Nedanstående reportage är publicerat i samarbete med tidningen ”Sälenweekend” (Nummer 3, 2021)

När jag svänger in på gården i Transtrand undrar jag om jag möjligtvis har åkt till fel ställe? Jag ser en låg lada och en liten röd gäststuga bredvid det vita boningshuset i två våningar. Dock ingenting som vittnar om att det skulle finnas ett kafferosteri i närheten. Bakom husknuten dyker då ett glatt välkomnande ansikte upp och i detsamma öppnar jag bildörren. Det som då fyller näsborrarna röjer alla tvivel om att jag skulle ha åkt fel – den ljuva doften som slår emot mig är otvivelaktig: Kaffe!

Nils Nerback tar emot och vi följer doften som leder oss ned i föräldrahemmets källare, till ett litet rum på runt nio kvadratmeter. Den sprillans nya kafferosten från Holland, en rödglänsande Giesen, fyller halva golvets yta. Den är speciell på flera vis.

– Rosten drivs av el och mig veterligen är vi de enda i Sverige som har en sådan. De flesta andra kafferostare drivs på gas, så det här är ett miljövänligt kaffe, säger Nils. Jag kallar det också för ”Sveriges närmaste kaffe”, eftersom jag köper bönorna själv från en gård i Brasilien, där jag bor. Säckarna skickas sedan direkt hit till Transtrand, där min medarbetare Maria rostar och mal det. Det finns med andra ord inga mellanhänder.

I föräldrahemmets källare ligger säckarna med kaffebönor på trave.

Nils är född och uppvuxen i Södertälje, men spenderade sina somrar som liten hemma hos farföräldrarna i Transtrand, där hans mamma och pappa numera bor.

– Pappa jobbade på Scania och vi flyttade runt en del. När jag gick i klass 8 och 9 bodde vi i Argentina och när jag några år senare var klar med min utbildning till nationalekonom bodde jag under några år i London och jobbade i finansvärlden. Sedan fick jag och min fru en chans att flytta till Brasilien, som är hennes hemland.

Nils Nerback härstammar från Sälen, men bor numera i Sao Paolo i Brasilien.

Till vardags, hemma i tjugomiljonersstaden Sao Paulo, driver de den brasilianska agenturen för Bragard, som säljer professionella kockkläder. Nils har alltid gillat kaffe och 2019 utbildade han sig till både barista och rostare för att han tyckte det var roligt.

– När sedan Corona kom tvingades vi arbeta mycket hemma och det blev en del tid över. I april förra året fick jag idén om att sälja kaffe i Sverige och det var lika bra att sätta planerna i verket direkt. Man skulle kunna säga att pandemin varit bra för mig – jag har gått ner tio kilo i vikt och startat två företag, säger Nils skämtsamt.

På kaffeplantagen i bergen ovanför Sao Paulo köper Nils de fina kvalitetsbönorna. Foto: Priscilla Nakaya

Brasilien är ett land med tusentals kaffeodlingar. När han var på jakt efter det kaffe han ville sälja i Sverige valde han noggrant.

– Jag testade över 100 olika kaffebönor innan jag valde “vår” kaffeodling. Odlingen ligger på 1.000 meters höjd i bergen i södra Minas Gerais, som är den mest kända kafferegionen i Brasilien. Regionen ligger i bergen, ett par timmar från Rio de Janeiro. “Vår” gård ligger i en liten region som är namnskyddad, ungefär som “champagne” i Frankrike.

Rostaren kan rosta 6 kilo per gång och processen tar 10 minuter.

Nils berättar att kaffets värld är väldigt rolig och ganska nördig, man kan grotta ned sig i hur mycket som helst. Kaffet från gården som Nils köper från utsågs 2017 och 2018 till Brasiliens tredje bästa kaffe. Kaffets klass avgörs av utbildade kvalitetsgraderare vars uppgift är att åka världen runt och testa kaffe. De
sörplar en och annan kopp varje år. Vid varje bedömning får olika kaffe olika poäng, som blir avgörande för om ditt kaffe är ett specialkaffe eller ett ”dussinkaffe” och vilket pris det betingar vid försäljning.

– Vårt kaffe är klassificerat som ett specialkaffe. Det innebär, enkelt förklarat, att bönorna innehåller fler och intressantare smaknyanser. För att nå dit krävs det rätt geografiska förutsättningar med lagom temperatur och mängd sol, och mer arbete från odlaren som bland annat måste skörda vid rätt tid och sortera bönorna i olika storlekar. Specialkaffe är därför en annan typ av produkt med en jämnare, fylligare och mer distinkt smak. Bättre kvalitet, helt enkelt.

I mitten syns de obehandlade bönorna. Till vänster ser vi mellanrostade bönor och till höger hårdrostade bönor.

Sitt eget kaffe beskriver Nils som att det smakar ”mellan röd och blå backe”, det vill säga någonstans i mittfåran – en smak som många kan tycka om, en så kallad ”crowdpleaser”.

– Det är mellanrostat och smakar lite lagom sött och runt. När man hårdrostar bönan försvinner de fina smakerna och det smakar konstigt, men en del vill ha sitt kaffe så.

På förpackningen kommer man att trycka rostningsdatum istället för bäst-före-datum. Ju mer färskrostat, desto godare.

På Sälens Kafferosteris förpackningar finns det inte en ”bäst före-stämpel”. Däremot kommer det att finnas en datumstämpel som talar om när det är rostat. Ju färskare rostat, desto godare.

– Industriellt kaffe kan ha rostats flera månader innan det hamnar i butik och då blir smaken en helt annan. Tanken är att min medarbetare Maria kommer att rosta och mala en gång i veckan och leverera till de lokala butikerna här i Sälen. Själv åker jag tillbaka hem till Brasilien i början av februari.

Maria Berg kommer att sköta rostningen och leveranserna när Nils befinner sig i Brasilien.

Från hemmet i Sao Paulo kommer Nils att ordna med allt som går att sköta över nätet såsom bokföring och sociala medier till exempel. Han åker också upp i bergen då och då för att besöka leverantören, det vill säga kaffeodlingen.

– Min förhoppning är, om kaffet visar sig bli populärt, att kunna stärka anknytningen till ursprunget i Sälen och besöka Sverige fler gånger än de en eller två gångerna per år som vi nu är här.

Det doftar ljuvligt när rosten arbetar.

Under vårt samtals gång har han nämnt att han har en bok hemma där han skrivit ned hundratals dåliga idéer, som han ibland går igenom med en vän. Ofta ratar vännen dem, men några få bra idéer finns kvar redo att förverkligas. Kaffet är en av dem. Med det driv som denne svenskbrasilianske kafferostaren verkar ha är nog få förvånade om han i framtiden besöker sitt gamla hemland både tre, fyra och kanske fem gånger per år.