En grav är en grav. Nja, kanske per definition, men ändå inte. Inom begravningsverksamheten runtom i landet skiljer man på olika gravskick. De traditionella skicken: kist- och urngrav är de flesta bekanta med, kanske känner många även till minneslunden. Även inom detta område har utvecklingen gått framåt och idag finns även askgravplats och askgravlund. Kyrkogårdsföreståndare Evelina Hanis och kyrkoherde Anette Oskarsson hjälper oss att reda ut begreppen.
Till helgen stundar All Helgona, en högtid som rent kyrkligt inte var speciellt stor från början. Tidigare var det inte alls vanligt att man tände ljus på gravarna, istället sades det att när snön kom skulle de döda få vila. Traditionen med ljuständning kom troligen till Sverige från Sydeuropa i och med arbetskraftsinvandringen efter andra världskriget.
– Utifrån ett behov som kommer från att kulturer har utbytts, har kyrkan mött upp människors längtan att ge utrymme för sin sorg. Nu ser vi hur ljuständningen ökar år från år, det är väldigt vackert att komma till kyrkogården under All Helgonahelgen, säger kyrkoherde Anette Oskarsson.
I år tror man att de som kommer för att tända ljus kan öka ännu mer i antal med tanke på att många inte har kunnat närvara under begravningsgudstjänster, på grund av pandemin, under året och kanske därför istället väljer att tända ett ljus under All Helgona, för att hedra den bortgångne.
– Antalet besökare under lördagens minnesgudstjänst i kyrkan blir tyvärr begränsat. Vi har fått samtal från församlingsbor som berättat att de bestämt sig för att sitta hemma och tända ljus för att de vill ge plats i kyrkan för någon annan, fortsätter Anette.
Man kan se en inspelad variant av minnesgudstjänsten på Facebook. De som inte har möjlighet att komma under lördagens minnesgudstjänst är varmt välkomna att delta i den webbsända eller till söndagens ”Stilla gudstjänst” som då anordnas. Den kommer att innehålla mycket bilder, musik och dikter. I Malungs Församling läses inte namnen upp, på de som gått ur tiden under året, under minnesgudstjänsten.
– Jag började som präst här i Malung 2004 och då hade man tagit seden i bruk med där man bjuder in besökarna i minnesgudstjänsten till att komma fram till altaret och tända ljus för just den eller de som de vill hedra, oavsett om vederbörande gått bort under året eller långt tidigare.
Anette har upplevt både som präst och som privatperson hur olyckligt det kan bli vid namnuppläsning om ett namn av någon anledning inte läses, vilket oftast inte beror på glömska. Det kan till exempel bero på att den avlidne bott någon annanstans än i den aktuella församlingen. Hon har varit med om att familjer, efter minnesgudstjänsten, bråkat om vilket ljus som är just deras anhöriges och att många tittar snett på varandra i kyrkbänkarna och spekulerar i varför vissa familjemedlemmar är på plats och vissa inte.
– En sorg varar inte under endast ett år, det är något man lever med hela tiden. Vi vill inte sätta tid på sorg, vilket vi signalerar att vi gör om vi endast tänder ljus för dem som avlidit under året. Istället bjuder vi in alla att tända sitt eget ljus framme vid altaret, oavsett för vem eller vilket år den avlidit.
Redan under fredagens eftermiddag, fram till klockan sex på kvällen kommer personal från kyrkan och begravningsverksamheten att finnas på församlingens fem kyrkogårdar för att möta upp besökare, svara på eventuella frågor och vara tillgängliga för samtal, på avstånd såklart. Kyrkogårdsföreståndare Evelina Hanis är en av dem:
– Det händer mycket på våra kyrkogårdar, även om det kanske inte alltid är jättetydligt för besökaren. Vi jobbar till exempel väldigt mycket med säkerhet. 2013 gjordes den första provtryckningen på alla församlingens kyrkogårdar och 2018 gjordes den andra. Därefter provtrycker vi 20 procent av stenarna varje år, i femårsintervaller.
Kravet att provtrycka alla stenar med 5 års intervall, infördes efter den allvarliga olyckan i Bollebygd 2011, då en liten flicka omkom efter att ha fastnat under en sten. Evelina berättar att alla stenar på över 30 centimeter testas och det finns stenar som inte klarar provet, när man belastar dem med 35 kilo.
– Om en sten inte klarar provet lägger vi den ned och skickar ett brev till gravrättsinnehavaren. Det är då upp till ägaren att säkra stenen, för att undvika olyckor.
För varje gravrätt finns en eller flera gravrättsinnehavare. Enligt begravningslagen har innehavaren både rättigheter och skyldigheter. Till rättigheterna hör att man bestämmer vem som får gravsättas, i samråd med församlingen bestämmer man hur gravplatsen ska utformas och hur stenen ska se ut. Till skyldigheterna hör att hålla gravplatsen i ordnat och värdigt skick och att montera stenen enligt gällande regler.
Hållbarhet är ett begrepp även i begravningsverksamhetens vokabulär numera.
– Vi har några nya askgravplatser här på kyrkogården i Malung. Där har vi återanvänt gamla gravstenar. Alternativet att skicka gamla stenar till kross finns, men vi har valt att inte göra det, det känns som resursslöseri. Genom att återanvända gamla stenar tar vi tillvara på kulturhistorien. Vi har planer att låta nya gravrättsinnehavare hyra eller köpa återlämnade stenar som överlåtits i församlingens ägo. Det blir en mindre kostnad än att köpa en ny sten. Ur miljö- och kulturbevarande perspektiv tror vi på det i framtiden.
Vi går en liten promenad runt kyrkogården och Evelina berättar att det vana ögat kan se på gravstenarnas utformning från vilken tidsepok de härstammar.
– På liknande sätt som på andra ställen går det trender i gravstenar. Vi som jobbar med detta kan se om ett område på en kyrkogård är anlagt på till exempel 20-talet eller 60-talet. Stenarna speglar den aktuella tidsandan. Det är viktigt att ta i beaktning när man bevarar vissa områden på en kyrkogård ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Det finns flera sådana områden här i Malung.
Efter ett par hundra meter hamnar vi vid den nya askgravlunden ”Viloskogen”, formgiven av Nirs Peter Nordin i samråd med Evelina och hennes medarbetare. Det rostfärgade trädet strålar vilsamt i eftermiddagssolen.
I askgravlunden placeras den avlidnes namn på en platta tillsammans med många andra och gravrättshavaren har ingen gravrätt, vilket innebär att man ej kan vara med och utforma graven eller exempelvis sätta blommor på den. Utsmyckning får endast ske på anvisad plats med gravljus eller blommor i vas, samma gäller även för askgravplatserna.
Ett besök på kyrkogårdar runtom i kommunen är att rekommendera till helgen, vare sig man tänder ett ljus eller inte – det är ett vackert och rogivande ljusskådespel att vila ögonen på.
I Malungs Församling finns 5 kyrkogårdar:
Malung, Malungsfors, Yttermalung, Öje, och Tyngsjö.
På Malungs kyrkogård finns fem olika gravskick:
Kistgrav (gravrätt)
Urngrav (gravrätt)
Askgravplats (begränsad gravrätt) Askurnor begravs. Platsen markeras med en mindre sten där en namnplatta monteras. Kyrkogårdsförvaltningen står för skötseln.
Askgravlund (ingen gravrätt) Mindre anonym variant av minneslund där namnen på de avlidna finns uppsatta på platsen.
Minneslund (ingen gravrätt)
En gravrätt gäller i 25 år och kan därefter antingen återlämnas till huvudman (församlingen) eller förlängas i 15 år.
Vilka gravskick som finns på övriga kyrkogårdar i församlingen varierar något.