Åtskilliga dokument (stora luntor) har lästs igenom, många kvällar med intensiva diskussioner har passerat, oräkneliga timmars research vid datorn och flertalet möten med politiker har genomförts. Karin, Sven och Tomas, tillsammans med ytterligare några engagerade, lägger ned mycket tid och kraft på att försöka ge medborgare och politiker i vår kommun en, som de menar, mer nyanserad bild av den högst aktuella frågan om en planerad vindkraftspark på Ripfjället.
Under kökslampans sken sitter de kväll efter kväll och läser, antecknar, söker information på nätet, funderar, frågar varandra och hjälps åt att analysera den kunskap de hunnit att samlat på sig sedan det i våras offentliggjordes att det tyska företaget WPD planerar att bygga 40 vindsnurror, var och en 250 meter höga, på Ripfjället. De beslutshandlingar, forskningsrapporter, remisser, tidningar, informationshäften, kartor och allsköns dokument de hittills har gått igenom ligger i prydliga högar, lite här och var i Karins kök. Skulle man slå ihop dem alla och lägga till all digital information kanske de skulle nå från golv till tak…? De gissar att sammanlagt sex personer under 2019 lagt ned närmare tusen timmar på att samla kunskap och information. Därutöver är det många i den ekonomiska föreningen ”Nej, till vindkraft på Ripfjället!”, som hjälpt till att dela ut flygblad, sälja klistermärken, anordna musikcafé och en massa annat. Varför alla dessa timmar, kan man fråga sig?
– Vi är inte ute efter att fälla vare sig det tyska Bolaget eller politiker, det fyller inte vårt syfte och det gör ingen skillnad i sakfrågan. Det vi vill är att folk ska få lättillgänglig information om vindkraft och dess påverkan, så de kan bilda sig en egen uppfattning. Det är väldigt lätt att informationen blir ensidig från Bolagets (WPD) håll och vi menar inte att den är fel, men att den inte alltid är fullständig. Vi menar vidare att beslutsprocessen i det här ärendet kunde skötts betydligt snyggare. Sedan 2013 har ärendet funnits, men inte förrän i våras blev det offentligt, när flera beslut redan är tagna. Det känns inte demokratiskt, men väl uträknat, säger Karin.
De anser att det jobb de nu gör borde gjorts av beslutsfattare under de sex år som hunnit passera, men nu har de gillat läget och bestämt sig för att kämpa och visa att det faktiskt finns påverkansmöjligheter. Att få fram argument för deras övertygelse om att storskalig vindkraft inte är det bästa för miljön på Ripfjället är en fråga och att sätta sig in i den djungel av beslut och olika juridiska processer är en annan fråga, men minst lika stor. Förhoppningen de har är att alla olika processer ska ta sådan tid att opinionen hinner svänga.
Det finns olika vägar att nå fram med sitt budskap. De hade kunnat välja att bli nättroll och gömma sig bakom en skärm, men det har aldrig varit aktuellt. De har valt andra forum som till exempel en demonstration i Malungs centrum, ett musikcafé och personliga möten med de politiska partierna, som de upplever har lyssnat på vad de har att säga. De vill på dessa sätt lyfta fram fakta, saklig information och skapa dialog. Tomas utvecklar resonemanget:
– Motståndet till vindkraft har tyvärr blivit något som folk knappt vill prata om, än mindre media. Det har på något vis blivit tabubelagt, på grund av frågans känsliga natur. Man vill eller törs inte ta ställning, troligen för att man inte har tillräckligt med kunskap. Av den anledningen är det ännu viktigare att vi fortsätter med att låta den information vi hittar komma upp till ytan. Dessutom är det så att i fallet med just Ripfjället så är det inte vindkraften i sig som vi tror är ett hot mot miljön – det är storskaligheten. Det är klart att man ska använda vindens kraft, problemet är hur man gör det. En vindpark i den storlek man vill bygga på Ripfjället ska likställas med ett industriområde. Mitt i skogen. Det finns alldeles för lite forskning om vilka långsiktiga konsekvenser den storskaliga vindkraften får och därför menar vi att man ska skynda långsamt. Om femton år kanske man har helt ny information och då kan det vara för sent.
De har letat i Sverige efter oberoende forskning, men det är sällsynt. Internationellt har man kommit längre och där finns forskning som visar på andra konsekvenser än de positiva miljövinster som Bolaget framhävt. Ljudpåverkan på djur och människor är en sådan.
Under informationsmöten och i media har det pratats en hel del om att kommunen kommer få ekonomisk vinning av vindparken, genom att hyra ut marken till Bolaget.
– Självklart är det så, säger Sven. Bolaget väljer att etablera sig i landsortskommuner som har svårt att att få ekonomi att gå ihop, det är uträknat och – tycker vi – väldigt fult gjort. Det vi saknar är en ekonomisk risk- och konsekvensanalys på vad vi, som kommun, förlorar. Vad är det vi offrar? Den frågan finns det inte många svar på idag. Helt enkelt för att ingen har undersökt det ordentligt. Om 20-25 år vill inte jag stå vid stugan och titta mot Ripfjället tillsammans med de som då växer upp och titta upp mot 40 stycken rostpelare på toppen och få frågorna: Varför gjorde ni inget? Vem ska riva dem och betala för det? Därför engagerar jag mig.
Vi människor är bekväma av naturen och framtiden kräver att vi utökar elproduktionen för att vi ska kunna behålla vår bekväma livsstil. Det kommer få till följd att vi offrar vår natur, för att ta gänget vid köksbordet på orden. Att säga att man är för storskalig vindkraft för att man värnar om miljön är, enlig dem, dubbelmoral, skrivet med versaler. Att granska, analysera, leta forskning, läsa på ytterligare om juridiska processer, kontakta myndigheter och så vidare är därför något de enträget kommer att fortsätta med, för att få fram information till allmänheten. Om de kan få hejd på den takt som storskalig vindkraft just nu utvecklas i, anser de sig ha gjort en välgärning.
· Den ekonomiska föreningen har överklagat förfarandet kring arrendeavtalet mellan WPD och kommunen till Förvaltningsrätten.
· Just nu jobbar WPD med sin tillståndsansökan med tillhörande MKB (MiljöKonsekvensBeskrivning). Ansökan skall sedan handläggas av Miljöprövningsdelegationen.
· Om Bolaget får ett tillstånd att bygga går det beslutet att överklaga till Mark- och Miljödomstolen.
· Det finns ett kommunalt veto som
kommunen kan välja att använda sig av. Om kommunen säger nej till ansökan får inte Bolaget tillstånd att bygga.
· I miljöbalken finns en så kallad försiktighetsprincip. Den kan enkelt beskrivas som att man ska vara försiktig med etablering av nya verksamheter som riskerar att skada människors hälsa och miljön.