Klängning är den process när fröna i kottarna frigörs och ramlar ut. Den sker varje år ute i naturen, men den går även att åstadkomma på konstgjord väg genom att låta kottarna ligga någonstans där det är varmt och god luftkonditionering finns. Ett sådant ställe var det så kallade ”Kotthuset” som Korsnäs ägde och som nu står vid Malungs Hembygdsgård, när hembygdsföreningen fick det till skänks. Under 80-talet fanns ett skinnmuseum i byggnaden, men de sista 20 åren har det mest hållits sporadiska visningar och det har blivit mer och mer av ett förråd. Med hjälp av finansiering från Riksantikvarieämbetet har nu byggnaden fått sig ett ordentligt lyft och framåt sensommaren hoppas hembygdsföreningen kunna bjuda in till invigning av det nya muséet.
– I föreningen har vi så mycket fina gamla föremål som vi vill visa upp, men vi har inte haft någonstans att göra det, där vi själva har kontrollen. Nu har vi fått en fin utställningshall där vi kan växla mellan olika utställningar och visa Malungs omfångsrika historia på ett mer levande sätt! säger Bente Danielson, som är sekreterare i Malungs Hembygdsförening.
Bente sökte och fick ett bidrag till föreningen på 150 000 kronor som var förutsättningen för att renoveringen skulle bli av. Hade det inte varit för pandemins skull hade man påbörjat arbetet tidigare, men tack vare att Riksantikvarieämbetet godkände att man kunde skjuta på redovisningen har man kunnat arbeta på i maklig takt.
Göran Johansson är den person som anlitats för rivningsarbete, snickerier och renoveringar. Hans gedigna arbete och kunskap syns nu i den nya utställningshallen i form av formfrästa lister, pulpeter, paneler och fönsterfoder. Bland annat. Han har också haft god hjälp av Bente och hennes man Jörgen som lagt ned många ideella timmar.
– I våras när vi rev var vi alla täckta av damm, så någon kan ha misstagit oss för spöken, skrattar Bente. Det var spännande att se vad som fanns bakom masonitplattorna. Förut var här dystert och mörkt, men vi hittade flera gömda fönster vilket gör att ljuset kommit in i lokalen på ett helt nytt sätt. Ljusa tapeter och många liter målarfärg lyfter det hela ytterligare – det är så fint!
Förr i tiden fanns en tendens att ”knö” in så många föremål som möjligt i ett museum, men nu vill Bente och hennes kollegor göra om upplägget så att det känns mer modernt och mer lättillgängligt. Det nya muséet kommer, förutom utställningar, att innehålla en liten butiksdel med hantverksalster och böcker. Planen är också att kunna anordna föreläsningar i en del av lokalen. Bente är noga med att betona att museet ska vara intressant för alla, gammal som ung. Därför finns planer på speciella barnaktiviteter, men exakt vilka de blir, återstår att se.
Dessutom ska det gamla Elsarummet, tillägnat Niss Oskars fru, inredas och utrustas så det blir ett rum där man kan lyssna till musik och se på film om historia, i lugn och ro. Den som blir sugen på en kopp kaffe med något ”trat” under sitt besök kommer inte att gå lottlös därifrån – i den intilliggande byggnaden inrättas givetvis en serveringsdel.
– I 2020 års upplaga av Skinnarebygd publicerades Daniel Henrikssons texter om Malungs IFs första 50 år. De är en guldgruva och en dröm att göra en utställning av! Därför kommer vår första utställning att handla om det. Det är en tidsanda som är rolig att läsa om, folk blev mer kreativa när de fick mer fritid, ungefär som nu, ler Bente.
Utställningen kommer att innehålla filmer och tygvepor ska produceras. Det blir mycket persongallerier och MIF kommer att låna ut en del föremål.
En invigning av det ”Nya Kotthuset” ska absolut äga rum, trots corona.
– Vi hoppas på att vaccinationerna är klara om vi drar på det fram till augusti, men om de inte är det får vi helt enkelt anpassa oss. Om det betyder att vi bara är fem personer åt gången i muséet och resten utomhus, så får det bli så, men en invigning vill vi ha! Planen är därefter att ha öppet på söndagar i ungefär tre till fyra timmar, där vi kommer att bemanna med styrelsen och övriga medlemmar.
En utmaning som många hembygdsföreningar runtom i landet har är att hitta bra lokaler för arkivering. Många privatpersoner lämnar föremål till föreningen och de vill därför kunna ta hand om dem på ett bra sätt. I Malung är föreningens föremål just nu utspridda lite här och där i samhället.
– Det är ont om bra lagerlokaler som har ett torrt klimat med jämna temperaturer, men om det nu är så att det lokalhistoriska arkivet är på väg hem från Falun och ska förvaras i Normarks gamla lokaler så är det fantastiskt! Det vore en dröm för oss om även våra föremål kunde få en trygg plats att vara på.