Vindkraften är inte det rätta alternativet och den ekonomiska vinningen är kortsiktig

Frågan om vindkraft på Ripfjället har lett till många diskussioner mellan ja- och nej-sägare. Här möter vi fyra nej-sägare som väljer att berätta om sina argument.

BO JOHANSSON från Lima har yrkeserfarenhet från elbranschen:
– Mitt intresse för energifrågor grundar sig i att jag under 17 år jobbat med elproduktion och eldistribution och genom detta haft anledning att följa utvecklingen inom både svensk och internationell
energiförsörjning. Att jag också äger både fritidshus, skogsfastighet och fäbod inom Malung-Sälens Kommun gör att frågan har kommit allt närmare, rent känslomässigt.

Jag måste säga att jag nu är allvarligt oroad över det som håller på att hända med ett av världens mest stabila elnät, samtidigt som vi riskerar att ödelägga vår ”vildmarkskommun” för flera generationer. Vindkraft låter initialt rent, bra och miljövänligt, samt funkar bra i mindre skala, så som att ladda mina batterier vid sommarstugan. Men i stor skala är vindkraft en ”tankevurpa” på flera plan. Det vi behöver är baskraft som kan hålla frekvensen i elnätet även när det inte blåser och så länge vi inte kan lagra el i större skala kan aldrig vindkraften ta den positionen. Dessutom är tillgängligheten gentemot annan elproduktion väldigt låg, så det krävs otroligt många vindkraftverk för att uppnå en nivå som är intressant.

Jag kan förstå entreprenörer och markägare som ställer sig positiva till utbyggnaden på Ripfjället, då det finns möjligheter att få in kortsiktiga pengar på dels utförda tjänster under byggtiden, dels i rent markarrende. Men företagare i Malung-Sälens Kommun har direkt, eller indirekt byggt stora delar av sin verksamhet kring turismen under de senaste 50 åren och jag tycker att vi ska fortsätta på det spåret. Låt oss förbli en av Sveriges starkaste turistkommuner och skapa aktiviteter som genererar mer pengar till kommunkassan än vad vindkraften kommer att ge, både genom aktiviteter och inflyttning. Vi sitter på resurser som blir mer unika varje dag för både svenska och utländska gäster, låt oss bevara dessa.

HANS ÖJES är född och uppvuxen i Malung:
– Jag har inte bott i kommunen på många år, men har kvar mitt föräldrahem i Idbäck och äger skogsfastigheter och sommarstuga i kommunen. Jag reser hem till Malung fyra till fem gånger per år.

Jag bor i Skåne och ser en hel del vindkraftverk på fälten och har tidigare inte tänkt så mycket kring detta. När wpd´s planer blev offentliga började jag sätta mig in i ämnet. Ju mer man läser och tar reda på, desto mer inser man att vindkraften inte fungerar i stor industriell skala.

För mig är demokratifrågan viktig. Kommunen och wpd har dolt detta över två val. Redan 2014 undertecknades ett arrendeavtal, som sedan gömdes undan. Man har inte ens upprättat en vindbruksplan. Jag tror problemet ligger i att makthavarna har vant sig att ingen granskar vad de gör och att de i vanliga fall kan göra som de vill. Jag är glad för den folkliga resning som åstadkommits genom nej-sidans initiativ. Jag är allvarligt bekymrad över den risk kommunen tar angående framtida återställningskostnader.

Kommunalrådet lovar att det inte kommer att byggas mer om det byggs på Ripfjället. Det ryktas om att vissa Malungsbor kommer att rösta ja, för att slippa vindkraft nära sina marker. Jag tycker inte man ska lita på detta löfte för när det väl börjat så kommer det att fortsätta. Varför har man exempelvis en kraftledning på gång mellan Tandö-Kyrkberget med kapacitet för 180 stycken 4 MW-verk (totalt 720 MW) till en redan befintlig vindkraftspark med en kapacitet 23 MW?

CHRISTER GUNNARSSON är entreprenör i kommunen sedan många år tillbaka:
– Jag bor och har vuxit upp i Lima. Jag har verkligen satt mig in i frågan utan att därtill påverkas av penninghungriga politiker eller multinationella företag.
De har alltid som enda avsikt att tjäna snabba pengar och bryr sig aldrig om vad folket tycker eller vad befolkningen får för problem efter att den så kallade ”tillfälliga gästen i naturen” dragit vidare. Jag är övertygad om att detta med vindkraft är en ren katastrof ekonomiskt, och inte minst miljömässigt. Det är en ofrånkomlig återvändsgränd i svensk energipolitik. Jag går inte närmare in på argumenten. Genom att lyssna på kunniga experter som till exempel Elsa Widding kan var och en skaffa sig bra kunskap. Det kan man även göra genom att läsa broschyren som alla fick i brevlådan förra veckan. Den får ersätta den konsekvensanalys som kommunen aldrig gjorde.

För de moderater i kommunen som är för vindkraft tycker jag följande uttalande av riksdagsman Hanif Bali (M) ger en mycket bra beskrivning av läget: ”Vi har hittills i landet subventionerat vindkraften med 100 miljarder. När det inte blåser tjänar dom ingenting och när det blåser rejält går dom konkurs.”

Sverige hade (tills nyligen) ett av världens bästa och fossilfria energisystem som miljörörelsen med hjälp av okunniga politiker håller på att förstöra! Detta tycker jag är katastrof. Jag vill påpeka att jag personligen inte påverkas av vindkraft på Ripfjället rent fysiskt, (i alla fall inte än) men känner en väldigt stark sympati för de hundratals drabbade som får sina fritidsparadis förstörda. Så här får det bara inte gå till!

En sak som alla bör tänka på är att landskapsbilden kommer att förändras till det negativa för oss alla. Dessa vindkraftverk kommer att synas väl över hela kommunen. Att exempelvis i fortsättningen blicka söderut från Tandövardens naturreservat kommer att vara en tragisk syn. Tänk även på att den planerade transformatorstationen i Tandö kommer att bli bra dimensionerad och öppnar upp för fler vind- industrier i området. Jag personligen, tror inte att det stannar med ”bara” Ripfjället. För er som vill vara med och påverka framtidens energipolitik i Sverige är detta en unik chans, genom att rösta nej i folkomröstningen den 27 sept. Jag är övertygad om att denna folkomröstning kommer att hårdbevakas av media i hela landet inklusive vårt kära grannland Norge. Det är viktigt att alla går och röstar.

JERS LENA LILLIÉR är uppvuxen i Malungsfors med föräldrar från Fors och Malung:
– Mina bästa stunder var när jag fick följa med farfar ut i skogen och sitta på hästen under arbetet. Vår lilla gård, fäboden och skogen var min värld och den sommarstuga
som jag äger nu har jag levt med i hela mitt liv. Nu bor jag i Skåne, men Malung har alltid varit hemma och stugan är numera den plats där jag hämtar kraft, njuter av stillhet, tystnad och lugn precis som jag gjort i hela mitt liv. Att den miljön skulle bytas mot en bullrig, blinkande industripark är en katastrof.

Jag ser oändliga resurser i den natur vi har och jag förstår inte att kommunen inte vill utnyttja den på ett smartare sätt, än att förstöra den. Folk i hela världen vill ha det vi har; tystnad, skog, rena vatten – en natur man får vistas i. Och kommunen tänker förstöra den.
Jag upplever att hela det här projektet handlar om snabba pengar. Wpd vill tjäna pengar, de hade aldrig varit intresserade av att sätta upp de här verken för den goda sakens skull om de inte tjänade grovt på affären. Kommunen är bara intresserade av pengarna. Att vi skulle bli självförsörjande på el eller att elen ska bli billig för oss är rent hitte-på, det är helt enkelt inte sant. Kvar blir den kortsiktiga förtjänsten av några miljoner kronor om året. Och det är det som är så frustrerande, att det bara handlar om några miljoner om året! Det är en extremt dålig affär, för vi skulle kunna tjäna mångdubbelt mer om vi använde naturen smart.

Vi skulle kunna starta småföretag och leva på turister om vi bara samordnade oss och samarbetade istället för att som nu – lita på att ett tyskt företag ska komma hit och slänga pengar på oss. Vad tänker de att ska hända sen? När tyskarna säljer, när verken inte är lönsamma längre? När de har kramat ur de pengar de kan ur vår kommun? Då står vi här med Svarte Petter.

6 miljoner pratas det om, vilket är småpotatis för en kommun. Dessutom kommer den summan från ett drömscenario. 2,6 miljoner är garantisumman om samtliga verk på kommunens mark är i drift. Och så försvinner en halv miljon till bygdepengen. Kommunen pratar om simhall, järnvägar och allt man ska lägga pengar på. Men de kommer ju inte att räcka… Vi kommer att stå här med en skövlad natur och turister som för länge sedan har försvunnit. Sist, men inte minst – en affär som inte blev som vi hade tänkt oss.