Tjäderjägare, dataproffs, bilbyggare, guldgrävare, & skattletare. Lars-Erik Martinsson från Rörbäcksnäs har många strängar på sin lyra!

Lars-Erik Martinsson bor till vardags i Sunnyvale, San Fransisco, Kalifornien, men hans rötter sitter djupt rotade i Rörbäcksnäs där han är uppvuxen. Han åker hem till ”Näset” runt en och en halv månad per år, fördelat på ett par-tre tillfällen, för att jaga, fiska, träffa familj och vänner. Tjäderjakten i januari missar han aldrig, men i år blev den lite begränsad på grund av snöbristen. Han arbetar som Chief Data Modeler på det amerikanska företaget Salesforce. På sin fritid har han många järn i elden: guldgrävare, skattletare, bilbyggare och maratonlöpare – för att bara nämna några.

Någonstans i mellersta tonåren kom Lars-Erik på att det vara data han vill jobba med på något vis och han ville utbilda sig vid universitet i Umeå. Dessvärre hade han inte världens bästa betyg efter den 3-åriga ekonomiska linjen på gymnasiet i Malung, men hans mor Ester hade läst sig till att det var större chans att komma in på universitetet om man gjorde lite längre värnplikt. Alltså ringde han upp sitt tilldelade regemente och frågade om han fick påbörja sin tjänstgöring lite tidigare. Det fick han och inträdesbiljetten till universitetet var därmed löst. Efter att ha tagit sin Fil. Kand. i Umeå gick studieresan vidare till 1 år vid Stockholms universitet där en Master i Computer Science införskaffades.

Året är nu 1996 och det råder lågkonjunktur i Sverige. Det finns ändå en del jobb inom nätverksbranschen, men Lars-Erik vill inte jobba med det, han vill bygga dataprogram! Han söker en massa jobb, men får inte komma på intervju. Till slut väljer han att gå en helt egen väg. Han skriver ett personligt brev som han skickar till 14 utvalda företag. Helt plötsligt blir han kallad till sju intervjuer och blir erbjuden tre olika tjänster. Hans val faller på företaget Oracle och det innebär två års jobb i Stockholm och sedan en flytt till Nya Zeeland.

Lars-Erik i arbete framför datorerna i föräldrahemmet, på "Näset".

Varifrån kommer intresset för just data?
– Det är så fascinerande hur mycket man kan åstadkomma tack vare analys och bearbetning av data. Att bygga programmen för detta är komplicerat och otroligt spännande! Efter ett och ett halvt år i Nya Zeeland hörde Oracles högkvarter i Silicon Valley (USA) av sig och ville att jag skulle börja där – jag var inte sen att tacka nej – att få bygga dataprogram till ett av världens största företag med världens bästa inom datakunskap runtom sig…. i Silicon Valley, vem ville inte göra det..?!

Att på ett enkelt sätt förklara exakt vad det är Lars-Erik gör framför skärmen om dagarna är en näst intill omöjlig uppgift och förmodligen skulle få eller kanske ingen, förutom hans kollegor, förstå. Vi pratar om datateknik långt över hög nivå. Kort och mycket förenklat kan man säga att det handlar om att få olika datasystem att prata med varandra och hänga ihop, så att all den information de innehåller kan analyseras och resultera i mer riktig information, än om man skulle analysera varje system för sig. Låter det rörigt? Lars-Erik berättar om ett projekt som han jobbar med just nu för FN:

– FN har satt upp 17 mål inför 2030, uppbackat av 170 länder, som handlar om världens välbefinnande; rent vatten, ingen svält osv. Frågan är hur vi ska mäta det? Det finns ingen standard eller definition för hur man gör det på ett bra sätt. Vi håller nu på att ta fram en sådan. All information som kommer till FN, för att de se ska se om målen uppfylls eller inte, måste skickas på samma sätt och se likadan ut – de måste få rätt beslutsunderlag. Skickas informationen på olika sätt och med för lång fördröjning så blir beslutsunderlaget inte komplett och därmed felaktigt.

På Scandinavian Mountains Airport, 5 minuter hemifrån trappan i Rörbäcksnäs.

Efter tio år hos Oracle följde åtta år hos FICO där han analyserade data från amerikanska banker, innan han blev headhuntad av sitt nuvarande företag: Salesforce – världsledande på kundvårdssystem med 150 000 kunder i världen.

– Det är det bästa företag jag jobbat på! Här känner jag att jag kan göra lite nytta i världen. Man kan kalla vår VD och företagets grundare för en ”social activist”, han vill att företaget ska göra rätt saker för att göra gott i världen. Han har skapat 1-1-1-programmet , vilket innebär att företaget skänker en procent av inkomsten varje år till välgörenhetsorganisationer, en procent av de program vi skapar skänker vi – alltså att kunden får använda dem gratis och en procent av de anställdas arbetstid får användas till att jobba med välgörenhetsprojekt. Över 10 000 icke-vinst-drivande företag och organisationer får idag medel från detta program och målet är att få ytterligare 1000 andra företag att skapa samma 1-1-1 program.

En av fyra bilar, av märket Sixtencars. Konstruktör: Lars-Erik Martinsson.

Lars-Erik bor med sin sambo Jenny ungefär, i vardagstrafik, 1 timme och 40 minuter söder om San Fransisco. Det tar för lång tid att pendla med bil, men företaget han jobbar för har egna bussar med high-speed-internet ombord, för att underlätta resandet och effektivisera arbetstiden för sina anställda. En arbetsdag sträcker sig vanligtvis från sju på morgonen till sex på kvällen. Lars-Erik jobbar två dagar i veckan hemifrån, hans sambo jobbar fem dagar i veckan hemifrån. Sales Force har infört ”no-meeting-Thursday”, då det är förbjudet att boka in möten. Det har visat sig i undersökningar att man är mest effektiv på torsdagar i hans företag. Av vilken anledning är oklart. Här i Sverige pratar vi om normal arbetstid, men det existerar inte i USA, menar Lars-Erik. I hans fall är jobbet en livsstil. I Sverige hade han fem veckors semester, när han kom till Nya Zeeland hade han fyra, på de första företagen i USA hade han tre och nu har han inga. Han jobbar istället enligt den klassiska devisen ”frihet under ansvar” och styr själv över sin arbetstid och väljer när han vill vara ledig och när han behöver jobba.

Det ligger inte för en svensk kille, uppväxt i en liten by i skogen, att skryta. Han håller väldigt låg profil och säger i en bisats:

– Jo, man kommer väl på saker ibland.

Faktum är att han just nu jobbar med att utveckla världsstandarder i samarbete med företag som Google och Amazon, vilket är få förunnat. I dagsläget har han två patent och ansökan för ytterligare två är inskickade. Det är därför ingen tillfällighet att folk ibland kommer fram till Lars-Erik och frågar om de får ta selfies med honom. Det är de gångerna det slår honom att han kanske ändå är rätt bra på det han gör.

Ytterligare en Sixtencars-bil.

En av Lars-Eriks stora passioner utanför jobbet är bilar. Och så gillar han produktdesign. Dessa två områden bestämde han sig en dag för att slå ihop, vilket resulterade i beslutet att han ville bygga en egen bil. Han fick inspirationen till bygget från en tavla han köpte till sitt nya hus. I förgrunden av tavlan, föreställande San Francisco, fanns en klassisk MG (Morris Garages) avbildad. Han ville göra en modern version modellen från 30-talet, då han från flera håll fått höra att det var lönlöst att försöka köpa en sådan det fanns ytterst få på marknaden, plus att de förmodligen funkar dåligt på 2000-talet… Han letade efter och hittade till sist en bilbyggare, som byggde efter Lars-Eriks design. Den ena gav det andra och under två år hade han anställda som byggde fyra bilar till honom av det nya märket Sixtencars, namngett efter Lars-Eriks pappa.

– Det finns ingen ekonomisk chans att sälja dem då man lagt ned väldigt mycket pengar på dem, de blir för dyra helt enkelt. Men jag lärde mig under resans gång att man ska ha ett bra grundmaterial, annars fördyras byggprocessen, helt i onödan. Nu är min bilpark fulländad kan man säga, men Jenny tyckte det var för många, så jag har tagit hem en av dem hit till ”Näset”, säger han och skrattar.

Lars-Erik och sambon Jenny bemästrade ultramaran (60 km) "Kepler Challenge Maraton" på Nya Zeeland i december, förra året.

Att jobba mycket framför en skärm blir oerhört stillasittande. Därför började Lars-Erik med löpning. Inte heller inom detta område håller han sig till det vi kan kalla normala nivåer. I december förra året fyllde han 50 år, vilket han och Jenny firade med att åka till Nya Zeeland i tre veckor med huvudmålet att delta i Kepler Challange, ett Ultramaraton på den nätta distansen 60 kilometer – genom en nationalpark. Endast 400 personer får delta varje år. I fjolårets upplaga blev arrangörerna för tredje gången i tävlingens 32-åriga historia tvingade att dra om bansträckningen på grund av ihärdigt regnande, vilket spolat sönder vissa passager. Även under tävlingen var delar av banan översvämmad och deras fötter befann sig under vatten så långa stunder att de domnade bort. Men i mål kom de! Kanske mycket tack vare att de under den tre veckor långa vistelsen hann med att springa tre vanliga maratondistanser som träning, innan själva loppet…

På grunda av översvämningarna var banan till stora delar täckt av vatten. De klev i så mycket vatten att fötterna domnade bort.

En del räds utmaningar medan andra älskar dem. Lars-Erik tillhör uppenbarligen den senare kategorin, men det stannar inte vid långdistanslöpning och komplexa dataproblem, oh no! Att gräva guld måste ju vara en rätt kul grej?! tänkte han för några år sedan. Sagt och gjort. Han leasade flera guldgrävarområden under tre års tid, av den amerikanska staten. Staten hyr ut områden på en yta av tio hektar där den som hyr har exklusiv ensamrätt att leta.

– Staten har på senare år släppt tidigare okänd information som gör det lättare att dra slutsatser om var guld kan finnas. Det sägs att 70% av guldet i bergen finns kvar, ännu oupptäckt. Dock kräver det gedigen research och många timmar framför datorn, innan man börjar leta. Jag har lagt flera månader på det, totalt sett. Vanligtvis har man hittat guld i flodbäddar, men förmodligen finns de största och bästa ansamlingarna på toppen av bergen. Problemet är att där finns inget vatten…vilket du måste ha för att kunna sila. Dessutom är det väldigt brant så det är handkraft som gäller, inga maskiner tar sig dit.

Guldgrävarmaskinen. Konstruktör: Lars-Erik Martinsson.

Två utmaningar att ta tag i alltså: Otillgänglig terräng och avsaknad av vatten. Han löser det hela genom att bygga en egen mekanisk, hopfällbar guldsilarmaskin i lättmetall, för att den ska bli så lätt som möjlig att bäras med människokraft. Maskinen konstruerar han så att vattnet som silas, hela tiden återvinns via en trappkonstruktion. Den kräver endast två hinkar vatten, som bärs till området av människokraft – han själv eller någon kompis. Om det finns guld i materialet som silas så utvinner maskinen 99% av det.

– 2015 spenderade jag, Roger och Johan, släktingar från Rörbäcksnäs, tre veckor i tält, i bergskedjan Sierra Nevada för att leta guld. Vi hittade lite och jag har hittat vid andra tillfällen också, men det är inget man blir rik på. Det lilla man hittar säljer man inte, det får stå på spishyllan som klenod.

Sin senaste hobby delar han med sisådär ytterligare 100 000 andra personer runtom i USA. De är alla skattletare. Du läste rätt. Inte sakletare som Pippi Långstrump, utan skattletare. Staten New Mexico hävdar att de varje år har 40 000 extra besökare, tack vare denna skattletning.

1988 diagnostiserades den före dette piloten och konstsamlaren Forrest Fenn med en elakartad cancer med trolig dödlig utgång. Det fick honom att ta beslutet att skapa en testamenterad gåva till eftervärlden. Någonstans i Rocky Mountains (som sträcker sig över fyra delstater) gömde han en skattkista innehållande olika föremål till ett totalt värde av cirka två miljoner dollar. Den som hittar kistan blir dess nye ägare, men än så länge har ingen lyckats.

– Det har skrivits om olika anledningar till varför Forrest Fenn valde att göra detta. En del säger att han ville att folk ska ta sig ut i naturen, andra hävdar andra anledningar. Fyra personer har omkommit när de letat efter skatten. Hur som helst så överlevde han sjukdomen och 2010 skrev han en bok,”The Thrill of the Chase” innehållande en lång dikt där han enligt egen utsago ger flertalet ledtrådar till var skatten finns. Till exempel geografiska punkter. Genom åren har han gett ut ytterligare böcker där ännu fler ledtrådar finns att hitta. Han gör ingen vinst på bokförsäljningen, utan han skänker pengarna till välgörande ändamål. Att försöka klura ut var skatten finns kräver mycket tankemöda. Jag har gjort mycket efterforskningar, studerat många kartor och så vidare, det är otroligt spännande! 2018 tillbringade jag tio dagar i Colorado i ett område där jag var säker på att den skulle vara. Men jag hade fel.

– Är du säker på att den verkligen existerar? Han kanske bara har hittat på alltihop som en kul grej att bli känd för, efter sin död?

– Den existerar! Utan tvekan! 

Lars-Erik missar inte tjäderjakten i januari.

Blir den någonsin blir hittad är inte jag förvånad om den nya ägaren visar sig vara en mas från Västerdalarna. Tänk vad snopna amerikanerna skulle bli.

Full av beundran över vad Lars-Erik åstadkommit och fascination över vilka hobbys som existerar i världen lämnar jag det bruna tegelhuset, hans föräldrahem. Härifrån har han, nästa gång han kommer hem, fyra minuter till flyget. Något som var otänkbart för tio år sedan. Han håller tummarna för att det även blir sommarflyg i framtiden. En annan nymodighet som gör det möjligt för ännu fler hemresor framöver är att hela Rörbäcksnäs sedan i somras har tillgång till fiber. Det gillas av dataproffset från byn.

På hemmamarkerna kring Löten trivs han allra bäst.

Salesforce har 50 000 anställda och är San Franciscos största arbetsgivare.
Kepler Challenge Maraton genomfördes av Lars-Erik och Jenny på 10 tim. och 13 min.
Jakt är ett av Lars-Eriks alla fritidsintressen, helst på kända hemmamarker runt Löten.