Den 19:e april i år fyllde Malungs Hembygdsförening 100 år. Just då fanns inte tid och möjlighet att fira, så man bestämde sig för att spara på festligheterna fram till hösten, närmare bestämt om ett par veckor. Den 24:e november släpps den 52:a upplagan av den populära boken ”Skinnarebygd” och då blir det tårtkalas! Både för att fira boksläppet och för att föreningen nu funnits i ett helt sekel. 

Det allra första numret av ”Skinnarebygd” utkom 1948 och den satte ett anslag för kommande utgåvor – det var kvalitet. Pappa till konceptet för boken är Niss Hjalmar Matsson och han var även redaktör de första 20 åren. ”Skinnarebygd” har sedan dess avverkat ett brett spektrum av olika ämnen, högt och lågt, researchen är gedigen och texterna är välarbetade. Ibland gränsar artiklarna till forskning utförd av akademiker, ibland är det någon som kåserar och däremellan lägger man in lite roliga historier, självfallet på Malungsmål.

Några av de allra tidigaste utgåvorna.
Några av de allra tidigaste utgåvorna.

En av årets nytillträdda redaktörer, Hans Bohm, berättar vad ”Skinnarebygd” egentligen är för slags bok:

 Skinnarebygd utkommer en gång om året och med undantag för några år här och där då den haft uppehåll, är det i år 52:a gången den utkommer, på totalt 71 år. Det är smått unikt skulle jag vilja påstå. Syftet med boken är att förvalta vår historia. Alla böcker genom åren innehåller en vid blandning av berättelser från olika sekler och alla som vill får lämna in material.

Nya och gamla utgåvor
Blandad kompott av både nya och gamla utgåvor.

För att förstå innebörden av en vid blandning kan vi ta årets upplaga som exempel. Där finns en artikel om JOFAs många ägarbyten, historien om Blomsterfonden som funnits i 90 år, artikeln ”En glömd kvinnas liv” – en betraktelse innehållande ett stort antal källor, snudd på ett forskningsdokument. I en annan text får man följa en släkt från Östra Malungsfors i närmare 100 år, det blir nästan som att läsa en roman, eller i alla fall en massa anekdoter som är skönlitterärt skrivna. 

Hölass på 40-talet
Backa Gustav Halvarsson tar in hö hemma i Hole. Byggnaden gjordes ett par år senare om till fabrikslokal när Gustav och syskonen Teodor, Hjalmar och Astrid startade Bröderna Halvarssons skinnskrädderi. Flickorna närmast är kusinerna Astrid, Karin och Svea. Vid huset Backa Kerstin Eriksson och Gustavs dotter Anita, född i juli 1943, som får stöd av sin farmor Kerstin.

En betydande del av årets bok handlar om Backa Erik Eriksson. En Malungskarl som under många år bodde och verkade i Uppsala. Han var, bland mycket annat; vetenskapsman, spelman, lärare, fotograf (han har tagit de omnämnda bilderna från 40-talet) och skribent. Ändå är han inte välbekant bland många av dagens Malungsbor – an anledning så god som någon att läsa årets bok.

Backa Erik i samspråk med sin mor
Backa Erik på besök hemma i Hole. Här med sin äldsta dotter Karin och mamma Mångs Anna. Bilden är från 1940. Då var det mycket ovanligt med färgfilm i kameran, rent av en exklusivitet. Backa Erik var tidigt ute som fotograf, redan 1937. Fotograf för denna bild är hustrun Gerd Backa Eriksson.

Ett stående inslag de senaste åren har varit ett kåseri som är skrivet på två språk: först Malungsmål, sedan svenska. Ovanstående exempel var bara ett axplock. Varje år deltar ett 20-tal olika skribenter och i år är inget undantag. 

JOFA i Hole
Det nya skolhuset i Hole byggdes 1918 med det gamla skolhuset som stomme. Gamla skolan låg ungefär 300 meter österut, närmare älven. Hole småskola hade Malungs största företag, Jofa, som granne under tre decennier.

Jörgen Danielsson, Hembygdsföreningens ordförande och hustrun Bente Mellqvist-Danielsson som varit redaktör för årets bok, berättar att arbetet med boken i år har gått väldigt smidigt, trots att hela redaktionen var ny och att arbetet påbörjades relativt sent. Det tackar de Hans för, som har god erfarenhet av likande arbete efter att ha jobbat som journalist och redigerare i många år. Alla tre tycker det är speciellt roligt att årets bok innehåller många färgbilder. Visst, många böcker innehåller färgbilder, men få från 40-talet då färgframkallning fortfarande var ett relativt nytt fenomen.

– Det finns liknande årsböcker i andra föreningar, men de som är lika omfattande som vår är troligen lätträknade. I april utsågs Skinnarebygd som Dalarnas förslag till ”Årets Svenska Hembygdsbok”, där vinnaren utses i november – det blir spännande! ler Hans.

Bröllopspar i Malungsdräkter
Familjen Henriksson, hos bröllopsfotografen 1983, klädda i de allra finaste Malungsdräkterna. Anna-Britta och Lars men barnen Daniel och Martina. Foto: Petterssons Foto.

Trycket av boken finansieras via försäljning och en del annonsintäkter. Förr i tiden sålde man den med hjälp av ”knacka-dörr-försäljning”, men numera säljs den under boksläppet, på julmarknader och i Malungs bokhandel. Böckernas stigande popularitet under åren har gjort att tidiga exemplar idag betingar rätt höga värden hos samlare. På nätet har det funnits auktioner där ett enda exemplar ibland sålts för över tusen kronor.

Skinnsömnad
En bild från 1942 i skinnverkstaden hos Backa Johan Eriksson i Hole. Från vänster hans hustru Britta Karolina, sonhustrun Vickes Karin och sonen Backa Bertil, dottern Backa Anna längst fram och Backa Johan till höger. Barnen är Kerstin, dotter till Karin och Bertil samt fotografens dotter Karin

En historia lånad från 1956 års utgåva av Skinnarebygd:

”Det var när Malung hade fått sin allra första bil. På Tjärngärdet står Bäcke med sitt märkliga åkdon, som har fått motorstopp och inte tycks stå till att få igång igen. Bäcke springer runt bilen, tittar och granskar och river sig i huvudet. Då kommer gamle Ågren förbi, stannar och begrundar situationen, ruskar på huvudet och säger beklagande:

– Öm ân âdd jitti havvrâ ändånd!”

Fakta:
Första åren kostade boken 3 kronor och 50 öre.
I år trycks 800 exemplar, man beräknar att sälja mellan 600-700.
2008 fick boken en ”regal” omstart med, bland annat, hårda pärmar.