Blir det ett ja, så är det tyvärr bara början…

Sedan planerna att bygga en vindkraftspark kom fram i ljuset under våren 2019 har många ortsbor och även många bördiga här från dalgången som inte längre bor här, engagerat sig i den förening som fått namnet: ”Nej, till vindkraft på Ripfjället!”. Ordförande i föreningen är Arne Söderbäck. Enligt hustrun Karin har han sedan föreningens start lagt ner heltid och lite mer, på att driva fram ett motstånd till den, enligt gruppen vansinniga idén om att bygga ett industriområde mitt ute i skogen, vilket kommer att förstöra ett av norra Europas största rekreationsområden. Alldeles strax är omröstningen här och vad den än resulterar i blir den en milstople i vår kommuns historia.

Nalle (en 4-årig curly coated retriever) kommer fram och hälsar glatt när jag parkerar bilen hemma på Arnes gård i Gärdås. Den kyliga morgonen bjuder på en hel del blåst, vilket direkt för oss in i Arnes resonemang kring de förväntat goda vindförhållandena på Ripfjället, när vi satt oss ned vid köksbordet.

– I avtalet som kommunen tecknat med wpd står att kommunen ska få 4% av produktionsvärdet i ersättning, men jag undrar – vad är produktionsvärdet? Det kommer att vara väldigt olika beroende på hur mycket det blåser. Då finns en garantisumma på ett par miljoner, betydligt mindre än de 6 miljoner det pratas om. Dessutom utgår ersättningen per verk – vad händer om det i slutändan bara byggs exempelvis 10 verk istället för 30? Då sjunker produktionsvärdet och därmed ersättningen markant. Det är mer troligt att garantisumman kommer att vara den gällande och inte de ”årliga” 6,5 miljonerna.

Arne är orolig för vad vi i framtiden lämnar efter till våra barn, då ingen kommer vilja ta ansvar eller än mindre betala för nedmonteringen av verken. Om vindkraftsplanerna blir av ser han ett landskap framför sig där natthimlen har ett ständigt blinkande bakgrundsljus, en natur där den många gånger efterlängtade tystnaden inte längre finns och en utsikt som är…förstörd.

– Redan idag finns det hörlurar att köpa där du kan lyssna på tystnad. De som kan erbjuda ”tysta” hus får mer betalt än de som inte kan det och hus med fin utsikt värderas betydligt högre än de som inte har det. Vi har allt detta runtom oss och det säljer vi ut, om vi röstar ja.

Nalle och Arne hemma på gården i Gärdås.

Han är också bekymrad över de demokratiska processerna som han menar varit tveksamma i denna fråga.

– Varför mörkade kommunen, över två val dessutom, att det fanns ett avtal? Varför tecknar man ett nytt bara två veckor innan folkomröstning? Vi har föreslagit en öppen debatt som sänds i lokal-TV, men de vägrar. Ingen från JA-sidan vill prata med oss, vad är de rädda för kan man undra? Det är bland annat sådant som gör att motståndet växer. Jag tror ingen hade räknat med att de kritiska rösterna skulle bli så här många.

Arne är av uppfattningen att kommuner över huvud taget inte bör göra affärer med multinationella företag, då de saknar kompetens och resurser för det.

– Jag tycker det är skandalöst att inte kommunen själva har gjort en samhällsekonomisk analys över vad det kommer att kosta samhället att anlägga en vindkraftsindustri. De har helt förlitat sig på wpds egna utredningar. Det här kommer att kosta oss långt mer än vad vi vill veta, i pengar. Och ännu mer i naturförstörelse. Vi är en fattig kommun i behov av pengar och därmed tydligen lättlurade.

Argumentet att Malung-Sälens kommun bör upplåta marken till vindkraftverken och vara solidariska gentemot andra kommuner i landet, som upplåter sina naturresurser, köper han inte.

– Vi producerar redan idag mer vattenkraft än vad många andra kommuner gör. De bästa vindkraftsområdena finns dessutom i kustkommunerna och ute till havs, inte här.

Den stundande folkomröstningen drevs igenom av föreningen ”Nej, till vindkraft på Ripfjället!”. En vecka innan det är dags att gå till valurnorna tror Arne och övriga gruppen på en skrällseger för nej-sidan. Det baseras på det stora ekonomiska stöd de fått folk som kommer att rösta nej. Arne visar displayen på sin telefon där man kan se swish-inbetalningar till föreningen. Det mesta är mindre summor på 50, 100 och 200 kronor, men han scrollar länge…

Tack vare många människors små, men ändå generösa bidrag har föreningen kunnat rulla igång nej-kampanjen med annonser och filmer. De kunde också låta trycka och distribuera den broschyr som damp ned i brevlådan hos kommuninnevånarna förra veckan.

– Folkomröstningar har traditionellt sett lågt valdeltagande, sällan över 50%, men jag tror det blir en högre siffra än så den här gången, trots att Corona kan påverka till viss del. Jag hyser ett starkt hopp om att folk röstar nej, för då har vi möjligheten kvar att fortsätta påverka. Blir det ett ja så har vi sålt vår framtid till ett tyskt multinationellt företag. Vill vi verkligen det?

Den allra största farhågan för föreningen är ändå att detta bara är början. Ett ja till vindkraft på Ripfjället kommer att bli vägledande för liknande satsningar i vår kommun, våra grannkommuner och över hela landet. Det finns långt gångna planer på parker som folk inte känner till, hävdar han. Ett nej däremot kommer att bromsa upp detta.

När vi ska ta en bild till denna artikel kommer en rejäl vindpust och skapar oreda i Arnes kalufs. Sekunden efter är det helt stilla. Ett dåligt omen eller ett gott tecken? Det beror på vem man frågar. Under sena kvällstimmarna nästa söndag har vi i alla fall ett resultat.