När Zid blir dålig i magen ger vi honom lite extra kärlek!

I Jonas Perssons hem finns en Benjaminfikus som han haft i sin ägo sedan han träffade sin fru. De har nu varit gifta i över 30 år och någonstans på vägen hamnade fikusen i skymundan, i någon mörk vrå med minimal tillgång till ljus. Den har varit mer död än levande på senare år. Men! Tack vare Zid har den, sedan ett knappt år tillbaka, återfått sina ljusgröna blad.

Jonas är Blekingesonen som kom till Sälen 1989 och blev fast. Han är mångsysslaren med versalt M. I grunden är han kock och driver sedan många år tillbaka flertalet restauranger i fjällvärlden. Han är ”pappa” till den nya flygplatsen i Sälen, fäbodägare, jägare, mässarrangör och före detta kommunalpolitiker. Säkert en hel del annat också. Han är en idéspruta som pratar mycket och gärna om det som engagerar honom.

Jonas strävar efter ett hållbart samhälle som lever och frodas året om. Ett av hans engagemang senaste året i att hitta hållbara lösningar är kompostering. Hur man kan göra det på ett klimatsmart sätt och hur man kan effektivisera det.

– För oss som bor här uppe i fjällvärlden är miljön extremt viktig för det är den vi livnär oss på. Vi måste bevara den och se till att den blir bättre. Med de avstånd som är här har vi inget val – vi måste ofta ta bilen istället för cykeln och ingen kan göra allt, men alla kan vi göra något för att bidra till en bättre miljö. Vi har valt att bidra genom att ta hand om vårt komposterbara avfall själva, istället för att skicka det till Borlänge.

Totalt sett över hela landet är kompostering en utmaning och olika kommuner har hittat olika lösningar. Malung-Sälens kommun har ett avtal med ett företag i Borlänge dit komposterbart avfall fraktas, i dieseldrivna lastbilar. Jonas tycker detta är tokigt och säger sig ha funnit en bättre lösning. Den lösningen stavas i hans och de anställdas vokabulär: Zid.

Jonas med kompostjord

Zid är namnet de gett till företagets egen kompostmaskin. Maskinen är utvecklad i Sydkorea, den köps in av ett svenskt företag och levereras med jord innehållande en mikroorganism framtagen av ett japanskt forskningsteam. Jonas förklarar hur maskinen fungerar:

– Man kan säga att det är en blandning av en degblandare och en torktumlare. Man tippar ned det komposterbara avfallet i behållaren. Behållaren börjar rotera och komposteringsprocessen börjar. Processen alstrar värme. Maskinen når upp till runt 70 grader, vilket ökar effektiviteten hos mikroorganismen. Det mesta vi människor äter innehåller faktiskt runt 90% vatten. Genom att temperaturen höjs försvinner vattnet och nedbrytningen kan börja. Enkelt förklarat så käkar mikroorganismen upp avfallet och ombildar det till jord.

Maskinen som finns i Jonas lokal kan ta hand om 35 kilo per dygn. Det handlar om allt från banan- och potatisskal till kycklingskinn, tomatkvistar, fiskben, äggskal och så vidare, kort sagt – allt som är komposterbart. På 24 timmar omvandlas 35 kilo avfall till 3,5 kilo jord. Om avfallet innehåller mycket ben kan det ta lite längre tid. Jorden som bildas är ingen dussinvara.

– Häll den på gräsmattan och du behöver inte mer gödsling än så. Jag häller 4-5 matskedar i en tillbringare tillsammans med vatten, sedan vattnar jag blommorna hemma. Tack vare detta frodas min Benjaminfikus som aldrig förr!

Jonas har haft Zid i 1,5 år och det har varit en lärotid.

– Ibland blir Zid dålig i magen. Det händer till exempel när vi råkat haft i för mycket fett i avfallet, t.ex. grissvål. Tänk dig att du har i ett kilo smör i en vanlig bulldeg. Degen får då för lite syre och det blir bara geggamoja. Istället för Losec ger vi Zid wellpapp, som innehåller cellulosa, i små bitar. Pappret suger upp fettet och till slut går syret in i jorden igen och Zid kan andas. Zid är en levande maskin som måste behandlas med kärlek, säger Jonas med ömkan i rösten.

Kompostavfall ner i magen på Zid

Det skulle säkert gå att sälja jorden, men än så länge gör han inte det – han ger bort den till vänner och bekanta. Han när dock en dröm om att i framtiden kunna bli självförsörjande på någon gröda, kanske tomater, och i så fall kunna använda jorden där. I vilket fall som helst kommer han framledes att behöva skaffa en storebror till Zid.

– Vi kommer att utöka vårt produktionskök, där vi lagar matlådor till pensionärer, eller egentligen till alla som känner att de vill slippa laga mat, i norra kommundelen. Det finns även en del företag som beställer. Vi har levererat mellan fyra och femhundra lådor i veckan i snart ett år och nu är vi redo att ge denna möjlighet även till södra kommundelen. I dessa matlådor följer vi en tre veckors matsedel med leverans på torsdagar och i så lång utsträckning det är möjligt tar vi råvarorna från närområdet. Korven är från Siljans Chark, potatisen från Dala-Järna, lingonen köper vi på hösten från bärplockare i området.

Jonas och hans personal på alla de olika restauranger han driver, räknar ut vilket klimatavtryck varje enskild rätt gör – alltså hur många kilo koldioxid som rätten orsakar i utsläpp. De samarbetar med Klimato när det gäller klimatkompenseringen. Det finns olika faktorer som påverkar, bl.a. var man köper varorna, frakter med mera. Att köpa jordgubbar på vintern eller att köpa tomater från Spanien är till exempel inte att rekommendera när man vill bidra till att minska klimatpåverkan. Antalet kilo koldioxidutsläpp kilmatkompenserar de till 110%. Har de gjort av med 100 kg så kompenserar de 110 kg i form av ekonomiska bidrag. Just nu går detta bidrag till en energiskog i Indien med hjälp av Klimato.

– Vi har också börjat med det som vi kallar för Sälenkassen. En kasse innehållande en tre-rätters meny. Det är inte råvaror och recept där du själv ska vara kock, utan färdiglagade rätter. Den är alltså komplett med förrätt, varmrätt och efterrätt, klar att värma och servera enligt instruktioner som medföljer.

Som sagt, Zid kommer att behöva hjälp av en storebror.

Alla vet vi hur kompostlådan under diskbänken där hemma kan lukta om den inte blivit tömd inom rimlig tid. Speciellt när vi slängt räkskal. Som gammal kock förundras Jonas över just lukten, eller snarare doften som faktiskt påminner om kaffe, man känner när man står bredvid Zid:

– Jag sparar ofta räkskal hemma för att göra en fond på dem dagen efter. När jag någon gång glömt att göra det och räkskalen blivit liggande för länge är det så man kan baxna baklänges av lukten när man öppnar kylen. När jag lagt räkskal i Zids mage så luktar det inte över huvud taget och jag förstår det verkligen inte – hur är det möjligt?

Kompostmaskinen Zid hos JonasiSälen

I Sälen är, än så länge, vintersäsongen överlägset mycket större än sommaren, men Jonas funderar över vad som händer med all kompost i takt med att sommarsäsongen växer.

– Barmarksperioden kommer att gå om vintersäsongen i antal besökare. Utvecklingen går snabbt. Var ska alla restauranger förvara sitt komposterbara material på sommaren, i väntan på att bli fraktat till Borlänge? På vintern kan det stå ute i containrar och andra behållare utan att lukta, tack vare kylan. På sommaren måste alla verksamheter bygga gigantiska kylda soprum. Det kommer vi att slippa, tack vare Zid! Dels tar han hand om komposten direkt utan att lukta, dels ryms han på 1,5 kvadratmeter.

Och så håller han den 30-åriga Benjaminfikusen vid liv. Bara en sån sak.

Zid har stålmage