Påsken står för dörren och i år blir den inte som vanligt, men många gör mycket för att inte hela firandet ska gå om intet. Ett exempel är Malungs Församling. Traditionen att fira den kyrkliga högtiden påsk är inte väldigt stark i Malung, jämfört med exempelvis jul och All Helgona, men icke desto mindre förbereder sig församlingens personal för att kunna genomföra alla tänkta arrangemang inför påsken. Om än på ett lite annorlunda vis.

Kyrkoherde Anette Oskarsson och hennes personal följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer fullt ut och anpassar sig även till Västerås Stift och dess biskop Mikael Mogrens anvisningar:

– Begränsningen med att man ej får ha folksamlingar på mer än 50 personer tror vi inte ska vara ett problem under våra gudstjänster. Våra lokaler är ju även väldigt omfångsrika, så att hålla avstånd till varandra funkar fint. Nattvarden blir tyvärr inställd, enligt anvisning från biskopen.

Dessvärre blir det en palmsöndag i Yttermalung utan Yttermalungskören och en påskdag i Malung utan Sankt Olofskören, då deras verksamhet ställts in på grund av smittorisken.

– Ja, det kommer att bli väldigt märkligt, eftersom de utgör en viktig del av gudstjänsten, men vi kommer att göra så gott vi kan för att det ändå ska bli fina stunder. Det är många äldre som inte får komma till kyrkan då de följer rekommendationerna, men det finns möjlighet att lyssna på gudstjänsten via en direkt ljudlänk som vi har till både vårdhemmet och till Orrmyrgården. En lösning som faktiskt funnits i närmare 40 år.

En vanlig tradition hos befolkningen i Malung med omnejd är att man åker till sina stugor och fäbodar under påsken. En tradition som Anette uppmuntrar:

Kyrkoherde Anette Oskarsson.

Det känns helt rätt att vi tar tillfället i akt att i dessa tider njuta lite extra av den vackra natur vi har omkring oss här. I Malung har vi fördelen att vi kan röra oss utomhus, utan att vara inpå varandra. Den oro vi känner måste få ta plats, men den får inte ta över, då blir vi paralyserade. Vi kommer att fixa det, det är jag helt övertygad om. Men det kommer att bli svårt.

I Malung behövs, än så länge, inte samma beredskap i kyrkorna som i till exempel Stockholmsområdet. Om situationen blir värre här, så har man haft en förberedelsetid och församlingen har varit på tårna redan från början.– När flera av de verksamheter vi har ställdes in, till exempel ”God gemenskap” varannan vecka och soppluncherna varje måndag, frigjorde det tid för vår personal, så vi har hjälpt till i flera veckor med att handla och hämta ut mediciner åt äldre, som inte kan göra det själva. Öppen förskola kör vi fortfarande, även om gruppstorlekarna har minskat drastiskt. Vår tanke är att kunna flytta den verksamheten utomhus så fort det blir lite varmare, berättar Anette.

När det gäller dop, bröllop och begravningar så har det också hittills fungerat utan större bekymmer i Malung.

– Vid dop är det väldigt små folksamlingar och innan kollar vi av att alla är friska och vi undviker närkontakt i möjligaste mån. Ett dop har bytt lokal och ett har blivit uppskjutet på grund av förkylning. Vi tar beslut från fall till fall, beroende på rådande restriktioner. När det gäller begravningar så är vi ålagda att genomföra dessa, oavsett vilken situation som råder. Vi tror kanske att det ett tag framöver kommer att vara en omvänd situation när det gäller deltagarantalet på begravning och urnnedsättning. Vi undersöker en möjlighet att streama begravningar, via slutna länkar, så att anhöriga som ej kan närvara fysiskt, ska kunna delta den vägen. Det blir de närståendes uppgift att se till att besökarantalet på en begravning inte överstiger 50 personer och vi brukar faktiskt i dagsläget avråda från minnesstunder.

Församlingshemmet bredvid Malungs Kyrka.

Precis som för vården och många andra yrkeskategorier i dessa dagar är det bemanningen som är den svaga punkten. Församlingen i Malung har tre anställda präster, men i t.ex. Älvdalens Församling finns bara en. Blir någon sjuk gäller det att församlingarna hjälps åt för att kunna säkerställa, till exempel, begravningar. Malungs, Lima-transtrands, Älvdalen och Särna-Idres församlingar jobbar därför nu med att tillsammans ta fram en Personalförsörjningsplan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har också skrivit en avsiktsförklaring där en rad olika samhällsinstanser, församlingar inräknade, runtom i hela landet ska hjälpas åt att organisera sig så att inte alla springer på samma bollar.

– Vi har en tuff tid framför oss, men vi får inte tappa hoppet. Den här situationen har också fått oss att se nya lösningar på saker och ting. Tekniska lösningar som redan finns, blir helt plötsligt självklara och vi inser den verkliga nyttan med dem. Digitala möten gör till exempel att vi faktiskt inte behöver resa så mycket som vi gör. Hoppet och tron är att det kan bli någonting bra, när det här väl är över. Men bönen är att vi ska bli förskonade.