Född och uppvuxen i Stockholm. Han hade aldrig tänkt att han skulle bo någon annanstans. Möjligtvis i Italien eller Spanien om han fick drömma lite, men aldrig någon annanstans i Sverige. Tänk så fel man kan ha. Visst, han är gift med en tvättäkta Malungskôlla: Malin och tillsammans har de två grabbar på 7 och 8 år, men ändå. Att bo kvar i Stockholm där de hade egen lägenhet och jobb är en dröm för många. Malin drev en Yogastudio på Södermalm och Mats en musikstudio på Odenplan. Istället valde de att trotsa urbaniseringen och flytta från storstan till landsbygden. Ett faktum som de faktiskt inte är helt ensamma om i dessa dagar – det finns fler familjer som väljer att flytta ”närmare det som är viktigt”, som är vår kommuns devis. Varför väljer de att göra detta?
– Det finns flera anledningar. Det hus vi nu bor i har varit min frus drömhus sedan hon var liten och för tre år sedan, när annonsen om försäljningen dök upp, precis samtidigt som vi letade efter en större lägenhet i Stockholm, kunde hon inte sova på hela natten… Vi hade faktiskt varit och hälsat på i huset ett par år tidigare och fått en rundvandring. Damen som då ägde det var musiker och när jag berättade att jag jobbade med låtskriveri ringde hon in en musikerkollega från musikkonservatoriet i Stockholm som reste upp från Stockholm och jag fick, dagen efter, vartenda instrument som huset innehöll presenterat för mig, medan Malin kunde gå runt och kika på tak, tapeter, planlösningar, kakelugnar och så vidare. Vi hade fixat barnvakt i en halvtimme, men blev kvar i fyra timmar…och jag blev kär i huset, ler Mats.
Priserna på boende i Stockholm var och är makabra, enligt Mats. Det, i kombination med att klimatet i hans älskade Stockholm blivit allt hårdare gjorde att de till slut valde att ta steget och flytta. Han berättar om en händelse som blev avgörande för hans och Malins beslut.
– Jag och pojkarna skulle gå till Björns Trädgård en lördagsmorgon, en park vid Medborgarplatsen på söder, för att leka. När vi kommer dit var det en massa polisbilar och andra räddningsfordon på plats. Det visade sig att någon precis blivit mördad med kniv….så vi bytte park. När vi kommer till den andra parken var det blåljus även där. Någon eller några hade slagit ihjäl de djur som bodde där i en liten husdjursinhägnad. Det var så sorgligt. Vad händer?! Då kände jag att jag ville att våra pojkar skulle få växa upp i trygghet och enkelhet – de ska inte behöva gå omkring och vara rädda och titta sig över axeln hela tiden, där de bor.
Familjen satsade allt och sålde lägenheten och innan de visste ordet av var de husägare. Malin och barnen flyttade till Malung, men Mats bodde kvar ett tag för att göra klart en del jobb och sälja sin musikstudio. Han är nämligen låtskrivare, till professionen. Självlärd i yrket sedan 12-årsåldern. Han minns hur han satte in en annons i tidningen när han var 13 år. I annonsen sökte han replokal och man fick ringa honom mellan 18.00-18.15…Övrig tid hängde han med kompisar.
I sin första replokal i Fittja bildade han sitt första band; Black Shadow. Senare bildades bandet Knockout som släppte första singeln 1987 – det var stort. I några år därefter hyrde han tillsammans med två kompisar en villa i Örby, där de bodde och repade, repade och repade – en pojkdröm! Där bildades bandet Planet Waves med Andreas Johnsson. De fick skivkontrakt på EMI. Brutal Awakenings hette debutalbumet. Genom åren har han spelat i flera band, haft flera skivkontrakt, turnerat i både Sverige och mycket ute i Europa, spelat in musikvideos och släppt skivor i olika konstellationer.
I mitten av 90-talet gick han mer över till att skriva musik till andra, han var trött på turnélivet. Han och en kompis skrev mycket reklammusik och allt eftersom byggde de upp en egen musikstudio ”Studio C-90” på Odenplan. I porten brevid bodde Astrid Lindgren. Precis efter millennieskiftet blev de kontrakterade som låtskrivare och producenter på skivbolaget Warner Chappel. För att kunna finansiera sitt låtskrivande arbetade han också som personlig assistent till en handikappad man, som reste världen runt för att marknadsföra det handikappförbund, som denne grundat.
De guldskivor och andra utmärkelser som hänger på väggen i hans lilla studio, i huset i Malung, avslöjar att han varit framgångsrik i sitt låtskriveri, något som han med visst motstånd och nästan blygt erkänner när jag frågar.
– Jo, det har gått rätt bra, fast det du ser på väggen har stått i källaren bra länge, det är Malin som tyckte att jag skulle sätta upp dem.
Han funderar lite till.
– Ja, det kanske är lite kul att jag haft en del listettor. I Japan, av alla ställen. Jag kommer speciellt ihåg en låt som jag gjorde till Japan, på uppdrag av mitt engelska förlag. Refrängen innehöll orden: Run, run, run run run for cover! Jag spelade upp låten för en kompis som tyckte den lät bra, men hade jag funderat på att man inte var så bra på att uttala bokstaven R i Japan…?!
Hmm..Nej, det hade han ju inte. Men Mats tog ändå chansen och skickade iväg låten. En kort tid senare fick han reda på att skivbolaget i Japan antagit låten och ville slå på stora trumman, spela in musikvideo för över miljonen och så vidare. Han bad att få höra på låten, så som de spelat in den och de sjöng:
– Lan, lan, lan, lan lan fol covel!
Han skrattar gott vid minnet och säger att det inte är en av de låtar han är mest stolt över, men det blev ändå en bra och trallvänlig (eller kanske tlallvänlig?) låt till slut. Den blev hans andra Japan-etta.
För något år sedan fick han ytterligare en listetta på Japanlistan och berättade, glad i hågen, detta för sina söner som satt och tittade på TV:
– Grabbar, pappa har en listetta i Japan idag med en låt! Kul va? Den är på första plats!
Tystnad.
–Pappa…
– Ja.
– Kan jag få ett päron?
– Eh…självklart det fixar jag.
Japansk och Koreansk musik är det troligen få här i regionen som har koll på, men finns det låtar han varit med och skrivit som man känner till? Mats skruvar på sig och svarar:
– Ja, jo det finns nog i alla fall en som spelats en hel del här i dansbandsmusikens Mecca. Jag har, tillsammans med Christian Antblad skrivit Lars-Kristerz vinnarlåt i Dansbandskampen: ”Jag måste ringa Carina!”.
Ja, den har man ju hört några gånger… Kan vi få höra historien bakom?
– Skivbolaget hade ordnat en låtskrivarresa till Spanien. Det var jag, Thomas G-son, Niklas Edberger och ett gäng andra. Vi skulle skriva låtar med Molly Sandén som var med på resan och hon skulle samtidigt lära sig grunderna i låtskriveri. Vi blev ihopsatta i team med olika uppdrag, varje dag. Vi fick i uppdrag att skriva en låt som kunde vinna Dansbandskampen. Vi försökte hitta en egen vinkel – lite tragikomisk. Vi gick på långpromenad och började dra gamla turnéskämt. Jag kom ihåg en gammal kompis som vi alltid fick vänta på när vi var på turné, för att han alltid skulle ringa hem till sin tjej. Sedan började vi fundera – vad kan en sådan tjej heta idag… and the rest is history.
Att livnära sig som låtskrivare idag är väldigt tufft, men skulle kanske funka om man jobbade dygnet runt, levde billigt och inte hade familj.Som låtskrivare tjänar man belopp som handlar om ören per uppspelning, när en artist släpper en låt. Man måste upp i flera miljoner lyssningar på Spotify och youtube, innan det blir lönsamt. Idag drar artisterna in pengar på konserter istället. I Asien är det lite annorlunda. Där säljs det fortfarande cd-skivor och dvd-skivor, i en massa olika editioner: radioversioner, karaokeversioner, samlingsalbum m.m. Det kan säljas så många som 700 000 skivor på en dag och på en enskild konsert kan det vara 100 000 i publiken. Nästan ofattbara siffror, men om man betänker att det bor 35 miljoner personer i Tokyo, låter det inte längre lika orimligt.
I Malung-Sälens kommun är vi drygt 10 000 invånare, vilket passar Mats och hans familj som hand i handske. Samma år som de flyttade till Malung jobbade han fortfarande mycket med låtskriveriet, men så gick hans mamma bort väldigt hastigt och Mats tappade helt inspirationen och har inte skrivit så mycket efter det. Det har lyckligtvis kommit ut en och annan låt ändå. På sistone så har han dock känt att lusten börjat återkomma, speciellt i och med att han var med och skrev Malungs IF Hockeys egen låt ”För vi är Malung”, tillsammans med Åke Edvinsson.
– Numera skriver jag mest instrumental musik, mest för mig själv, men jag funderar på att kanske lägga ut det på Spotify. Vi får se. Jag skulle gärna jobba mer med det och att få skriva musik för film vore en dröm!
Mats saknar inte att bo i Stockholm. Han kan däremot sakna vänner och tiden i den större studion, men det finns så mycket som väger över till Malungs fördel att det är svårt att jämföra, tycker han. Nu är de här. Nytt liv. Nytt kapitel, bl.a. det om att vara hockeypappa.
– Det har känts 100% rätt från dag ett, att flytta hit. Jag har haft turen att lära känna så mycket bra folk. Vi har så härliga grannar, det är helt otroligt vilken tur vi haft. Vi flyttade in en måndagskväll. Huset var inte coolt, men ganska stort tyckte den äldre sonen. På onsdagkvällen stövlade en granne in med rådjursben och öl och välkomnade oss in i byn. Sedan var det liksom klart. På fredagen hade en annan granne 40-årsfest och jag gick över för att säga hej och hälsa – det kändes som att halva Malung var där. Kanske hela. Här bor underbara människor! Mina vänner från Stockholm som ibland kommer och hälsar på tycker att det är helt magiskt. Är det möjligt att få bo så här, med detta lugn och detta ljus, och så mycket mera TID, undrar de? Det tvivelaktiga tonfall de haft på telefon när de frågat hur jag trivs i Malung försvinner direkt när de kommer hit och ser hur det är här och vad som finns på den här orten, säger Mats stolt. Våra vänner från Sthlm är ofta här och hälsar på.
Mats är på språng och måste iväg till sitt jobb som musiklärare på Centralskolan, men vill lägga till en sak till innan vi skiljs åt:
– En fantastisk sak med Malung är alla aktiviteter för barn som finns här. Våra barn gick första året här på allt du kan tänka dig: gitarr, piano, trummor, hockey, innebandy, fotboll, dans, kör med mera. Nu har vi dock dragit ned på en del aktiviteter för att det ska finnas plats för lek också, men det utbud som finns är helt otroligt! Och att vi som föräldrar hinner skjutsa och konka runt.
En vanlig uppfattning här på landet är väl annars att man i Stockholm kan göra precis allt, men inte här, för vi har mindre resurser.
Menar han alltså att barnen inte gått på lika många aktiviteter om de bott kvar i Stockholm?
– Inte en chans! Om vi säger så här: Bara att ta sig till en hockeyarena eller annan idrottsarena kan ta nästan en timme. Lite beroende på var du bor givetvis, men generellt. Dessutom betalar vi här en bråkdel för de aktiviteter barnen går på, jämfört med i Stockholm. Jag har en kompis som betalar mellan 6-10 000 kronor i månaden för att han son ska kunna spela hockey. I månaden! Här tror jag vi betalar 600 kronor. Om året. Här är man också oändligt bättre på att ta vara på vintrarna för man klär sig rätt och bättre. I Stockholm ska man hela tiden av eller på med kläderna i bussar, tunnelbana eller varuhus. Här stannar man ute längre stunder för att spela hockey på älven, åka längdskidor, slalom, snowracer, skoter, grilla i trädgården på kvällen mitt i vintern eller vad det nu kan vara. Det känns ibland som att det är mycket mer aktiviteter på vintrarna än på somrarna – det är helt enkelt underbart att bo här!
Mats och hans familj har förresten precis fått en ny granne, ett par hundra meter väster om sig. Hon är inte lika mycket Stockholmare som Mats till hjärtat, trots att hon är född och uppvuxen där. Hon har alltid älskat Dalarna och har under en tid bott i Säter, men nu har även hon flyttat till Malung. Hon är Mats syster.
Artister han skrivit och producerat med:
Måns Zelmerlöv, Andreas Johnson, Sean Banan, Molly Sanden, John Lundvik, Lars Kristerz, Rolandz, Bengt Hennings, Brian Temba,Vanessa S, Titanix, Jack Wreevijk, Arashi, Red velvet, Kat-Tun, m.fl.
Företag har gjort reklammusik till:
Peugot, Föreningssparbanken, Spy Bar, Norrlands Guld, Top Model m.fl.
Antal instrument han spelar:
Oklart. När man jobbar i studio måste man lära sig att spela de flesta instrumenten själv, eftersom man inte har råd att hyra in andra musiker. Han kan spela helt ok på det flesta instrument. I alla fall till sina egna låtar.
Antal guldskivor och listettor:
Har inte hundraprocentig koll, men runt 25 stycken. Haft 3 Japan-ettor och 2 Billboard-ettor.
Nedan finns ett filmklipp där du ser hur Mats ”leker” med MIFs egen låt. ”För vi är Malung!”.