Inventering av ”Årets växt” Tibast i Malung-Sälen

Inventering av ”Årets växt” Tibast i Malung-Sälen

Sedan 2002 har Svenska Botaniska Föreningen i Sverige utsett ”Årets växt”. Skälen till utnämningen kan vara flera, men ofta handlar det om akut hotade växter eller att man önskar öka kännedomen om en speciellt växt. Så är fallet i år när man utnämnt Tibasten (Daphne mezereum) till Årets växt. I Malung-Sälen är denna växt tämligen ovanlig, men dem som har lite tur och vet var den ska leta, kan hitta den – framför allt på öppna fäbodvallar.

– I södra Sverige är Tibasten ganska vanlig, men vårt område här i Västerdalarna ligger på gränsen till där den börjar bli ovanlig. Dock önskar vi få reda på mer om var den finns. Syftet med att utse årets växt är att skapa en riktad inventering, landet runt, för att öka kunskapen om växtens utbredning, säger Mats Nordhag, aktiv medlem i Dalarnas Botaniska Sällskap.

Tibasten växter bäst där det är mycket kalk i marken, i våra trakter är det relativt lite. Där det finns diabas i berggrunden är chanserna som bäst att hitta Tibast. Det finns ett stråk av diabas som går från Öjsberget och Lybergsgnupen i söder till Horrmundberget (Kläppen) och i bergen öster om Lima och Transtrand, i norr.  

Detta exemplar av Tibasten står i Arvselens fäbod, öster om Malung. Den är cirka en halvmeter hög.

– Alla som är intresserade av att hjälpa oss kartlägga var tibasten finns i vår kommun får gärna ta bild på den och skicka till en Facebooksida som handlar om Tibasten i Malung-Sälens kommun. Jag kommer sedan att ta kontakt med de som skickat bilder för att få en noggrann platsangivelse och vidarerapportera in alla fynd till artportalen, som är en nationell databas för växter, djur, fåglar och så vidare, fortsätter Mats Nordhag.

Informationsinsamlingen kommer slutligen att mynna ut i en utbredningskarta.

Tibasten blommar på bar kvist.

Tibasten är en buske som är speciell i sitt slag, den blommar nämligen på bar kvist, tidigt på våren. Busken har alltså inga blad när den går i blom. Den är rejält giftig, framför allt de röda bären. Om man äter den kan man få en brinnande törstkänsla av den aktiva substansen mezerein och saven kan irritera huden. Fåglar kan däremot äta den utan problem och sprider därmed fröna via sin avföring. Tibasten hittar man även i trädgårdar, men då i odlad form. För att finna den i vild form bör man inte leta i tät gammalskog, den vill ha ljus och luft – att söka på fäbodvallar är emellertid ett hett tips.

En annan art i vår naturs rika flora, som du däremot inte behöver leta efter på våra breddgrader, är den lilla blåklockan (Campanula rotundifolia). Den är som bekant Dalarnas landskapsblomma och nyligen röstade över 85 000 svenskar fram den till att även vara ”Sveriges nationalblomma”. Omröstningen anordnades av Svenska Botaniska föreningen och föranleddes av att alla andra nordiska länder har en nationalblomma och att man ville uppmuntra till intresset för botanik. Tvåa i omröstningen hamnade en annan landskapsblomma, närmare bestämt Smålands rosa skönhet: Linnéa (Linnaea borealis).