Malung-Sälen har dubbel vinning av att övriga Europa minskar sitt fossilberoende

I ett inslag på SVT från den 2 september visades att Portugal nu stänger ned sina sista två kolkraftverk och övergår till sol-, vind- och vågkraft. Det är ett exempel på att nedrustningen av fossila bränslen är på allvar. En nedrustning som i förlängningen leder till att det i Skistars årsredovisning för 2018-2019 står att företaget inte ska ha några utsläpp av växthusgaser från egna fordon, eller från energiförbrukning, år 2030. Världen måste växla över till andra energikällor, frågan är bara vilka? Och var ska vi få dem ifrån?

Detta är fakta och frågor som kommer upp när Lars Henriksson, Göran Bergman, Malte Eriksson och undertecknad sitter vid ett fikabord i Backbyn (Malung) och samtalar.

– Var ska vi få all fossilfri el ifrån? Jag tycker att även vi i dessa bygder, rent solidariskt, också måste bidra på det sätt vi kan för att minska användningen av fossila bränslen. Vi kan inte bara säga – bygg gärna, men inte här, då hjälper vi inte till. Om vi nu har tillgång till ett område som är klassat som ett av norra Europas bästa för att producera el, så ska vi naturligtvis ta tillfället i akt, upplåta marken under en begränsad tid, i synnerhet som kommunen här får en betydande inkomstkälla som en välbehövlig kompensation för det skattebortfall som blir följden av den vikande befolkningsutveckling som vi ser idag, säger Göran Bergman.

Lars Henriksson visar några artiklar, annonser och börsnoteringstabeller från Dagens Industri de senaste månaderna och konstaterar att Vestas (ett danskt bolag som tillverkar vindkraftverk) aktie har stigit 45% sedan årsskiftet och skulle tillhöra topp-tio, om bolaget var registrerat i Sverige. I en notis berättas att bolaget Tesla (tillverkare av elbilar) av Wedbush (amerikanskt finans- och investmentbolag) anses vara värt lika mycket som biljättarna Toyota, GM, Daimler, VW och BMW, tillsammans. Bläddrar man vidare fladdrar annons efter annons förbi där traditionella biltillverkare visar upp sina redan befintliga eller kommande eldrivna modeller. Gruppen konstaterar att elbehovet i framtiden inte kommer att minska, utan tvärtom.

– Det är för- och nackdelar med alla energiformer, men de allra flesta kan nog vara överens om att sol- och vågkraft inte är alternativ som fungerar i våra trakter. Då återstår vind- och vattenkraft. Bygget av dammen i Trängslet var norra Europas största arbetsplats under flera år och jämfört med det ingrepp man nu eventuellt gör i naturen på Ripfjället, så var det enormt stort. Där blev drygt sju mil älv direkt påverkat och därutöver hade det direktpåverkan på gårdar och bebyggelse, säger Lars Henriksson.

Ett gäng kartor från olika tidsepoker studeras över kaffetåren. De visar hur Tandövarden och dess omkringliggande höjder på äldre kartor utritas som fjäll och hur de på nyare kartor inte längre har den klassificeringen, eftersom trädgränsen med åren krupit uppåt. Detta har skett oberoende av ett aktivt skogsbruk i området.

På kartorna syns också den stora höjdskillnaden mellan Klarälvsdalen och Ripfjället, vilken ger extra bra vindförhållanden, speciellt under vintertid. Denna höjdskillnad gör också att bergsryggen där Ripfjället ligger får extra mycket nederbörd, både i form av regn och snö. I den nederbörden finns idag mycket fossilt avfall som kommer med de sydvästliga vindarna från Europa. Kalkningen av sjöar som påbörjades under 70-talet är en åtgärd som är en direkt följd av detta nedfall.

– Genom att tillgängliggöra vindkraften bidrar vi till att både vi, övriga landet och Europa får tillgång till mer el och alla kan minska den fossila bränsleförbrukningen. En minskad förbrukning av fossila bränslen gör i sin tur att vi i det här området, som nu får oproportionerligt mycket utsläpp av fossila utsläpp på grund av vårt geografiska läge, på lång sikt får en renare natur. En dubbel vinning med andra ord, menar Lars och får medhåll av de andra.

Göran har svårt att förstå var de höga naturvärdena i området runt Ripfjället finns.

– I mitten av 1960-talet var jag skogspraktikant hos Uddeholmsbolaget under ett par säsonger och jobbade med hyggesbränningar och planteringar på Ripfjället och då var där enorma kalhyggen! Att tala om urskogar och höga naturvärden i det området är därför inte relevant. Området är ett högst ordinärt och hårt brukat skogslandskap. Mig veterligen finns det heller inga fornminnen. Dessutom finns det exempel på hur vindkraft kan ha höga naturvärden som granne – vid vindkraftsparken i Kyrkberget går reservatsgränsen till det nybildade Beriskölberget rakt över ett av verkens vändplan.

Lars fyller i:
– Skogen väster om Malung har brukats i hundratals år. Det började i större skala redan på 1800-talet då Handelshuset Dickson från England började köpa skog här för att kunna leverera sågat timmer till hemlandet. Flera stora svenska skogsbolag har därefter varit verksamma med avverkningar och annat skogsbruk under flera sekel. Uddeholm hade ett tag så pass stor verksamhet att de startade en affär vid Femtsjön som försåg skogsarbetarna med de förnödenheter de behövde.
Lars äger själv ingen skog vid Ripfjället, men vet efter ett helt liv som skogsbrukare att den avkastning som markägaren, i det här fallet kommunen till största delen, får för att upplåta marken till vindkraftsbygge är avsevärt mycket högre än avkastningen från konventionellt skogsbruk. Det går tillnärmelsevis inte att jämföra, menar han.

– Det fattas redan idag el i vårt område (Elområde 3), framför allt till fjället som expanderar hela tiden och till våra stålverk vars produktion ska övergå till fossilfri drift – den elen måste köpas in. Vi har sällan avbrott än så länge, men ju mer elbehovet ökar – och det gör det hela tiden – desto större är risken för det, fortsätter Göran.

På kartorna på bordet syns att vi idag har en kopplingsstation (Repbäcken i Borlänge kommun) i stamnätet i Dalarna. För något år sedan när stationen i Repbäcken fick problem så slocknade hela Dalarna. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer vi att få ytterligare en sådan transformatorstation i Lima, vilket ökar elsäkerheten avsevärt i vårt område. Möjligheten att ansluta elen från vindkraftverken är därför idealisk på Ripfjället. Samtalet kommer i denna veva in på skogsvägar.

– Vad jag förstår så kommer det bolag som bygger de eventuella verken att bekosta alla vägar dit. Vägar som gör att vi som bor här lättare tar oss ut till dessa områden. Vägarna kostar enorma summor att bygga och underhålla. En vanlig enkel skogsbilväg kostar idag markägarna minst 200 kr/m att bygga. I fallet med Ripfjället kommer de att bli betydligt mer påkostade då de blir tjälsäkrade så att området kan besökas året om. Det måste man också se på som en stor vinst i sammanhanget, bortsett från arrendeintäkterna som kommunen får. Därjämte kommer det efter fem-sex år att växa sly och småplantor i vägkanterna som blir foder åt djuren i området. En del säger att djuren inte kommer att finnas kvar på grund av verken, men det är jag inte ett dugg orolig för – de kommer att finnas kvar, säger Göran.

IKEA äger vindkraftsparken Korpfjället i Tyngsjö. Den har varit i drift under 8 år. Innan byggnationen av detta var många rädda att älgen skulle försvinna. Maths Cargård som är ordförande i Tyngsjö Bygdegårdsförening har bjudits in och anslutit till fikabordet och han både bekräftar och
dementerar vindkraftens påverkan på djurlivet:

– Under första och andra året som vindkraftverken stod på Korpfjället så minskade antalet älgar. Nu är beståndet helt intakt igen och ett av våra bästa jaktområden. Det har ryktats att IKEA har sålt verken i Korpfjället och Rämsberget, men det stämmer inte, de ägs av moderbolaget som idag äger bland annat 534 vindkraftverk i 14 länder. IKEA har satsat 25 miljarder kronor på 10 år på sol-, vind- och vattenkraft. Alla deras varhus är redan självförsörjande på el. I Tyngsjö har vi fått ta del av bygdepengar och har kunnat utföra projekt, restaureringar och annat, som vi aldrig annars haft möjlighet att göra. Dessa medel har också gett förutsättningar för att de ideella krafterna har stärkts. Man inspireras att jobba när det finns resurser bakom.

Elberoendet är redan här och det kommer att öka i framtiden, mer och mer för varje år som går, om inte vi människor är villiga att dra ned på vår förbrukning. Är vi inte det måste vi välja var den ska komma från.

– Det är viktigt att gå och rösta! Inför folkomröstningen är jag rädd för att de som inte direkt berörs av vindkraftverken, till exempel de som bor i Lima, Transtrand och Sälen, inte kommer att gå och rösta. I den välorganiserade nej-kampanjen så kommer alla nej-sägare att gå och rösta. Om politikerna ska få ett vettigt underlag för den fortsatta hanteringen av ärendet så måste alla som tycker att det kan vara bra med högre elsäkerhet och extra inkomster till kommunen i framtiden gå och rösta!