riskerar att bli fast bakom den om den skulle vara öppen vid infarten och, mot förmodan, stängd vid utflyktens slut. Detta har enligt utsago hänt, minst en gång.

Därefter tar man en promenad längs med vägen, passerar förbi stugorna och efter knappa två kilometer är man framme vid traktorvägen som svänger av till höger, tvärt upp mot Märröbergets topp. Efter några hundra meter på den vägen börjar lår- och rumpmuskler ge sig tillkänna för den som inte är van, men det är ett löfte att det är värt den eventuella träningsvärk som kommer dagen därpå, det är nämligen nu det fina med hela turen börjar! Femtiotalet meter innan man når traktorvägens högsta punkt svänger en skogsstig av till vänster. Den är inte självklart synlig om man inte tittar efter den, en liten skylt här hade suttit väl på plats.

Traktorvägen på väg upp mot toppen.

På den korta vandringen från denna punkt upp till Märröbergets topp är en naturupplevelse som många bara kan drömma om, men vi har den ”framför näsan”. Stigen är smal, men vältrampad. Omgiven av både löv- och barrskog i början av stigen anar man utsikten till både höger och vänster, men det är inte förrän man efter halvannan kilometer når toppen, som den gnistrande breder ut sig framför ögonen. Och det är så vackert…precis som landskapet vore taget ur en scen i den populära disneyfilmen ”Frost” – det är sagolikt! Och en massa andra superlativ.

Vore det vår hade ett skrik á la Ronja Rövardotter platsat precis här.

Knotiga tallar växer i bergets skrevor och är täckta av dekorativ frost. De sista metrarna fram till toppen vandrar man på en naken berghäll och är man höjdrädd bör man hålla sig långt till höger, då det stupar rätt rejält på sina ställen. Är det där nedanför stupen som trollen bor, måntro? Vid bergets allra finaste utsiktsplats finns en gärdesgård rest, så att även den höjdrädde kan njuta av utsikten. Länge, länge kan man stå där…beskåda och njuta av utsikten.

Magiskt vackert.

Vill man ta en paus i betraktandet och fylla på magen med något, kan man använda den anlagda grillstaden med tillhörande bänkar eller känna hur kylan biter härligt i kinderna när man äter sin medhavda apelsin. Och varför inte skriva en hälsning i gästboken, som ligger i skogsråets brevlåda (för det är väl hennes?), när man ändå sitter där. Glöm för allt i världen inte att också blunda när du står där uppe och dra in den friska luften i lungorna, lyssna och upptäck hur ”the sound of silence” låter, om du inte visste det innan. På så vis behåller du lyckokänslan hela vägen nedför berget, hela vägen hem. Och en liten bit till.

Det är ingen riktig utsiktsplats om inte postlådan och gästboken finns där, eller hur?

Vissa saker ska man inte ens försöka förklara (detta var dock ett välmenat och tappert försök) de måste upplevas. En tur till Märröberget är en sådan. Enligt helgens väderprognos är kanske inte en utflykt hit det mest lockande, men den eller de som lyckas pricka in en promenad hit när det är både stjärnklart och fullmåne – de är bara att gratulera. Det är med rätt hög sannolikhet en naturupplevelse utöver det vanliga.

Varm choklad och mandariner är (nästan) ett måste på vinterutflykten.
Trollen - är ni där nere?
En stor stenbumling högst uppe på toppen...var kom den ifrån?!