Att studera på Folkhögskola innebär att man får prova på ett annat inlärningssätt än det traditionella, som baseras på kunskapstester i form av prov och att man noggrant följer en läroplan. På Folkhögskolan handlar det om möten av olika slag. Dels att möta sig själv, dels att möta andra. I mötet med andra människor med olika bakgrund, ålder och så vidare får man nya perspektiv, vilket gör att man kan se på sig själv på ett annat sätt och att man växer som människa. Dessutom får man en massa kunskap. Olika Folkhögskolor har olika inriktningar – i Malung står kultur, natur och hälsa i fokus.
Det gångna året har givetvis försatt skolan och undervisningen i en onormal situation där undervisningen till stor del bedrivits på distans.
– Tänk om någon för några år sedan skulle ha sagt: Om tre år ska ni bedriva all undervisning på distans, i perioder. Då hade vi givetvis sagt att det aldrig skulle gå. Alla våra lärare är värda en stor eloge för de kreativa lösningar de kommit på och det sätt de löst detta på, säger Folkhögskolans ställföreträdande rektor Agneta Stolpe.
Läraren Johannes Ståhlberg fyller i:
– Fördelen för oss under fjärrundervisningen har varit att vi inte är lika hårt styrda som den vanliga skolan. Nackdelen har varit att vår verksamhet bygger mycket på det personliga mötet och gemenskapen, vilket är svårt att åstadkomma genom en dataskärm…
Själva idén med folkbildning är att det är kursdeltagarna som utgör grunden eller helt krasst; de är materialet, för undervisningen. På en Folkhögskola behöver man inte passa in i någon speciell mall för att ta del av undervisningen, på ett bra sätt. Lärandet anpassas efter vilka som finns där, inte tvärtom. Det finns läroböcker som stöd ibland, men det är det dagsaktuella behovet som bestämmer åt vilket håll undervisningen går. Johannes, som är lärare i svenska på Allmän kurs, tar upp ett praktiskt exempel:
– Någon kanske har fått ett brev på posten som de inte förstår, då utgår vi från det på just den lektionen. Ett praktiskt vardaglärande kort och gott. Vi studerar inte saker för att senare ha prov på det. Vi låter inte behörigheten styra vad vi ska lära oss, utan behovet.
Det finns säkerligen en fördom hos många av ortens invånare att man ser ut på ett speciellt sätt när man går på Folkhögskolan, kan ni slå hål på den?
– Ha, ha, ja du menar kanske bilden av knätofsar, dreadlocks och liknande? Svaret är att de människorna också finns här, mitt bland alla andra. Men det gör även den ”vanlige” killen från Transtrand och den ”normala” tjejen från Vansbro. Jag gissar att ungefär en tredjedel av våra elever är från Malung-Sälen, säger Agneta.
– Jag tycker det är så befriande att komma innanför dörrarna på skolan för här spelar det ingen roll om jag har det ena eller det andra gårdsnamnet eller om jag kommer från öst- eller västsidan. När jag kliver in här är jag mer som en världsmedborgare. För tillfället har vi elever från Sverige, Danmark, Turkiet och Kanada, för att bara nämna några, säger Johannes.
Ytterligare en vanlig missuppfattning av Folkhögskolans verksamhet, menar Johannes och Agenta, är att det är en form av Komvux, dit man söker sig för att läsa upp behörigheter.
– Det är inte fel information att man kan få behörigheter genom att studera här, men det är inte så begränsat som det låter. På Allmän Kurs kan vem som helst delta. Det spelar ingen roll om du är hög- eller lågutbildad, kommunalråd, fastighetsskötare eller pensionär – alla är välkomna och kan få ut något av undervisningen. Det borde heta Allas Kurs istället. Legitimiteten för att gå den kursen handlar mer om livserfarenhet än om utbildningserfarenhet, säger Johannes.
Han beskriver det väsensskilda arbetssättet på Folkhögskolan, jämfört med det traditionella kunskapstestande sättet och att det inte passar alla. En del elever får en aha-upplevelse när de kommer till Folkhögskolan.
– Ingen av deras lärare såg att de hade behörighet för att de inte svarade rätt på frågorna på proven. Därmed inte sagt att de inte kunde det. Olyckligtvis tänker en del att ”skola är ingenting för mig”, men här lär vi oss saker på ett annat sätt och ofta upptäcker då många den behörighet de inte trodde att de hade. När de inser att de har den så växer de enormt mycket som människor, konstaterar Johannes.
Agneta poängterar att Folkhögskolan inte är en motpart till traditionell utbildning, det är bara så enkelt att olika former av utbildning passar olika människor. De har ett tätt samarbete med Lärcentrum och märker de att en elev passar bättre på Lärcentrum, så rekommenderar de dem att söka sig dit.
I en av skolsalarna för Svenska sitter två elever med sina huvuden nedsjunkna i böckerna, den dag tidningen är på besök. Vanligtvis är de runt 10 elever, men de flesta läser på distans just nu.
Ali Sajad har under lektionen tittat på en film om en fastighetsvärd och svarar nu på frågor i boken. Han är utomordentligt nöjd med sin utbildning och det sätt han får lära sig på.
– Jag gick i en annan skola förut, men den här är mycket bättre. Jag kunde inte prata och skriva svenska förut, men nu kan jag det. Jag vill lära mig språket så jag kommer in i samhället. Lärarna är jättebra, jag får studera i min takt och de anpassar undervisningen efter vad jag behöver. Jag har sagt till mina kompisar som är intresserade av att studera, att de ska går här. De kommer att få hjälp på ett bra sätt och de behöver inte känna någon stress över betyg.
Johannes förklarar:
– Vi sätter betyg i den bemärkelsen att man får godkänt, men att bli underkänd är nästan omöjligt, vi håller på tills man är godkänd, helt enkelt. Var och en bestämmer själv hur de lär sig bäst.
Sevinc Toguz läser ett kapitel om handel med kläder och har lärt sig vad ett öppet köp är.
– Lärarna är väldigt viktiga. De är involverade i oss elever, har stor förståelse och hittar på många bra aktiviteter på lektionerna. Jag kommer från Turkiet där jag studerade ekonomi på universitetet. Mitt mål är nu att läsa på universitet här i Sverige och mina lärare här hjälper mig att nå det målet.
Ezat Shafai sitter i Tyngsjö och är med på lektionen via dataskärmen. Han har sett på en film om sms-lån, som han nu svarar på frågor om. Han har deltagit i flera olika kurser på Folkhögskolan.
– Det bästa med Folkhögskolan är den öppna och välkomnande miljön. Alla vågar prata med alla och man vågar diskutera och ställa frågor. Man känner sig som att man är en del av gemenskapen.
I korridoren på skolan syns det enkla budskapet #alskafolkis, lite här och där i korridorerna. Uppenbart är att de som redan studerar här utan vidare skulle skriva under på det. Kanske är vi fler som borde prova på? Kursutbudet är omfattande och möjligheten till anpassning både vad gäller inlärning och tidsaspekt verkar vara (nästan) oändliga.