Det har nu gått ett år. 52 veckor och 45 utgivningar sedan vi på Malungsbladet började producera redaktionellt material i form av artiklar, notiser och reportage på reguljär basis.

DE STÖRRE TIDNINGARNA har lagt ned sina lokalredaktioner i vårt område sedan flera år tillbaka och övrig medias rapportering från våra trakter har även den minskat. Vi såg därför två stora behov att fylla.

• Ge läsarna och lokalbefolkningen det de länge önskat: en tidning där de frekvent och kontinuerligt får ta del av nyheter och allmänna reportage från vår dalgång. Vi ville bli vår dalgångs nya lokaltidning, kort och gott.

• Höja Malungsbladets läsvärde, vilket i förlängningen skulle göra det intressant för våra annonsörer att fortsätta annonsera hos oss.

Vilket forum kunde väl vara bättre för att ge befolkningen i vårt område aktuella nyheter och mediebevakning, än just Malungsbladet? Allas vårt eminenta annonsblad, grundat redan 1958, med ett varumärke lika starkt och välkänt i vår kommun, som Volvo i Sverige. Kan du komma på någon som inte vet vad Malungsbladet är?

Vi tror och hoppas att vi tänkte rätt.

Jenny Eriksson, skribent i Malungsbladet. Foto: Petterssons Foto

SER VI TILLBAKA I BACKSPEGELN kan vi konstatera att det inte har varit helt lätt att ställa om från ett rent annonsblad till en tidning, vilket troligtvis har med vår långa tradition att göra. Sakta men säkert började vi ändå under senhösten märka att omvärlden började få upp ögonen för att det nu åter fanns ett tidningsmedium i dalgången, då pressmeddelanden från lokala organisationer och företag började trilla in till redaktionen. Dessutom började våra läsare höra av sig med tips på vad de ville läsa om och förslag till nya inslag i ”Bladet”.

Eller tidningen. För en tidning är vad vi vill bli. Annonsbladets format jobbar lite mot oss, då text och bilder ofta måste klämmas in på ett litet utrymme, men vi hoppas att vi ändå, tack vare innehållet och med tidens gång kan betraktas mer och mer som en tidning. Faktum är att Malungsbladet från början hade ett större format. Det allra första Malungsbladet som Erik Gustafsson tryckte var hela 22 x 29 cm. Det ni! Jag önskar att vi en dag kan komma tillbaka till (minst) det formatet.

Det allra första Malungsbladet som kom ut i maj 1958 mätte 22 x 29 cm.

SOM SKRIBENT PÅ MALUNGSBLADET har jag förmånen att vara den som ofta gör reportagen och artiklarna som vi publicerar. Och vet ni…det är så fantastiskt roligt! Att få lyfta fram personer, händelser, fenomen och nyheter som finns runtom oss i denna dalgång – det är en ynnest! Jag får träffa så många spännande och intressanta människor och se platser i vår kommun som jag förmodligen aldrig annars hade besökt. Roger Olssons isbana i Löten, dit förare från hela Europa vallfärdar är ett exempel på detta. Eller att få vara med när första planet landade på Scandinavian Mountains Airport. Precis lika spännande och lärorikt som det sistnämnda kan det vara att rapportera om när forkörarna är på väg till Röros, när våra framgångsrika idrottare presterar, att besöka en fäbod eller att rapportera om när kommunen, Malungs Elnät eller exempelvis Lima SKG satsar miljonbelopp på sina respektive projekt. Eller vad det nu kan vara – det finns så många exempel. Skulle jag rada upp dem alla, skulle detta uppslag inte räcka till.

Att genom mina ögon och med mina ord ge er läsare en bild av allt det enastående som finns i Malung-Sälen (som många kanske inte ens känner till, inte minst jag själv) är så trevligt att det kräver fler superlativ än jag kan komma på…så jag hoppar över det. Det händer och finns så mycket här, både inom näringsliv, föreningsliv och privat sektor – allt detta det ska Malungsbladet fortsätta att rapportera om!

Ovan: Ett axplock av reportage från det gångna året.

VI SOM JOBBAR PÅ MALUNGSBLADET är väl medvetna om att vi jobbar med en anrik och mycket omtyckt produkt. Ibland sker förändringar som är nödvändiga av olika anledningar, som när vi för tiotalet år sedan ändrade utdelningsleverantör i norra delarna av utgivningsområdet. Det innebar att vissa postlådor helt enkelt missades veckan efter ändringen, då de nya utdelarna inte visste om att de existerade. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Telefonerna på redaktionen gick varma och en upprörd herre talade om hur han satt och väntade på veckans höjdpunkt på torsdagar (som det var då) och nu kom det helt plötsligt inte i brevlådan! Det var katastrofalt för honom och han fällde denna kommentar:

(Föreställ dig nedanstående mening uttalad på tydlig Transtrandssvenska med ett väl artikulerat G i ordet ”heligt”): ”Du vet att Malungsbladet – det är ju heligt det!”

Den kommentaren har etsat sig fast i mitt minne, då den säger en hel del. Den uttrycker bladets förträfflighet, men också sårbarheten. Man ändrar inte på något som är heligt.

Aino Trosell sammanfattade ”Bladets” betydelse mycket bra i en intervju innan sommaren. Hon sa: ”Jag skulle säga att Bladet är ett sammanhållande kit i det lilla samhället. Alla känner till det, alla vet vad som står där och det ligger framme i många hem. Charmen är den geografiska begränsningen. Ett typiskt glesbygdsfenomen”. Jag tror det står för alla lokala blad runtom i landet. Detta har vi med oss när vi försöker förvalta det ansvar det innebär att vårda produkten Malungsbladet. Det är visserligen en pigg 62-åring, personligen den coolaste jag känner, vi har att göra med. Icke desto mindre måste vi hantera den varsamt.

Jenny Eriksson, Skribent